Det satt långt inne, men till sist kom det: beskedet att regeringen godkänt planerna för slutförvar av det svenska kärnbränsleavfallet.

”Ett helt unikt och historiskt beslut”, sade klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S) vid en digital pressträff sent på torsdagseftermiddagen.

100 000 år. Så länge dröjer det innan det använda kärnbränslet blivit helt ofarligt. Ändå är det förmodligen kortare tid än vad det hade tagit om Miljöpartiet fått vara med och bestämma en lämplig metod för slutförvar.

Med Miljöpartiet ute ur regeringen gick beslutet att få fram på ett par månader. Ingen ska påstå att MP inte gör skillnad.

Frågan om slutförvar har debatterats, utretts, stötts och blötts i snart ett halvt sekel. Själva tillståndsprocessen inleddes för drygt tio år sedan, 2011, när SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB, lämnade in sin ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, och Mark- och miljödomstolen.

I januari 2018 tillstyrkte SSM den ansökan SKB lämnat in. Mark- och miljödomstolen, som avgav sitt utlåtande samma dag, hade vissa invändningar beträffande hållbarheten för de kopparkapslar avfallet ska läggas i och efterlyste mer underlag. Mer underlag levererades.

Men miljöministern hette vid den här tiden Isabella Lövin (MP) som i sin tur efterträddes av partikollegan Per Bolund. Och de båda hittade nya skäl att skjuta ett ställningstagande på framtiden.

Men så, i november förra året, lämnade Miljöpartiet regeringen i hastigt mod. Skälet som angavs var att partiet inte ville leda landet med en budget som förhandlats fram med Sverigedemokraterna – i riksdagens budgetomröstning förlorade den rödgröna budgetpropositionen mot det gemensamma budgetalternativet från M, KD och SD.

Idag tycks miljöpartisterna ångra beslutet att lämna regeringen. De klagar bittert i intervjuer och debattartiklar över att Socialdemokraterna nu driver en egen linje i miljö- och klimatpolitiken.

Att ge klartecken för slutförvaret var ett ”fullständigt oansvarigt” beslut, enligt språkröret Per Bolund (MP).

Besvikelsen är djup. Det är en fröjd att skåda.

Läs även: Farmanbar fabulerar om kärnkraftens förutsättningar

Genom beslutet om slutförvar säkrar regeringen också att den befintliga kärnkraften kan användas som en del i Sveriges övergång till en fossilfri välfärdsstat, underströk Strandhäll.

Kanske är det rent av möjligt att Socialdemokraterna omprövar sin inställning till kärnkraftens framtid? Socialdemokraternas linje i kärnkraftsomröstningen 1980 var ju trots allt att avveckla, men med förnuft. I dag talar förnuftet snarare för att kärnkraften bör utvecklas. Inte för att kärnkraft saknar avigsidor. Men för att de tillgängliga, realistiska alternativen är sämre.

Kärnkraften är dessuom fossilfri och slutförvarsfrågan enligt regeringen löst på bästa tänkbara sätt.

Sverige hade länge en välfungerande, robust elförsörjning. Den vilade på två ben: vattenkraft och kärnkraft. Men tolv reaktorer har nu blivit sex. Barsebäcks ena reaktor togs ur drift 1999, den andra 2005 efter en uppgörelse mellan Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet. Sedan dess har även reaktorerna Ringhals 1 och 2 avvecklats i förtid. Det är en kraftigt bidragande orsak till att elpriserna i södra Sverige rusat i höjden denna vinter.

Kärnkraften ska huvudsakligen ersättas av vindkraft är det tänkt. Men vindkraft är till sin natur opålitlig. När det inte blåser levererar den inte, och blåser det för mycket är inte heller det bra.

Det kanske låter som ett skämt, men nu diskuteras att ge vindkraftsägare betalt för att bromsa sina kraftverk när det blåser för mycket.

För att elsystemet ska fungera måste det vara i balans. Mängden producerad el måste hela tiden motsvara mängden förbrukad el. Annars blir det problem.

En allt större del av den producerade elen kommer från vindkraft och mer ska det bli. Mycket mer. Därmed blir även variationerna i mängden producerad el mycket större, så stora och snabba att de kan bli svåra att parera med hjälp av planerbar kraft som vattenkraft och kärnkraft.

Dessvärre kan det inte uteslutas att Miljöpartiet är tillbaka i regeringen efter valet i höst. Miljöpartisterna själva hoppas det och att navigera genom en ny mandatpriod på enbart egna mandat är knappast något Socialdemokraterna och Magdalena Andersson tilltalas av.

Skulle det gå så illa kan det inte uteslutas att miljöpartisterna hittar nya vägar att obstruera även frågan om slutförvaret, trots att den nu ska vara avgjord. Underskatta aldrig fanatikers list.

Opinionssiffrorna är i och för sig uppmuntrande. Miljöpartiet har i de senaste opinionsmätningarna legat tryggt under fyraprocentsspärren till riksdagen. De gröna är Sveriges mest illa sedda parti. Endast 28 procent av väljarna vill ha MP i en regering enligt en opinionsmätning av Sifo. Det är fyra procentenheter mindre än det näst mest impopulära partiet, V.

Fler och fler väljare börjar inse sanningen:

Miljöpartiet bör hållas på behörigt avstånd från allt vad politiskt beslutsfattande heter.

Läs även: Vindkraftsfällan har slagit igen