Socialdemokraternas planer på att ändra reglerna för skolpengen och skolvalet har som väntat stött på patrull i riksdagen. En majoritet bestående av M, KD, SD, L och C blockerar regeringens förslag.

Och ingen är väl gladare för det än regeringen och skolminister Lina Axelsson Kihlblom (S). Nu får Socialdemokraterna en fråga som de tror kan bidra till att säkra en valseger i höst.

Och om det finns överblivet valmaterial från 2018 kvar i någon skrubb i partihögkvarteret på Sveavägen 68 kan det med fördel återanvändas. Även för fyra år sedan gick Socialdemokraterna till val på att “stoppa vinstjakten i skolan”.

Win, win återvinn, som det heter nuförtiden.

Den socialdemokratiska berättelsen om den svenska skolans uppgång och fall kan sammanfattas som följer: En gång i tiden hade Sverige en av världens bästa och mest jämlika skolor, skapad av Socialdemokraterna. Sedan kom friskolorna och med dem marknadsskolan. Ett extremt skolexperiment inleddes, initierat av högern. Nu får det vara slut med det. Den demokratiska kontrollen över skolan ska tas tillbaka. Då kommer Sverige att återfå en skola med kunskapsresultat och jämlikhet i världsklass. Slutet gott, allting gott.

De propositioner från regeringen som en riksdagsmajoritet nu laddar för att skjuta i sank kan sammanfattas i tre punkter:

För det första ska kommunala skolor få högre skolpeng än friskolor. Det motiveras med att kommunala skolor har ett större ansvar, de måste ta emot alla elever som behöver en skolplats. Det behöver inte friskolor.

För det andra ska kösystemet förändras. Det ska inte gå att ställa sitt barn i kö till en populär skola redan vid födseln.

Och för det tredje åläggs skolorna att vidta åtgärder för att uppnå en ”allsidig social sammansättning” bland eleverna, en omskrivning för att bryta skolsegregationen.

De två första förslagen är kanske inte så enkla till sin utformning men ändå tämligen rättframma. Däremot är det luddigare vad det egentligen är för åtgärder Socialdemokraterna tänker sig ska åstadkomma den “allsidiga sociala sammansättning” partiet eftersträvar.

Barnen görs till ett integrationsverktyg, varnar Moderaternas skolpolitiska talesperson Lars Hjälmered i Aftonbladet:

“Man lägger det på rektorn att mixa skolan, och det är oklart vilka krav man ställer.”

Läs även: Skogkär: Socialdemokratisk servettskiss för skolan

Det är lättare att få fatt i den berömda hala badkarstvålen än att greppa vilka åtgärder skolminister Axelsson Kihlblom egentligen tänker sig, men Hjälmered har förmodligen rätt i sina misstankar.

Skolministern talar om ekonomin och antalet hyresrätter i olika bostadsområden, antalet syskon en elev har eller om föräldrarna bor ihop eller ej, och så vidare som tänkbara kriterier.

Skolor måste enligt förslaget kunna redovisa sina insatser för att minska segregationen. De som inte gör tillräckligt kommer att avkrävas åtgärder. Socialdemokraterna överlåter åt de enskilda huvudmännen att välja medel för att uppnå målet – på så sätt blir åtgärderna också deras ansvar, inte politikernas.

Axelsson Kihlblom säger att det inte handlar om etnicitet. Men socioekonomiskt svaga elever är i stor utsträckning en omskrivning för barn med utländsk bakgrund. Elever som kommer från studieovana hem är på samma sätt en omskrivning för barn med utländsk bakgrund.

Inför valet 2014 lovade Socialdemokraterna att de bästa lärarna skulle lockas till utsatta skolor med hjälp av högre löner och bättre villkor. Vi ska se till att “de skolor som har de tuffaste utmaningarna, också får de största resurserna”, lovade dåvarande statsministern Stefan Löfven (S).

Men enligt en granskning av Ekot i Sveriges Radio har andelen behöriga lärare i dessa skolor inte ökat under de gångna två mandatperioderna. Tvärtom har den minskat något, från 66 till 62 procent sedan 2015.

Och inget tyder på att skolresultaten i dessa områden förbättrats nämnvärt.

Politikerna letar efter en ny quick fix, en som de hoppas ska fungera den här gången. Det snart enda återstående hoppet är att få en annan elevmix, det som regeringens förslag syftar till, att blanda ut elever på skolor med goda resultat med elever från skolor med låga kunskapsresultat.

Om svagpresterande elever placeras med högpresterande elever kommer de också att bli högpresterande eller åtminstone prestera betydligt bättre. Det lärarna inte förmår ska tydligen klasskamraterna åstadkomma genom sina exempel och blotta närvaro.

Socialdemokraternas kritik av marknadsskolan har stöd i opinionen. Men det är i stor utsträckning ett stöd i teorin. Många beklagar skolsegregationen. Det betyder inte att de är villiga att offra de egna barnen för att bryta den.

Socialdemokraterna är säkert glada för att friskolor och skolsegregation blir en valfråga. Lika lättade är de sannolikt över att deras förslag inte kommer att förverkligas, för det hade snabbt gjort partiet till föremål för stora och röststarka väljargruppers vrede.

Läs även: Skogkär: Fåfängt hopp om ett slut på skolsegregationen