Kapitalet höjer hyrorna, och staten bostadsbidragen
Så kan man fiffla en smula med den järnhårda lönelagen
Och till och med betala mindre i lön än priset för mat och för hyra
För staten skjuter så gärna till, om levnadsomkostnaderna blivit alltför dyra

Så inleds Blå tågets proggklassiker Staten och kapitalet.

Fast inte så sällan fungerar rundgången som beskrivs utmärkt utan kapitalets medverkan.

Staten både höjer levnadsomkostnaderna och erbjuder kompensation när de blir alltför höga.

När elpriserna rakar i höjden ska de som drabbas få pengar av regeringen.

Och när drivmedelspriserna pressas uppåt på grund av den förda politiken är det väl ingen som blir förvånad över att Vänsterpartiet nu föreslår att glesbygdsborna ska kompenseras.

Partiets ekonomiskpolitiska talesperson Ulla Andersson tänker sig någon form av stöd till alla som bor utanför kollektivtrafikens allfarvägar och är beroende av den egna bilen för att ta sig till jobbet och för att få vardagen att fungera.

Först ställer politikerna till det. Sedan ska politikerna ställa tillrätta.

Vid årsskiftet sprängde dieselpriset 20-kronorsvallen. Bensinen ligger inte långt efter.

Tacka politikerna för det. Närmare hälften av dieselpriset, 43 procent, utgörs av skatter: koldioxidskatt, energiskatt och moms på det. För bensin är skatteandelen ännu större: 57 procent.

Den direkta orsaken till höjningen vid årsskiftet är dock reduktionsplikten, som tvingar bränsleleverantörer att steg för steg blanda i mer av dyrare biodrivmedel i den diesel och bensin som säljs.

För energiminister Khashayar Farmanbar (S) är de stigande priserna för bensin och diesel en “viktig signal” som ska leda dels till att produktionen av biodrivmedel ökar, dels till att fler skaffar elbil.

Läs även: Pensionären Christer om de höga elpriserna: ”Ovärdigt ett folkhem”

Att sänka skatten, som i den av riksdagen antagna M+KD+SD-budgeten, är en alldeles för enkel lösning, det blir enligt Ulla Andersson inte rättvist. För lägre skatter kommer alla till del. Även välbeställda stadsbor som kan ta buss, spårvagn eller tunnelbana. Och så kan vi inte ha det, anser V.

Riktigt hur denna kompensation för glesbygdsbor ska utformas har Vänsterpartiet inte räknat ut. Den frågan överlåtes med varm hand till regeringen.

På samma sätt ansågs den tillfälliga sänkning av elskatten som Moderaterna föreslagit inte vara en lämplig lösning. I stället lanserade S-regeringen sin elpriskompensation, ett förslag så komplicerat att ingen ännu tycks ha lyckats räkna ut hur den ska genomföras i praktiken.

Men här var det viktiga förmodligen att Socialdemokraterna inte ville ställa sig bakom ett förslag som huvudmotståndaren Moderaterna tagit fram.

Hade det inte varit bättre om regeringen lät bli att pressa upp drivmedelspriserna till nivåer människor har svårt att klara?

Hade det inte varit bättre om det förts en energipolitik som säkrade en jämn och god tillgång på el till rimliga priser i Sverige; en politik som inte gjort svenska elkonsumenters ekonomi beroende av vilt varierande elpriser på den europeiska marknaden?

Då hade det inte behövts några bidrag.

Fast då hade politikerna kanske känt sig överflödiga.

Kanske gillar politikerna att människor är beroende av deras allmosor.

Det var efter Ebba Gröns coverversion som Blå tågets låt blev känd som Staten och kapitalet. Egentligen heter den Den ena handen vet vad den andra gör.

I svensk politik är det nog si och så med den saken. Den ena handen tycks i alla fall inte förstå konsekvenserna av vad den andra gör.

Först beslutar de folkvalda om pålagor som hotar att spräcka hushållsbudgeten för stora grupper. Sedan ska dessa grupper kompenseras.

Det är något fel i systemet när politiker gång på gång måste ingripa för att rädda människors ekonomi från konsekvenserna av tidigare fattade politiska beslut.

Läs även: Höga bränslepriser tvingar bönder att dra ner produktionen