Plötsligt händer det. Någonstans skramlar det till när en pollett trillar ner. Som i det här fallet hos den näringslivet närstående marknadsliberala tankesmedjan Timbro, som nåtts av insikten att asylrätten med god marginal passerat sitt bäst-föredatum.

“Situationen är ohållbar och [...] det är asylrätten som måste förändras om krisen ska få ett slut”, konstaterar Timbros programansvarige Carl Albinsson i ett inlägg på DN Debatt.

Albinsson hänvisar till den migrationskris som numera blivit kronisk för EU:s del. Förra året sökte drygt 1,1 miljoner asyl i EU. Det är i nivå med toppåret 2015 (nästan 1,3 miljoner) och 2016 (strax över 1,2 miljoner asylsökande).

Antalet så kallade irrreguljära gränspassager uppgick enligt EU:s gräns- och kustbevakningsbyrå Frontex till drygt 380 000 och merparten skedde sjövägen. Varje år möter tusentals människor döden på Medelhavet i sina försök att ta sig in i EU.

I de politiska högtidstalen har rätten att söka skydd undan förföljelse i decennier beskrivits som en grundläggande mänsklig rättighet. Nästan lika länge har i princip alla länder i Europa gjort vad de kunnat för att hindra människor från att utnyttja denna föregivet fundamentala rättighet, väl medvetna om att det – med tanke på hur världen ser ut – är ett system som förutsätter att bara en bråkdel av miljontals presumtiva asylsökande ges möjlighet att utnyttja det.

“Det är en institutionaliserad målkonflikt som göder människosmuggling och utsätter migranter för livsfara. Därtill underminerar ett sådant agerande förtroendet för politiken, när makthavare säger sig stå upp för en rättighet som de gör allt för att inte tillämpa”, noterar Timbros Albinsson helt korrekt.

Läs även: Skogkär: En asylrätt vid vägs ände

Sätten att i praktiken kortsluta det som kallas rätt till asyl har med åren blivit allt mer utstuderade, senast i form av olika avtal med tredje land om att förlägga asylprövningen där, utanför EU. Att det i praktiken är en liten andel – kanske en av fyra – av alla som får avslag på sina ansökningar om asyl som också lämnar EU, frivilligt eller genom tvång, är en förklaring. De flesta migranter som genom att åberopa asyl släpps in i EU kommer också att stanna där, oavsett om de har asylskäl eller ej. Politiker talar om att det ska råda ordning och reda i migrationspolitiken men levererar kaos och oreda.

Insikten om att tiden och utvecklingen sprungit ifrån asylrätten sprider sig. I fredags i förra veckan godkände den finska riksdagen en lag som gör det möjligt att direktavvisa asylsökande som anländer till Finland via landets östgräns mot Ryssland utan att pröva deras ansökningar.

Skälet till denna undantagslag är att Ryssland använder migranter som vapen i sitt hybridkrig mot Nato och EU.

Enligt kritikerna är lagen en juridisk och moralisk styggelse som bryter mot såväl den finska grundlagen som EU-rätten och internationella konventioner. Den har därför tidsbegränsats till ett år och kan sedan förlängas en månad i taget. Om det räcker för att lagen ska hålla vid en eventuell rättslig prövning får betraktas som högst osäkert.

Den finske presidenten Alexander Stubb stödjer hur som helst lagen.

“Vi måste leva i tiden. Om Ryssland instrumentaliserar migranter och använder dem som vapen så måste vi ha verktyg för att stoppa det”, kommenterar Stubb.

Att utnyttja migranter som vapen är en taktik som Ryssland även använder mot de baltiska staterna, som Estland. I flera års tid har Ryssland i samarbete med Vitryssland också försökt driva migranter över gränsen till Polen. I juni dödades en polsk soldat av migranter som med våld försökte ta sig förbi den gränsbarriär Polen byggt upp.

I Finland röstade även liberala Svenska folkpartiet efter mycken vånda för den omstridda lagen – nio av tio ledamöter. På andra håll i Europa har öppna gränser och fri asylinvandring – åtminstone i teorin – blivit den kulle liberala partier bestämt sig för att dö på. Som i det franska parlamentsvalet nyligen. Där öppnade president Emmanuel Macrons liberala Ensemble vägen till makten för extremvänstern anförd av rabulisten Jean-Luc Mélenchons La France Insoumise, allt för att kunna stoppa Marine Le Pens Rassemblement National som gick till val på att stänga gränserna.

I första hand hjälp i närområdet; ett kvotsystem för de allra mest behövande som utgår från att de som vill migrera ansöker på EU-ländernas ambassader och konsulat i utlandet – så föreslår Timbro att ramarna för ett nytt system kan se ut.

“Men om ett sådant system ska fungera måste incitamenten att ta sig irreguljärt till Europa tas bort genom att EU avskaffar dagens asylrätt”, summerar Albinsson.

Det är en nödvändig diskussion som behöver påbörjas. Ju förr desto bättre. För den migrations- och asylpakt som EU antog tidigare i år kommer inte att lösa några problem.

Läs även: Skogkär: Fler migranter och mer makt till Bryssel med Tomas Tobés EU-pakt