Det är dags att börja lägga undan pengar till vinterhalvårets elräkningar, åtminstone för alla som bor i södra Sverige, i elprisområde 3 och 4.

Det är också dags att börja vänja sig vid tanken på en vintervardag med rullande nedsläckningar, där delar av elnätet växelvis kopplas bort under det som kallas topplasttimmar, de timmar under dygnet då förbrukningen är som högst.

Förutsatt förstås att det inte blir en rejält mild vinter i hela Europa med jämn och stadig vind, så att de rödgröna partiernas älskade vindsnurror för en gångs skull kan leverera el uthålligt och stabilt.

Svenska Kraftnäts divisionschef Lowina Lundström konstaterar i en intervju med nyhetsbyrån TT att Sveriges behov av importerad el kommer att öka framöver. Istället för den fossilfria el som kunnat produceras av de i förtid avvecklade kärnraftsreaktorerna kommer Sverige att importera smutsig kolel från Polen. Och kanske även från Tyskland, där den rödgröna regeringen i sin energinöd förbereder återstart av landets nedstängda kolkraftverk.

Och elpriserna, de lär bli lika höga den kommande vintern som de var under den gångna vintern. I värsta fall kommer Svenska Kraftnät att tvingas att ransonera elen.

“Hittills har vi aldrig behövt göra det, men uppstår en situation där inhemsk produktion är låg och vi inte kan importera, då kan det komma att ske”, säger Lundström.

Detta borde inte komma som någon överraskning. Den energipolitik som under decennier förts av regeringar av skiftande kulörer har långsamt och obevekligt lett oss hit.

Och den nuvarande regeringen med dess rödgröna stödpartier – Centern, Vänsterpartiet och Miljöpartiet – vill fortsätta i samma riktning. Det ska byggas mer, opålitlig vindkraft. Mycket mer.

Energiminister Khashayar Farmanbar (S) och miljö- och klimatminister Annika Strandhäll (S) älskar att tala om alla ansökningar om att bygga havsbaserad vindkraft som samlats på hög och om hur många hundra terrawattimmar el dessa kraftverk kommer att kunna producera när de väl är igång, dubbelt så mycket som landets hela nuvarande elförbrukning.

“Där finns det en enorm potential att kunna leverera billig lönsam fin-el”, försäkrar Farmanbar.

Fast när i tiden dessa fantastiska vindkraftsplaner kommer att realiseras är en fråga på vilken ministrarna blir svaret skyldiga.

Läs även: Svenska kraftnät: Elektrifiering ger risk för elbrist under kalla dagar

För ett par veckor sedan gjorde regeringen stor affär av att den gett klartecken för Vattenfalls projekt Kriegers Flak, en vindkraftpark tre mil ut i havet söder om Trelleborg. På Farmanbar och Strandhäll lät det då som om saken var klar. Men ett “eventuellt investeringsbeslut” tas enligt Vattenfall först 2025.

Vindkraftparken beräknas kosta 10–15 miljarder kronor, uppger Johnny Ståhlberg, ansvarig för Vattenfalls havsbaserade vindkraftsprojekt, för Sydsvenskan. Och om inte Svenska Kraftnät, det vill säga skattebetalarna, tar på sig kostnaderna för den elkabel som ska förbinda vindkraftsparken med land tillkommer en kostnad på ytterligare 1 till 2 miljarder kronor. Så den slutliga prislappen kan bli allt mellan 10 och 17 miljarder – ett rätt stort kostnadsspann och därmed en osäkerhetsfaktor.

Och uppenbarligen är Vattenfall inte helt säkra på att en så stor investering kommer att kunna räknas hem.

Med dagens elpriser skulle det löna sig. Men dagens elpriser är inte vad Farmanbar och regeringen ställer i utsikt. Tvärtom utlovas låga priser. Det är något som inte riktigt stämmer.

Något annat som inte heller stämmer riktigt är Farmanbars påståenden om att havsbaserad vindkraft kan byggas snabbt och geschwint. Det är som så mycket annat som trillar ur hans mun en sanning med stor modifikation. Vattenfalls planering för Kriegers Flak tog sin början 2002. Om projektet blir av och allt går som planerat kan produktionen börja 2028.

Ett viktigt begrepp när det gäller elförsörjning är effektbalans. I varje givet ögonblick måste den el som produceras motsvara den el som förbrukas. I annat fall finns risk för elavbrott.

Här är vindkraft inte till någon större hjälp, tvärtom. Under denna vinters topplasttimmar svarade vindkraften för endast 22 procent av effekten, vintern dessförinnan hela 66 procent. Det svänger om vindkraft, men inte i positiv bemärkelse.

Det var en gång ett land som hade ett välfungerande, stabilt system för elförsörjning, med planerbar kärnkraft, strategiskt lokaliserad för att säkra god och säker tillgång på el i hela landet, med likaledes planerbar vattenkraft som smidigt kunde hantera toppar i efterfrågan.

Landet finns kvar, men av det välfungerande systemet för produktion och distribution av el återstår inte mycket. Det har bit för bit monterats ner av opportunistiska och klåfingriga politiker som förväxlat sina regnbågsskimrande enhörningsfantasier med verkligheten.

Läs även: Skogkär: Farmanbar fabulerar om kärnkraftens förutsättningar