Vänstern skapade den moraliserande cancelkulturen där politiska motståndare jagades ut ur offentligheten för verkliga eller påhittade försyndelser. Kanske i övertygelsen om att detta vapen aldrig skulle komma att vändas mot dem själva. Det var en allvarlig felbedömning.
Det sägs emellanåt att Sverige är den 51:a delstaten på grund av det enorma intresse som ofta visas USA och i stort sett allt amerikanskt. De senaste dagarna har en amerikansk talkshowvärd, som fram till nu var helt okänd för gissningsvis 99 procent av svenska folket, plötsligt hamnat i centrum för den svenska debatten och orsakat svarta rubriker överallt.
Det handlar om Jimmy Kimmel, vars talkshow lades ner för några dagar sedan. Det skäl som uppgavs var att Kimmel i sin inledningsmonolog gjort gällande att mannen som mördade den konservative debattören Charlie Kirk tillhörde Trumps MAGA-rörelse.
Saken är bara den att allt som hittills framkommit pekar på att skytten, den 22-årige Tyler Robinson, var en rabiat vänsterextremist.
I Sverige framställs nu Kimmel som ett exempel på hur yttrandefriheten i USA är hotad. Det finns förvisso fog för den oron. Att Donald Trump satt i system att använda presidentmakten för att angripa medier som angriper och kritiserar honom, finns det åtskilliga exempel på.
Att beslutet att lägga ner Jimmy Kimmel Live till stor del kan förklaras med en önskan från de berörda företagen att inte minst av ekonomiska skäl hålla sig väl med den nuvarande administrationen, kan tas för givet.
Att programmet en längre tid visat sjunkande tittarsiffror – att Kimmel helt enkelt inte var särskilt lönsam för TV-bolaget ABC och ABC:s ägare, Disney – lär ha underlättat beslutet.
Men att yttrandefriheten sitter trångt i USA är inget skäl att här i Sverige sprida dimridåer om vad Kimmell faktiskt sade.
I Aktuellt i SVT på torsdagen påstod Thomas Mattsson, tidigare chefredaktör på Expressen, numera titulerad senior rådgivare på Bonnier News, följande:
“För det första så sade inte Jimmy Kimmel att den misstänkte skytten är en Maga-supporter.”
Samma invändning återkom i en krönika av Elias Björkman i Svenska Dagbladet:
“Kimmel sade alltså inte att Charlie Kirks misstänkta mördare är en Maga-anhängare.”
I DN hävdar Martin Gelin att Kimmel är en av dussintals nationellt välkända medieprofiler som fått sparken som en följd av “mild kritik eller negativa kommentarer av presidenten” – han menar förmodligen “om presidenten”.
Detta är inte något annat än försök till gaslighting.
Vad Kimmel sade var följande:
“Vi nådde nya bottennivåer under helgen när Maga-gänget desperat försökte framställa den här grabben som mördade Charlie Kirk som något annat än en av dem.”
Mördaren var alltså en av dem, det vill säga en i Maga-rörelsen. Det krävs en hel del spelad dumhet för att inte förstå innebörden.
Läs även: Skogkär: Åh, vilket härligt kulturkrig!
Den illiberala vänster som under tio, femton års tid jagat ord och uttryck som kunnat vändas, vridas och på så sätt framställas som rasistiska, misogyna eller transfobiska, i akt och mening att få människor sparkade eller på annat sätt straffade och utmobbade, gråter i dag krokodiltårar över att de själva hamnat i skottgluggen. De bäddade sängen men vill inte sova i den.
Att vänsterns egna metoder skulle vändas mot den när högern plötsligt fick grepp om taktpinnen, var inte direkt svårt att förutse. Efter att maktförhållandena i USA skiftat får de smaka sin egen medicin. Och den smakar bittert.
Att arbetsgivare i USA nu avskedar anställda som öppet hyllar mordet på Charlie Kirk och smutskastar offret framställs som något oerhört. Men det finns ingen anledning att tro att samma sak inte skulle utspela sig om mordoffret var en framträdande profil på den politiska vänsterkanten. Den enda skillnaden hade förmodligen varit att USA då också hade skakats av våldsamma upplopp.
Vad skulle inträffa om något motsvarande hände i Sverige? Är det någon som på fullt allvar tror att den som offentligt hyllade ett ideologiskt motiverat mord på en framträdande politiker eller politisk profil här inte skulle riskera avsked eller att vänstern inte skulle kräva det – i alla fall om offret var en av de egna?
Katerina Janouch, Jan Sjunnesson, Paolo Roberto, Alexander Bard, Ann Heberlein, Hanif Bali och Markus Birro är några exempel på hur vänstern försökt och i vissa fall lyckats få folk tystade på grund av deras verkliga åsikter eller åsikter som de påståtts hysa.
För bara några dagar sedan krävde språkröret Amanda Lind (MP) att Jessica Stegrud (SD) skulle kastas ut ur riksdagen för att hon varit delaktig i inspelningen av en film som lagts ut på Youtube. Begreppet “antisocialt dominansbeteende” kallas rasistiskt. Det klassiska okejtecknet påstås vara en symbol för vit makt. Det mesta är sig likt.
Hur kan högern i USA, som alltid påstått sig vara motståndare till cancelkulturen, nu plötsligt omfamna den ?
Den yrvakna frågan går det att vända på:
Varför är den vänster som skapade cancelkulturen plötsligt kritisk till företeelsen?
Omständigheter förändras men hyckleriet är beständigt.
Läs även: Skogkär: Yttrandefrihet är betydligt populärare i teorin än i praktiken
