Efter mycket skäll på regeringens budget var det upp till bevis för Socialdemokraterna: hur ser deras alternativ ut? En klassisk socialdemokratisk budget var utlovad och på det hela taget var det också – på gott och ont – vad som levererades när Mikael Damberg (S) på onsdagen presenterade partiets budgetmotion. Enligt Dambergs beskrivning en budget att lita på, som sätter välfärden främst, stöttar hushållen och tar tag i de stora samhällsproblemen – helt enkelt ansvarsfull.

Men alla, inklusive Damberg och hans partiledare Magdalena Andersson, vet att vad Socialdemokraterna lovar i opposition och den politik partiet kan bedriva i regeringsställning är två väsensskilda saker. Lite grann som natt och dag.

Så som det politiska landet ligger i dag är alternativet till Ulf Kristerssons (M) mitten-högerregering en rödgrön koalition tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, där Centern spelar Sverigedemokraternas roll som oönskat men oundgängligt stödparti.

Med tanke på att Centerns viktigaste politiska prioritering är att hålla SD borta från allt vad politisk makt och inflytande heter, är den konstellationen kanske inte fullt så omöjlig som den i förstone kan se ut, sett till Centerns närmast nyliberala ekonomiska politik. Men Miljöpartiet och Vänsterpartiet vet sitt politiska värde för maktpartiet S och skulle med all säkerhet inte sälja sig lika billigt som C.

Ta bara det som kallas satsningar på välfärden. Här bjuder Socialdemokraterna enligt Dambergs presentation drygt 20 miljarder kronor mer än regeringen, varav 12 miljarder direkt till kommuner och regioner, dubbelt så mycket som regeringen. Vänsterpartiet vill för sin del öka enbart de generella bidragen till kommuner och regioner med 24 miljarder kronor mer än regeringen. Miljöpartiet, som också presenterade sin skuggbudget på onsdagen, lovade 14 miljarder mer än regeringen till kommunerna och sammanlagt över 40 miljarder mer till välfärden under 2023.

– Vi är i ett svårt ekonomiskt läge, men det är egentligen inte pengar som saknas utan politisk vilja, sade partiets ekonomiskpolitiska talesperson Janine Alm Ericson.

Och den politiska viljan att göra av med människors pengar är något som Miljöpartiet definitivt inte lider brist på.

I Det nya gröna folkhemmet – som Miljöpartiet kallar sin skuggbudget – lever invånarna på politikernas nåder. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov, som det klassiska socialistiska talesättet lyder. Här avgör politiker som Märta Stenevi och Per Bolund vars och ens förmåga liksom vars och ens behov. I det miljöpartistiska folkhemmet är människors inkomster i grunden ett lån från staten, som när som helst kan krävas tillbaka. Det som är gott i Miljöpartiets ögon ska subventioneras. Det som är ont ska beskattas till döds – om det inte går att förbjuda rakt av.

Läs även: Skogkär: En socialdemokratisk önskelista kallad vårbudget

Regeringens trots allt tämligen beskedliga och likaså rimliga besparingar på biståndet med drygt 7 miljarder kronor nästa år har fått hård kritik.

Här nöjer sig Socialdemokraterna med en gradvis återgång till enprocentsmålet på några års sikt med ett tillskott nästa år på 2,5 miljarder kronor över regeringens förslag.

Vänsterpartiet föreslår däremot i sin budgetmotion att biståndet återställs till 1 procent av BNI, bruttonationalinkomsten, för 2023. V vill utöver det ha ett klimatbistånd på 500 miljoner som sedan trappas upp till en jämn miljard kommande år.

Men här framstår Vänsterpartiets spenderbyxor som ett par minimala shorts jämfört med Miljöpartiets voluminösa kreation. Stenevi och hennes partikamrater nöjer sig inte med att omedelbart återställa enprocentsmålet utan vill dessutom steg för steg höja ribban till 1,25 procent fram till 2027. Dessutom innehåller MP:s budgetförslag under nästa år 1,5 miljarder i rent klimatbistånd och ytterligare 200 miljoner till den särskilda fond för “förluster och skador” som klimattoppmötet COP27 nyligen i Egypten enades om.

Mikael Damberg inledde sin presentation av Socialdemokraternas budgetmotion med att understryka det allvarliga ekonomiska läge Sverige befinner sig i, på väg in i en lågkonjunktur med hög inflation och växande arbetslöshet. En situation som kräver att regeringen för en ansvarsfull ekonomisk politik – det vill säga en sådan politik som det vore omöjligt att föra tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Ulf Kristerssons nya regering kunde ha fått en bättre start. Vallöften, som omedelbart mycket lägre drivmedelspriser, var lättare att uttala än att åstadkomma. Enligt en opinionsmätning av Kantar Sifo är bara var tredje väljare nöjd med vad regeringen åstadkommit så här långt. Men det kunde som framgår av oppositionens nu framlagda budgetalternativ ha varit värre: en regering ledd av Socialdemokraterna, dansande efter Miljöpartiets och Vänsterpartiets pipor.

Läs även: Gudmundson: Femmiljarderstestet avslöjar budgetbluffarna