Socialdemokraterna är numera partiet framför andra för utrikes födda och för bidragstagare. Två kategorier som i ohållbart stor utsträckning sammanfaller.
I Malmöstadsdelen Rosengård är invandrarna fler och fattigdomen större. Om det går att tala om ett modernt trasproletariat så återfinns det för Malmös del här.
Här är det också fler som röstar på Socialdemokraterna än någon annanstans i hela landet – i valdistriktet Herrgården i Rosengård fick Socialdemokraterna 78,96 procent av rösterna i riksdagsvalet 2018.
Om Rosengårdsborna fick bestämma skulle Socialdemokraterna förmodligen styra både Malmö och Sverige för tid och evighet. I valdistrikten intill Herrgården gick det inte mycket sämre. I Örtagården-Herrgården fick Socialdemokraterna 77,54 procent av rösterna, i Kryddgården 62,87, i Kryddgården Norra 50,55, i Törnrosen 74,23, i Törnrosen-Örtagården 63,55, i Örtagården Västra 77,40.
Sveriges Radios eminenta reporter Katarina Gunnarsson skildrar i en serie kallad “På partiernas hemmaplan” de olika riksdagspartiernas starkaste fästen.
Och när turen kommer till Socialdemokraterna går färden till Rosengård och Herrgården.
Bland dem Gunnarsson möter under sitt besök finns ett gäng sysslolösa unga killar, i flera fall med kriminellt förflutet, och sannolikt med allt annat än ljusa framtidsutsikter. Alla ska rösta på Socialdemokraterna visar det sig.
På frågan varför så många i Herrgården i likhet med dem röstar S svarar en av dem:
“För att de tror att det är det bästa för invandrarna, det är bara det.”
Det betyder dock inte att de unga männen är nöjda med sin tillvaro. De känner inte att de är en del av Sverige:
“Det är bestämt, vi ska vara i förorten, vi ska hålla oss gömda, vi är råttorna”, säger en av dem.
Läs även: Nima Sanandaji: Den obekväma sanningen om Malmös bidragsberoende
Malmö är i mångt och mycket arbetarrörelsens svenska vagga. Här, på för länge sedan svunna Hotel Stockholm, höll skräddare August Palm 1881 sitt berömda tal “Vad vilja Socialdemokraterna”.
Flera av socialdemokraternas främsta företrädare genom åren har kommit från Malmö. Per Albin Hansson, statsminister 1932–1936 och 1936–1946, Gustav Möller, socialminister 1939–1951, för att bara nämna två.
Malmös socialdemokratiska historia återspeglas i namn på gator och offentliga byggnader. Så även i Rosengård. Här ligger Värner Rydénskolan. I öster avgränsas stadsdelen av Thomsons väg.
Värner Rydén och Arthur Thomson var framträdande socialdemokrater och riksdagsmän från Malmö. De båda tog också fram skriften Medborgarkunskap, utgiven 1923, som kom att ersätta Martin Luthers lilla katekes i dåvarande folkskolan.
Statsvetaren och liberale publicisten Herbert Tingsten kallade på sin tid Medborgarkunskap för ”en handbok, som ifråga om nationell självhävdelse och självbelåtenhet söker sin like”.
När man hör dagens socialdemokrater beskriva hur Sverige – självfallet under deras trygga ledning – är den fyrbåk som ska leda andra nationer mot fred, klimatneutralt välstånd och lycka, blir den historiska kontinuiteten tydlig.
Men denna historiska kontinuitet gäller inte på alla områden.
Socialdemokraterna är i allt mindre utsträckning det parti arbetare röstar på. Det forna arbetarepartiet har blivit bidragstagarepartiet.
Enligt SCB:s senaste partisympatiundersökning, PSU, från i maj i år, är det knappt fyra av tio LO-medlemmar, 39,4 procent, som stödjer S. Många har flytt till Sverigedemokraterna.
Socialdemokraterna är istället det föredragna partiet bland dem som inte arbetar. Medan 25,1 procent av samtliga sysselsatta i maj i år uppgav att de vid ett val skulle rösta på S, var det 38,6 procent av de icke sysselsatta som skulle rösta S.
Socialdemokraterna är likaså favorit bland väljare med utländsk bakgrund. Enligt PSU skulle 42,3 procent av väljare med utländsk bakgrund rösta S mot 27,6 procent av dem med svensk bakgrund.
“Av Socialdemokraternas hundra starkaste valdistrikt ligger nästan 90 procent i bostadsområden där majoriteten har utländsk bakgrund”, berättar Gunnarsson i reportaget.
Med undantag för två mandatperioder, 1985–1988 och 1991–1994, har Socialdemokraterna styrt Malmö sedan den allmänna rösträtten infördes 1919.
I dag minner Malmö mer om socialdemokratins misslyckande än om partiets en gång stolta historia. Malmö – där omkring hälften av befolknigen har utländsk bakgrund – är en stad präglad av segregation. Arbetslösheten är högst i landet, dubbelt så hög som riksgenomsnittet. Och Herrgården har den lägsta andelen förvärvsarbetande i Malmö, 36 procent av dem mellan 20 och 64 år.
Bidragsberoendet är utbrett. Det gäller såväl invånarna som kommunen som sådan. Malmö får i år totalt 6,2 miljarder kronor från det kommunala utjämningssystemet, mest i landet. 17 900 kronor per invånare.
Ingenting av detta lär förändras med Magdalena Andersson vid S-rodret, trots hennes tuffa tal om hårdare krav för att få bidrag.
Om inte annat därför att utrikes födda bidragstagare är en av Socialdemokraternas viktigaste väljargrupper. Inte enbart i Malmö.
Utan deras stöd blir det svårt att behålla det dagens socialdemokrater åtrår mer än något annat – den politiska makten.
Läs även: Invandrarpartiet Socialdemokraterna?
