Socialdemokraterna ställde sig inte bakom misstroendeförklaringen mot klimatminister Romina Pourmokhtari (L). På så sätt undvek partiet den förlorarstämpel som nu drabbar övriga partier i den rödgröna oppositionen.
Det var på förhand givet att misstroendeförklaringen i riksdagen mot klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) skulle falla. Och föll gjorde den. Som en murken fura i höststorm. Därmed har jordens undergång kommit ett snäpp närmare – i alla fall enligt Centerledaren Muharrem Demirok, som dagen innan hävdade att onsdagens omröstning till och med hade betydelse för “planetens framtid”.
Pourmokhtari måste känna sig smickrad – eller snarare förskräckt – över den vikt som fästs vid just hennes person. Väljarna borde för sin del vara förskräckta över att det finns partiledare i det här landet som vill ge sken av, eller i värsta fall tror, att en kortsiktig ökning av de svenska utsläppen har någon som helst påverkan på världens klimat. Sverige svarar för omkring 2 promille av världens samlade utsläpp av växthusgaser. Sverige är dessutom i stort sett redan klimatneutralt. År 2022 uppgick Sveriges utsläpp av växthusgaser till 45,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Samma år uppgick nettoupptaget av koldioxid i det som kallas markanvändningssektorn till 41 miljoner ton. Väldigt förenklat innebär det att ungefär 90 procent av alla utsläpp tas upp av den växande svenska skogen.
Men för klimatapokalypsens ryttare saknar sådana fakta betydelse, symbolpolitik är allt.
Nej, detta var inte en bra dag för den rödgröna oppositionen. Endast 66 ledamöter från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet röstade för att fälla Pourmokhtari. Det hade krävts en majoritet, det vill säga minst 175 ledamöter.
Pourmokhtari var inte sen att gnida in lite salt i de rödgröna såren.
“Jag känner mig väldigt stärkt efter den här omröstningen och nu vet jag att vi har ett tydligt mandat i kammaren för den förda klimatpolitiken”, kommenterade hon.
Fast det är ändå att ta i. Regeringen har sin knappa majoritet. Inte mer. Att Socialdemokraterna lade ner sina röster beror inte på att de är nöjda med regeringens politik. Enligt gruppledaren Lena Hallengren är det uppenbart att Pourmokhtari och regeringen inte levererar en politik som är förenlig med den klimatlag riksdagen antagit. “Detta klimatsvek ska statsrådet och hela regeringen hållas politiskt ansvariga för”. Men, fortsatte Hallengren, regeringen fattar kollektiva beslut och “att ersätta ministern utan att byta politik gör inte skillnaden för klimatet”.
Hallengren gjorde klart att S nedlagda röster handlade om principer, om att partiet inte anser att misstroendeförklaringen var rätt väg att gå. Som om Socialdemokraterna skulle bry sig om sådana futiliteter som principer. Hade det funnits realistiska chanser att peta Pourmokhtari genom avhopp från tillräckligt många av Tidöpartiernas ledamöter, hade Hallengren istället krävt hennes huvud på ett klimatkompenserat silverfat. En möjlighet att tillfoga statsminister Ulf Kristersson (M) en så neslig näsbränna som att avsätta en av hans ministrar hade S aldrig avstått från.
Nu slapp S framstå som förlorare även om omröstningen blev ytterligare en bekräftelse inför öppen ridå på splittringen inom den rödgröna oppositionen. Vad S, C, MP och V har gemensamt utöver en vilja att fälla regeringen Kristersson är oklart.
Läs även: Skogkär: Klimatmålen är inte givna av Gud
Socialdemokraterna håller som bekant på att uppdatera sin samhällsanalys på en rad viktiga områden. En uppdatering som består av en del självkritik och nio delar ansvarsflykt. Partiets gamla politik var inte bra, men att den fördes i regeringsställning var någon annans fel. Sålunda var den klimatpolitik som bedrevs under de åtta åren av rödgrönt styre mindre lyckad då den bidrog till ökade klassklyftor.
“Det har varit en politik med morötter till de rika och piskor till alla andra”, lyder S-analysen. Men att det blev så, det beror enligt Socialdemokraternas klimatpolitiska talesperson Anna-Caren Sätherberg till stor del på regeringspartnern MP.
“Vi har ett ansvar. Och definitivt har Miljöpartiet ett ansvar, som förde fram reformerna och hade ministerposten i sju av de åtta åren”, sade Sätherberg nyligen i en intervju.
Socialdemokraterna påstår sig vara på väg att byta politik på en rad centrala områden. S vill ge intryck av att ha omprövat sin negativa hållning till ny kärnkraft. S ljuger friskt om att partiet alltid varit för en stram migrationspolitik. S låtsas att partiet står för en annan klimatpolitik än MP:s gröna khmerer. Kanske lurar det någon väljare.
Oppositionen inte bara framstår som splittrad. Den är splittrad. Därmed inte sagt att den skulle vara oförmögen att enas den dag regeringsmakten ligger i potten. Då är allt förhandlingsbart. Då är alla principer utbytbara. Socialdemokraterna är inte främmande för att ljuga om vilken politik de har fört. Då lär de knappast dra sig för att vilseleda väljarna om vilken politik de tänker föra.
