Årets första dödsskjutning är ett faktum. Sent på onsdagseftermiddagen sköts två män ner vid pendeltågsstationen i Jordbro i Stockholm. En av dem avled.

Malmö hade så när blivit först i statistiken. Där sköts en man i 50-årsåldern tidigt på onsdagsmorgonen när han satt i sin bil på en parkering. Flera skott avlossades mot mannen som klarade sig undan med lindriga skador.

Skottlossningen i Malmö ägde rum i området Gyllins trädgård, där gatorna bär idylliska namn som Bullerbygatan, Lönnebergagatan och Villekullagatan. Men dagens Sverige har få likheter med Astrid Lindgrens sagovärld. Sverige och Malmö påminner mer om en dystopisk kriminalserie som The Wire, där polisen i Baltimore kämpar en fåfäng kamp mot gängen och den organiserade brottsligheten.

Detta år har börjat på samma sätt som det förra, även om det 2022 dröjde till den 10 januari innan det första dödsoffret noterades. Då sköts en man ihjäl i Jakobsberg utanför Stockholm. Det skulle – enligt polisens preliminära statistik – bli ytterligare 60 dödsskjutningar detta år, den sista på nyårsafton i Vällingby i Stockholm. Cirkeln slöts geografiskt. Andra uppgifter talar om totalt 63 döda under 2022. Skjutningarna börjar bli så många att det kan vara lätt att tappa räkningen.

“Jag tror det är oerhört betydelsefullt att vi som samhälle inte avtrubbas”, sade justitieminister Gunnar Strömmer (M) när han på tisdagen besökte platsen för förra årets sista mord, vid McDonald’s i Vällingby centrum.

Men med i genomsnitt mer än en dödsskjutning i veckan är avtrubbningen redan ett faktum. Ingen blir chockad, knappt ens förvånad, när ännu ett mord rapporteras. 2017, det första året som Polisen har helårsstatistik för, sköts 36 personer till döds. Facit för förra året innebär i det närmaste en fördubbling. De senaste fem åren har minst 241 personer skjutits till döds i Sverige. Vart det bär hän i år kan ingen veta. Kanske var förra årets siffror exceptionella, kanske varslar de om att det dödliga skjutvapenvåldet nu lagt sig på en betydligt högre nivå, där ett sextiotal döda om året snarare än ett fyrtiotal är det nya normala. Det tycks i alla fall inte råda någon brist på unga män – inte sällan pojkar – som är redo och mer än villiga att fylla tomrummet efter de gängmedlemmar som dödas.

Jämfört med situationen i Sveriges grannländer framstår utvecklingen närmast som absurd. Finland hade förra året två dödsskjutningar, Norge och Danmark vardera fyra.

“Det här är en extrem situation som i förlängningen hotar det fria och öppna samhället”, säger Gunnar Strömmer.

Även här är avtrubbningen redan långt gången. Det går inte att komma ifrån att friheten och öppenheten inskränks för alla när staten och rättsväsendet i vad som börjar likna desperation försöker få kontroll över kriminaliteten.

Läs även: Skogkär: Skotthål i Morgan Johanssons (S) snuttefilt

Regeringen kommer inom kort att lägga fram förslag om ytterligare straffskärpningar. Lagändringar som den tidigare regeringen arbetat fram ska genomföras – ett av förslagen är att polisen ska få använda hemlig avlyssning mot kriminella nätverk i preventivt syfte. Utredningar har tillsatts om tillfälliga visitationszoner och hemliga vittnen.

Och de flesta medborgare tycks acceptera detta – för vad finns det för alternativ?

Förebyggande arbete, ropas det på, företrädesvis från politikens vänstra sida.

“För varje krona vi lägger på fler poliser ska minst en krona läggas på förebyggande arbete”, lovade Magdalena Andersson (S) i valrörelsen.

Fast om det är något land där det investerats i just förebyggande arbete så är det välfärdslandet Sverige. Med tanke på gängkriminalitetens utbredning tycks effekterna av alla dessa förebyggande insatser vara minst sagt begränsade.

På samma sätt är det få länder som lika konsekvent som Sverige behandlat brottslingar med silkesvantar. Att fängelse inte gör någon till en bättre människa är en tanke som präglat svensk kriminalpolitik i decennier.

“Vid val av påföljd ska rätten fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse”, som det heter i 30:e kapitlet, 4:e paragrafen, brottsbalken. Med denna paragraf som utgångspunkt har Högsta domstolen slagit fast att det är en grundläggande princip att domstolar så långt det bara går ska låta bli att döma någon till inlåsning.

Om regeringen och Gunnar Strömmer vill att kommande straffskärpningar ska få verkligt genomslag också när domstolarna dömer, är det nog nödvändigt att först förpassa denna paragraf till juridikens skräphög.

Läs även: Gudmundson: Ditt livs dyraste köp hotas av gängbrotten