Antisemitiska attityder och föreställningar har de senaste femton åren blivit allt ovanligare i Sverige, enligt den statliga myndigheten Forum för levande historia.

Och det är ju bra. Fantastiskt bra, rent av. I den mån det speglar verkligheten. Att många svenska judar inte är beredda att skriva under på den saken är dock tydligt.

Slutsatserna i den nya studien, ”Antisemitism i Sverige”, förvånar i vissa delar. Studien genomfördes förra året och resultatet har sedan jämförts med en motsvarande undersökning från 2005. Den övergripande bilden är att antisemitiska föreställningar och attityder är klart mindre utbredda idag.

Det finns olika former av antisemitiska föreställningar, konstateras i rapporten. De traditionella, för att inte säga uråldriga, som bygger på fördomar om judisk makt – judar styr ekonomin, judar styr politiken.

Det finns antisemitiska föreställningar kopplade till Förintelsen – judar utnyttjar nazisternas judeutrotning för att dra ekonomiska och politiska fördelar av denna. Sedan finns det antisemitism knuten till staten Israel och dess agerande, vilket blir tydligt varje gång konflikten och kriget mellan Hamas i Gaza och Israel flammar upp.

Historiskt sett har antisemitismen varit starkast till höger på den politiska skalan, med den nationalsocialistiska judeutrotningen som det extrema exemplet. Men antisemitismen har också i väsentlig grad funnits till vänster. Den kom exempel till användning när det passade de sovjetiska ledarnas intressen, inrikes- såväl som utrikespolitiskt.

Antisemitismen har även starka och djupa rötter i muslimska delar av världen som Nordafrika och Mellanöstern, där den ofta är religiöst kopplad.

Enligt studien är just religionstillhörighet den bakgrundsfaktor som har starkast koppling till antisemitiska attityder. Bland muslimer är olika antisemitiska föreställningar upp till 30 procent högre jämfört med svarande som uppgett att de inte tillhör någon religion.

Ändå tycks den omfattande invandringen till Sverige från muslimska länder inte ha haft någon påvisbar effekt på utbredningen av antisemitiska attityder, av studien att döma.

Vissa slutsatser i rapporten överraskar, andra inte.

Läs också: Antisemitismen: Malmö stad försvarar rapport som lägger ansvar på lärarna

Sett till politiska åsikter är de mer traditionella antisemitiska attityderna vanligast bland personer som sympatiserar med Sverigedemokraterna.

Mer förvånande är att antisemitiska attityder knutna till Israel är ovanligast till vänster på den politiska skalan; särskilt bland personer som sympatiserar med Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ och Miljöpartiet.

Ändå är det inte svårt att hitta exempel på antisemitiskt färgade kontroverser kring staten Israel med tydliga politiska kopplingar vänsterut.

Det är ett socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö, Ilmar Reepalu, som väcker uppmärksamhet långt utanför landets gränser med sina famösa uttalanden 2009 om att judar i Malmö borde ta avstånd från staten Israel och att sionism – judisk nationalism – är lika avskyvärd som antisemitism.

Det är Aftonbladets kultursida som 2009 publicerar en skröna med närmast klassiskt antisemitisk uppbyggnad om hur israelisk militär mördar unga palestinska män för att plundra dem på organ.

Det är riksdagsledamöter från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som 2015 talar på en antiisraelisk manifestation i Malmö där det förekommer såväl antisemitiska uttalanden som uppmaningar till våld.

Det är SSU i Malmö som i Socialdemokraternas 1 maj-tåg 2019 skanderar ”krossa sionismen”, slagord som på goda grunder kan uppfattas som en önskan om att utplåna staten Israel.

En antisemitism utan antisemiter eller antisemitiska föreställningar?

Som synes ovan finns inte sällan kopplingar till Malmö, en stad som under ett drygt decennium framstått som något av ett epicentrum för antisemitism på svensk mark.

Därför är det även ägnat att förvåna att boende i Stormalmö enligt studien har en ”något lägre grad” av antisemitiska attityder jämfört med boende utanför storstadsområden, och även lägre än boende i Stockholm och Göteborg.

För judar i Sverige i dag är det dock inte nödvändigtvis utbredningen av antisemitiska föreställningar som är det avgörande utan intensiteten – till vilka ytterligheter i form av hot och våld de starkast övertygade är beredda att gå.

Läs mer: ”Det är importerad antisemitism”