Det finns ett skäl till att statsråden Morgan Johansson (S) och Annika Strandhäll (S) kör med gödselspridarna på högsta varvtal i sociala medier och varnar för att tredje riket kommer att återuppstå på svensk mark om Socialdemokraterna förlorar regeringsmakten. Och det skälet blev tydligt i Ekots utfrågning av statsminister Magdalena Andersson (S).

Hon har inget trovärdigt regeringsalternativ och ingen trovärdig politik i de frågor som enligt henne själv är de allra viktigaste: Bryta segregationen. Knäcka gängen. Driva på klimatomställningen. Ta tillbaka “den demokratiska kontrollen” över välfärden.

Vad innebär det konkret och med vems hjälp ska hon genomföra allt detta? Gång på gång blev Magdalena Andersson svaret skyldig. Hon har inget sådant regeringsunderlag. Hennes utsikter att få ihop ett sådant regeringsunderlag är närmast obefintliga.

Men utfrågningen började med ett helt annat ämne. Skatter. Att få klara besked från Magdalena Andersson om skattepolitiken visade sig vara svårt. En anledning är att i hennes enda realistiska regeringsunderlag ingår både Vänsterpartiet, riksdagens skattehöjarparti nummer ett, och Centerpartiet, som går till val på att sänka skattetrycket och som i sitt valmanifest lovar att aldrig medverka till skattehöjningar som “skadar jobben, det egna sparandet eller gör det dyrare att bo”.

Varningar för att Socialdemokraterna kan komma att återinföra fastighetsskatten eller höja dagens kommunala fastighetsavgift avfärdade Andersson som “helt absurt” och “desperation”. På frågan om hennes parti kommer att “röra beskattningen på fastigheter” de kommande åren svarade Andersson undvikande men nog så talande att “Socialdemokraterna inte kommer att gå till val” med några sådana förslag.

Det får väl betraktas som svar nog. Vad Socialdemokraterna går till val på och vilken politik Socialdemokraterna sedan driver i regeringsställning är som bekant två vitt skilda saker, vilket om inte annat Januariavtalet visade.

Det är i alla fall helt klart att S vill införa en beredskapsskatt för dem som har “de allra högsta inkomsterna”. Vilka det är kunde Andersson däremot inte säga. Hur mycket tänker hon sig att en sådan skatt ska dra in? Det kunde Andersson inte säga.

Läs även: Hjort: Kan man lita på Socialdemokraternas opålitlighet?

Så till den fråga som ser ut att kunna bli väljarnas viktigaste i detta val: kriminaliteten.

Hittills i år har över 40 människor skjutits till döds, snart lika många som under hela 2021. Och de gångna åtta åren har utvecklingen inte vänt, tvärtom har våldet eskalerat, påpekade Ekots utfrågare lite ofint. Jo, tvingades Andersson medge, men fler kriminella sitter i fängelse.

Att människor skjuts ihjäl i en omfattning som aldrig tidigare skådats i Sverige trots att också fler än någonsin sitter bakom lås och bom är kanske inte det bästa argumentet för att den förda politiken fungerar.

I ett plötsligt anfall av brutal ärlighet – eller om det var tanklöshet – underkände Andersson totalt den egna insatsen:

“Vi ser skjutningar på öppen gata och föräldrar är med rätta rädda för att skicka sina barn till affären nu på sommarlovet för att köpa glass, och det här är ingenting som hör hemma i Sverige.”

För att vända detta måste segregationen brytas, resonerade Andersson. Enligt henne är det segregationen som förklarar kriminaliteten. ”Unga killar” väljer gängen därför att de på grund av segregationen “inte ser en annan och bättre framtid”.

För att få bukt med gängkriminaliteten måste hela samhället mobilisera, fortsatte hon, kommunerna, näringslivet, civilsamhället. Det är inte förvånande att Magdalena Andersson hellre talar om vad andra kan och måste göra än vad hennes regering kan göra, för den verkar inte kunna göra någonting för att vända utvecklingen.

“Ulf Kristersson har ju sagt att han tror att det kommer att ta tjugo år, men min förhoppning och ambition är ju att – om hela samhället kan hjälpas åt – att det bör gå snabbare än så”, förklarade Andersson.

Ytterligare en pluspoäng för ärlighet när hon medger att det inte finns någon snabb och enkel lösning.

Har det blågula blocket – M, KD, L och SD – en fix och färdig politik på alla områden? Absolut inte. Men det finns en hyfsat stabil grund att stå på inom en rad viktiga frågor som försvar, migration, kriminalpolitik och energipolitik.

Det är betydligt mer än man kan säga om Anderssons regeringsunderlag, som består av partier med väldigt skilda utgångspunkter, inte minst vad gäller den ekonomiska politiken. Och av det skälet har det ena partiet, Centern, kategoriskt vägrat att förhandla med det andra, Vänsterpartiet, under den gångna mandatperioden.

Den som röstar på socialdemokraterna köper inte grisen i säcken, utan ett lass grisar, var och en i sin egen, väl förslutna säck, inuti Magdalena Anderssons säck.

Läs även: Skogkär: Stockholmssyndromet blir Socialdemokraternas räddning