Motståndet mot att kommuner, regioner och myndigheter ska vara skyldiga att anmäla när de kommer i kontakt med personer som uppehåller sig illegalt i Sverige visar att de rödgröna inte tänker ta itu med det växande skuggsamhället.
Alla partier i riksdagen säger sig vara för en reglerad invandring. Alla partier i riksdagen säger att ett ja ska vara ett ja och ett nej ett nej och att den som får avslag på sin asylansökan ska lämna landet.
Att de säger det, att de upprepar det, innebär inte att de menar det.
I regel är detta bara en läpparnas bekännelse. Utanpåverk. Bedrägeri och taskspel. Ett sätt att vilseleda väljarna och allmänheten. I praktiken får det gå på lösa boliner. Det har gått så långt att det i det närmaste blivit upp till den enskilde om han eller hon vill lämna landet. Avslagsbeslut kan överklagas, nya ansökningar lämnas in, nya skäl anföras, år efter år efter år.
Till alla dem som stannar trots att deras ansökan om uppehållstillstånd avslagits kommer alla som reser in i Sverige utan att ge sig tillkänna. Resultatet har blivit ett permanent och växande skuggsamhälle.
Detta skuggsamhälle spelar en inte obetydlig roll i den kriminella ekonomi som enligt regeringen årligen omsätter någonstans mellan 100 och 150 miljarder kronor. I detta skuggsamhälle utnyttjas människor skoningslöst.
Men nu har Sverige för första gången på årtionden en regering som tycks mena allvar med att rätten att uppehålla sig i Sverige är något som ges utifrån lagar och regler, inte en frihet den enskilde migranten tar sig. Motståndet är dock minst sagt kompakt. Och kompaktast av allt är motståndet mot tanken att kommuner och myndigheter ska ha en skyldighet att informera Migrationsverket och Polisen om de kommer i kontakt med personer som uppehåller sig illegalt i Sverige.
Läs även: Skogkär: Fem år efter terrordådet är skuggsamhället intakt
Att skuggsamhället kunnat växa beror inte minst på att riksdagen genom sin lagstiftning sänder dubbla signaler.
I steg ett beslutar en myndighet, en domstol, att en person måste lämna landet. Om personen trots det stannar kvar är andra myndigheter i nästa steg skyldiga att underlätta den illegala vistelsen i Sverige genom att erbjuda sjukvård och tandvård och skolgång till barn. I åtskilliga kommuner har personer som uppehåller sig här illegalt också kunnat kvittera ut ekonomiskt bistånd – och kan det fortfarande. Detta skapar problem som regeringen nu – i ett tredje steg – vill försöka åtgärda genom ytterligare lagstiftning.
Hur detta ska fungera rent praktiskt ska utredas. Enligt Ekot i Sveriges Radio är direktiven för utredningen i alla fall klara. Utredningen ska, uppges det, vara förutsättningslös och inte utesluta att anmälningsplikten kan komma att gälla alla verksamheter, även skola och sjukvård. Utredaren ska även titta på vilka konsekvenser som kan bli aktuella för offentliganställda och myndigheter som struntar i anmälningsplikten.
“Jag tror inte på ett angiverisamhälle, jag säger nej till ett angiverisamhälle och jag sörjer ärligt talat att Sverigedemokraterna har övriga regeringspartier så i sitt grepp”, kommenterar Fredrik Lundh Sammeli, Socialdemokraternas talesperson i riksdagens socialutskott.
Centerledaren Muharrem Demirok vill inte vara sämre:
“I Tidöregeringens Sverige kommer lärare tvingas ange sina elever, vårdpersonal ska anmäla människor i nöd – och straffas om de vägrar. En skymf mot lärare, sjuksköterskor och socialsekreterare. Tidöbåten styr allt närmre mot anständighetens avgrund.”
Att Miljöpartiet och Vänsterpartiet självfallet är motståndare till anmälningsplikt behöver knappast sägas.
I praktiken underkänner dessa partier Migrationsverkets, migrationsdomstolarnas och Migrationsöverdomstolens arbete och bedömningar. De är lagstiftare som tydligen anser att de lagar de stiftar är så usla och godtyckliga att de inte behöver följas. Rätt har den som tar sig rätt, till exempel rätten att uppehålla sig i Sverige. Finns andra områden där beslut fattade i enlighet med lagar och regler kan ignoreras av myndigheter och deras anställda?
Den rödgröna oppositionen kan tala om reglerad invandring men det är tydligt att den helt saknar viljan att göra vad som krävs för att upprätthålla den.
Decennier av aningslös låt gå-politik har skapat en situation där drastiska åtgärder blivit nödvändiga. Det går igen på politikområde efter politikområde. De som förtjänar kritik är inte de partier som nu till sist bestämt sig för att ta tag i problemen. De som förtjänar kritik är de partier som låtit problemen uppstå och som fortsätter att blunda.
Läs även: Skogkär: En asylrätt vid vägs ände
