Hittills i år har 53 personer skjutits ihjäl i Sverige. Det är tio färre än under 2022. Men aldrig förr har så många oskyldiga fått sätta livet till i gängens vendettor.
Ett av fem offer för dödligt skjutvapenvåld under 2023 – 12 av 53 – har av allt att döma saknat koppling till kriminalitet.
Det rör sig om förbipasserande, om personer som varit i fel sällskap vid fel tillfälle – det vill säga umgåtts med kriminella – men i allt fler fall också om släktingar till kriminella, ren blodshämnd.
Minns den tidigare justitieministern Morgan Johanssons (S) tvärsäkra ord om den försumbara risken för att oskyldiga skulle bli offer i gängens uppgörelser:
“Den är ju väldigt, väldigt liten. Väldigt väldigt liten.” Gängen har sina måltavlor och är inte intresserade av att ge sig på några andra, försäkrade Johansson.
Detta sades i januari 2018 och ännu en mandatperiod med rödgrönt styre låg framför det intet ont anande landet. Johansson förutspådde också med viss tillförsikt att nu, med nya lagar på plats, så skulle trenden med allt fler skjutningar på allmän plats vända. Morgan Johansson var inte bara en misslyckad justitieminister, han var också en usel framtidsspanare. Det hindrade inte att han efter valförlusten 2022 var mäkta stolt över sin insats: “Ingen annan regering har gjort mer än vi.”
Fortfarande är det så att en klar majoritet av alla som dödas i skjutningarna själva har gett sig in i leken. Och rent statistiskt är risken att oskyldiga dödas fortfarande liten. Men att den finns och att den ökar bidrar till människors otrygghet. Misstanken eller vetskapen om att en granne har gängkriminella kopplingar är inte bra för sinnesfriden och nattsömnen. Det är en spänning i tillvaron de flesta gärna skulle vara utan.
Numera har begreppet barnsoldater etablerat sig i rapporteringen om brottsligheten i Sverige. Småkillar med automatvapen som dödar mot betalning. Under årets första nio månader åtalades enligt en sammanställning av nyhetsbyrån TT inte mindre än 22 personer som vid tiden för brottet var 15 år, för mord, mordförsök eller mordplaner. De fem föregående helåren varierade antalet mellan fem och nio. Världen har kommit till Sverige. Tredje världen.
Enligt Karin Hammar, åklagare vid Södra åklagarkammaren, har utvecklingen gått väldigt snabbt, nästan över en natt.
“Innan hade vi inte den här typen av ärenden i den gruppen, utan det är i år som det har blivit så”, sade hon i en intervju i oktober.
Läs även: Skogkär: Att gängvåldet skenar är inte ett olösligt mysterium
Politikerna talar om vikten av förebyggande åtgärder, av att bryta nyrekryteringen. Lösningen enligt Socialdemokraternas ordförande Magdalena Andersson är att “punktmarkera killar som är på glid, stötta familjer som är i riskzonen”. Visst låter det enkelt?
Men de sociala myndigheternas förmåga att se till att unga på glid glider in på den smala vägen ska nog inte överskattas.
En 16-åring från Linköping sitter just nu häktad, misstänkt för tre mord i Stockholmstrakten. Pojken omhändertogs som 14-åring och uppgav då att han fick gratis droger, pengar och beskydd av ett kriminellt gäng. Han förekom vid det laget i 28 ärenden hos polisen rörande bland annat rån, misshandel och utpressning.
En annan Linköpingspojke, 14-år, hittades i somras mördad i skogen i trakten av Upplands Bro. Både den 16-årige misstänkte mördaren och den mördade 14-åringen hade omhändertagits av Linköpings kommun, men var på rymmen från ett HVB-hem respektive ett familjehem. Att de “kommit på glid” lär ha varit känt sedan länge. Ändå gick det som det gick.
Och var finns de socialarbetare eller motsvarande som är beredda och kapabla att punktmarkera en “kille” som ingår i någon av de kriminella klaner som mer eller mindre kontrollerar ett antal svenska stadsdelar?
Redan i dag finns uppenbara problem i en stad som Göteborg med kommunala tjänstemän som skrämts till tystnad och förvaltningar som infiltrerats av kriminella.
Den nytillträdda rikspolischefen Petra Lundh beskriver den organiserade brottsligheten som en historisk utmaning.
“En rättsstat måste kunna skydda sina medborgare. Det kan vi inte fullt ut göra i dag”, säger hon i en intervju.
Detta “fullt ut” ska förmodligen inte tolkas alltför bokstavligt. En total frihet från brott kan knappast ens den totala polisstaten utlova. Men det är en lång väg kvar innan en godtagbar nivå av trygghet har återetablerats i Sverige.
Med Tidöpartierna i regeringsställning har i alla fall krisinsikten till sist infunnit sig. Och krisinsikt är alla förändringars moder. Att Tidöpartierna dessutom – till uppenbar skillnad från de rödgröna – i stort sett drar åt samma håll i kriminalpolitiken är även det en förutsättning för att verklig förändring ska vara möjlig.
