Socialdemokraterna är inne på sitt åttonde raka år av vanstyre. Priserna på el, bensin och diesel skenar. En inflationsbomb kan vara på väg att brisera. Räntorna ser ut att kunna sticka iväg med svåra konsekvenser för mängder av hårt skuldsatta svenska hushåll. Det spekuleras om hotande livsmedelsbrist. Det dödliga våldet på svenska gator och torg fortsätter med oförminskad styrka – Socialdemokraterna själva varnar för “den hänsynslösa brottslighet som idag hotar hela samhällsgemenskapen.” Segregationen är obruten. En flyktingkris långt allvarligare än den 2015 är under uppsegling till följd av kriget i Ukraina.

Förutsättningarna för valseger borde vara goda för en opposition som vet vad den vill. Det finns hur många lågt hängande frukter som helst att plocka för ett piggt oppositionsparti. En annan politik är inte bara möjlig, den är absolut nödvändig. Det borde gå att övertyga väljarna om den saken.

Moderaterna, det parti som framstår som det självklara, ledande oppositionspartiet, har i helgen samlats till Sverigemöte i Örebro. Mottot eller temat för partiets valrörelse lyder “Nu får vi ordning på Sverige”. Det var också med de orden partiets första vice ordförande Elisabeth Svantesson avslutade sitt tal på fredagen.

Och nog finns det ett och annat att reda ut. Det stora problemet är väl närmast att veta i vilken ände man ska börja.

Socialdemokraterna tycks i stort hålla med. “Sverige kan bättre”, är deras slogan. Det lustiga i sammanhanget, eller sorgliga, är att samma sak sade Socialdemokraterna inför valet 2014. I grund och botten ber Socialdemokraterna om förnyat förtroende för att åstadkomma det partiet bevisligen och enligt eget medgivande misslyckats med under de två senaste mandatperioderna. Det stora maktpartiets fräckhet är imponerande.

Läs även: Skogkär: En bra dag för alla som hoppas på maktskifte

Satsning på ny kärnkraft för tryggad energiförsörjning och medlemskap i Nato för att trygga Sveriges frihet och oberoende är två frågor Svantesson och hennes partikamrater driver särskilt hårt just nu. Det borde ge utdelning. Opinionsvindarna är kärnkraftsvänliga och Natopositiva.

Dessvärre verkar väljarna vara beredda att köpa den hårdsminkade socialdemokratiska grisen i säcken ännu en gång. Moderaterna försöker, men det vill sig inte. Resultatet, i form av ökat väljarstöd, uteblir. Det är Socialdemokraterna som lyfter i opinionen. Det är statsminister Magdalena Anderssons (S) popularitet som ökar.

I Novus väljarbarometer för mars får Socialdemokraterna sina högsta opinionssiffror sedan 2015, 32 procent. Moderaterna hamnar på 21,5 procent. I Demoskops marsmätning går S framåt med 4,3 procentenheter till 32,4 procent, de bästa siffrorna sedan 2014. Moderaterna ligger still på 22 procent.

Och förtroendet för Magdalena Andersson är så stort att något liknande inte skådats sedan Fredrik Reinfeldts (M) glansdagar som statsminister. Nuvarande M-ledaren Ulf Kristersson får finna sig i att bli rejält akterseglad.

Partier som sitter i regeringsställning brukar tappa väljarstöd. I kristider sluter väljarna däremot upp bakom regeringen. Och de senaste åren har onekligen gått i krisernas tecken. Först pandemin, sedan Rysslands invasion av Ukraina och öppna hot mot Sverige. Kriser och yttre hot gör det dessutom svårt för oppositionen att bedriva en effektiv oppositionspolitik. Regeringen kan vända kritik – hur berättigad den än är – mot oppositionen och anklaga denna för att agera ansvarslöst i orostider.

När pandemin kom lyfte Socialdemokraterna mycket riktigt flera procentenheter. Samma sak när kriget i Ukraina kom. Hur regeringen agerar under kriserna tycks dock inte spela någon större roll. Den oberoende Coronakommissionen levererade förödande kritik mot hur regeringen hanterat pandemin. Väljarna verkar inte bry sig nämnvärt.

“Har du råd med fyra år till med den här regeringen och den här politiken”, är enligt Elisabeth Svantesson den fråga som varje moderat valarbetare bör ställa till varje väljare hon möter. Den fråga Svantesson tror ska leda till regeringsskifte i höstens val.

Just nu ser det inte särskilt ljust ut. Men trägen vinner. Förhoppningsvis.

Läs även: Skogkär: Utan bidragstagare förlorar Socialdemokraterna makten