Trots alla dödsskjutningar i Sverige är det en bit kvar till amerikanska förhållanden.

Utöver coronapandemin har USA även genomlevt något av en våldspandemi under år 2020.

Den slutgiltiga statistiken är ännu inte klar men det rör sig om en ökning av antalet mord med omkring 25 procent eller ytterligare 4 000–5 000 döda jämfört med föregående år.

I de flesta större amerikanska städer ligger mordfrekvensen visserligen på ungefär hälften av 1990-talets nivåer, men det är illa nog som det är.

Och föga förvånande tycks allmänhetens intresse för att budgetbanta polisen – ett av Black Lives Matter-rörelsens viktigaste krav – ha avtagit i takt med det ökande våldet.

Detroit är USA:s svartaste storstad. Nästan 80 procent av befolkningen utgörs av afroamerikaner, knappt 15 procent är vita.

Det är främst svarta Detroitbor som oroar sig över våldet, enligt en opinionsundersökning utförd av USA Today i samarbete med Suffolk University Political Research Center. 24 procent av stadens svarta invånare anser att trygghet (public safety) är den viktigaste politiska frågan just nu.

Och även om afroamerikanska män enligt mätningen i stor utsträckning är missnöjda med hur de bemöts av stadens polis – orsaken är upplevt övervåld och rasprofilering – är det endast tre procent av svarta Detroitbor som tycker att polisreformer är den viktigaste politiska sakfrågan i dagsläget.

Skillnaden jämfört med vita Detroitbor är intressant och talande. För den senare gruppen är utbildningsfrågan absolut viktigast, 31 procent placerar den högst upp. 10 procent är mest bekymrad över våldet och otryggheten, medan en något större andel av vita Detroitbor, 12 procent, svarar att den viktigaste frågan just nu är polisreformer.

Totalt går det ändå nio Detroitbor som vill se fler poliser på gatorna på varje Detroitbo som vill se färre, sammanfattar USA Today.

Afroamerikaner, som i de flesta fall lever betydligt närmare våldet än vita i samma stad, vet alltför väl hur viktigt det är att det finns poliser som ingriper.

Läs även: Pantrarna och BLM: När hudfärgen bestämmer allt förväxlas ytan med innehållet

Sannolikt är det inte mycket annorlunda i Sverige. Även här är det “svarta”, människor med invandrarbakgrund som bor i landets utsatta områden och lever i stadsdelar där kriminella gäng och grupperingar styr och ställer, som vill se ökad polisnärvaro.

Som statsvetaren Peter Esaiasson konstaterar i sin intressanta studie Förorten - ett samhällsvetenskapligt reportage (Timbro 2020), är talet om att de som bor i förorten saknar förtroende för polisen och andra samhällsinstitutioner betydligt överdrivet.

När Novus frågade boende i 60 utsatta områden i Sverige om vilken som är den viktigaste politiska dagsfrågan i deras ögon, så hamnade “lag och ordning” i topp. När allmänheten fick samma fråga är det “skola/utbildning” som får flest röster.

Undersökningen visar också att det är drygt sex gånger vanligare att boende i utsatta områden själva, eller någon anhörig till dem, blivit utsatta för skjutningar, jämfört med allmänheten.

Nästan hälften av de boende i utsatta områden vill flytta och av dem som vill flytta är det också nästan hälften som anger kriminaliteten som skäl.

De som under decennier förespråkat fler fritidsgårdar och välmenande integrationsprojekt som recept mot ökande kriminalitet; de som anser att hårdare tag än silkesvantar ligger nästgårds fascismen, är i regel den “vita” medelklassen som bor och rör sig i de fina, trygga kvarteren.

Att de som i första hand drabbas av kriminalitet i sin vardag också är mest intresserade av lag och ordning är allt annat än överraskande.

När det inte finns poliser på gatorna tar de kriminella över. Det är lika sant i Detroit och Baltimore som i Malmö eller Göteborg.

Läs även: Helgintervjun: Joakim Lamotte: Journalister har åkt till förorten med skygglappar och gjort reportage för sina kompisar