Riksrevisionen har granskat hur staten arbetade för att säkra tillgången på personlig skyddsutrustning under coronapandemin. Sammanfattning: För sent. För lite. För rörigt.

Att det fanns stora brister i regionernas såväl som kommunernas försörjningsberedskap hade påtalats mer än en gång och det långt innan pandemin bröt ut. Regeringen tillsatte utredning efter utredning men bristerna åtgärdades aldrig.

“Regeringen och ansvariga myndigheter har varken ställt tydliga krav på beredskapslager eller erbjudit vägledning om hur de ska byggas upp”, summerar riksrevisor Helena Lindberg kritiken.

När regeringen slutligen, i mitten av mars, gav Socialstyrelsen i uppdrag att säkra varuförsörjningen till vård och omsorg och avsatte medel för ändamålet, var bristen på skyddsutrustning redan ett faktum, konstaterar Riksrevisionen. Förbrukningen hade då skjutit i höjden, det fanns knappt utrustning att få tag på och priserna hade ökat kraftigt.

På sitt sätt slår Riksrevisionen in en vidöppen dörr. Alla vet vid det här laget att den svenska beredskapen var allt annat än god, att regeringen schabblade – och i det längsta försökte dölja detta faktum och fly sitt ansvar. Den oberoende Coronakommissionen har dokumenterat detta utförligt i sina betänkanden.

Riksrevisionens rapport är dock ännu en påminnelse om den svenska statsapparatens och regeringsmaktens förfall.

Läs även: Skogkär: Farmanbar fabulerar om kärnkraftens förutsättningar

Det sägs att fisken ruttnar från huvudet. Det är i så fall i regeringskansliet Rosenbad rötans ursprung bör sökas. På område efter område blir förfallet alltmer påtagligt och den politiska flykten från ansvar alltmer uppenbar.

Ett exempel är hur regeringar av varierande kulörer demolerat ett välfungerande, stabilt system för energiförsörjning. Planerbar kärnkraft, strategiskt lokaliserad för att säkra god och säker tillgång till el i hela landet, har avvecklats och ersatts av opålitlig vindkraft. Och när de förödande konsekvenserna av detta – återspeglade i skenande och vilt fluktuerande priser på el – blivit tydliga, bestämmer sig den nuvarande regeringen att springa ännu fortare mot kanten av stupet genom att storsatsa på ännu mer vindkraft. Ett förvirrat lämmeltåg har större självbevarelsedrift. Men så är lämlar i regel heller inte ideologiskt förblindade.

Den ansvarige ministern Khashayar Farmanbar (S), vars kvalifikationer för uppdraget som statsråd, utöver ett blygsamt dokusåpakändisskap, framstår som högst oklara, svänger sig med alternativa fakta på ett sätt som skulle fått den förre amerikanske presidenten Donald Trump att bli åksjuk.

I det senaste avsnittet av Kaliber i Sveriges Radio kläs den välskräddade Farmanbar av in på bara kroppen. Hans upprepade påståenden om att kärnkraft avvecklats av kommersiella skäl smulas sönder. Hans löften om att billig el från vindkraft kommer att finnas tillgänglig om bara ett par år punkteras fullständigt. Regeringens bortförklaringar om “Putinpriser” avslöjas för vad de är: tramsiga efterhandskonstruktioner.

“Man kan ha olika bild av verkligheten också”, blir Farmanbars svar.

Onekligen. En korrekt bild eller en felaktig bild. En sann bild eller en förljugen bild.

Verkligheten, ja. Den bergvägg de högtflygande politiska visionerna kraschar mot gång på gång.

Läs även: Energiministern hänvisade till rapport som inte fanns

Det klassamhälle som en gång mödosamt reformerades bort har återuppstått genom politiska beslut – och nu med en dominerande etnisk dimension. Påskhelgens korankravaller blev en brutal påminnelse om de geografiska och värderingsmässiga vallgravar som delar Sverige.

Ett sextiotal utsatta områden, där kriminella nätverk i vissa fall är de reella makthavarna, utgör den mest konkreta manifestationen av denna tudelning.

Generösa offentliga bidrag, utdelade i blindo, i regel avsedda för att understödja integration, har använts för att bygga upp parallella samhällsstrukturer.

Nu, fem i tolv eller möjligen fem över tolv, har regeringen kommit på att detta kanske borde motverkas.

På tisdagen presenterade regeringen ett förslag om skärpt kontroll av det statliga stödet till civilsamhället. Det ska ställas hårdare demokratikrav så att skattemedel inte går till föreningar och trossamfund som som “inte respekterar demokratins idéer” och grundläggande värderingar som jämställdhet.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att detta besked från regeringen kommer veckan efter att Uppdrag Granskning i SVT avslöjat hur imamer i shiamuslimska församlingar arrangerar så kallade “njutningsäktenskap”, en form av kvinnohandel i religiös förklädnad, halalcertifierad prostitution. De församlingar som uppmärksammas i programmet har de senaste tre åren tagit emot 14 miljoner kronor i stöd från stat och kommun.

En ögonblicksbild från landet med världens första feministiska regering.

Kontrasten mellan verklighetens Sverige och de politiska högtidstalens föreställning om vad Sverige är – och inte minst vad Sverige ska vara – blir för varje år och varje val allt tydligare.

Läs även: Ygeman: Inga skattemedel till trossamfund som diskriminerar kvinnor