Invandringen skulle rädda välfärden, den skulle rädda pensionerna. Istället blev flyktinginvandringen en ekonomisk belastning för de offentliga finanserna.

Ett citat ur ett reportage i Expressen (29/8) ger en del av förklaringen:

“För det skattesubventionerade arbetet får hon en nettolön på 15 000 kronor i månaden. Sen tillkommer 17 000 kronor i månaden i bidrag. Alltså lika mycket som hon fick innan hon började arbeta.”

Ett annat citat som ger den större bilden, hämtat ur en rapport häromåret av migrationsforskaren Joakim Ruist för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi:

“Osäkerheten i beräkningarna är stor, men indikerar att nettoomfördelningen via de offentliga finanserna till en genomsnittlig flykting under hela dennas livstid i Sverige uppgår till i genomsnitt 74 000 kronor per år.”

I genomsnitt 74 000 kronor om året. Under en livstid. Det är svårt att få kalkylen att visa vinst med sådana ingångsvärden.

För en alldeles för stor andel av flyktinginvandrarna och deras anhöriga tar det alldeles för lång tid innan de blir självförsörjande. Alldeles för många blir det aldrig.

Läs även: Skogkär: Asylinvandringen från Syrien blev inget kompetensregn

Den som får ut 32 000 kronor i månaden enligt citatet ovan heter Shukri Mohamed Hassan. Hon är en frånskild sexbarnsmamma från Somalia som kom till Åmål för åtta år sedan.

Hon röjer skog vid ett skidcenter en bit utanför staden fyra timmar om dagen, fyra timmar studerar hon SFI, svenska för invandrare.

Skogsröjningen är hennes första jobb i Sverige.

Shukri Mohamed Hassan är en av totalt 189 000 långtidsarbetslösa i Sverige, personer som gått utan arbete i ett år eller mer. Antalet långtidsarbetslösa har aldrig varit större. Kostnaden för skattebetalarna uppgår till drygt 30 miljarder kronor per år. Av de långtidsarbetslösa är 97 500 födda utanför Europa, enligt statistik som Expressen fått ut från Arbetsförmedlingen.

Att röja sly är ett exempel på det som brukar kallas enkla jobb. Enkla jobb har på senare år blivit det nya halmstrå invandringsförespråkarna griper efter i sina fåfänga försök att få flyktinginvandringen att framstå som en ekonomiskt fördelaktig affär.

Problemet är att enkla jobb i många fall är lågproduktiva jobb och lönen blir därefter. De ger definitivt inte 45 000 kronor i månaden brutto, vilket skulle krävas för att – när skatten är dragen – motsvara bidrag på nivån 32 000 kronor.

Länge bedrevs i Sverige en politik som förenklat gick ut på att låta strukturrationaliseringen slå ut enkla, lågbetalda jobb. Den arbetskraft som då frigjordes skulle föras över till andra branscher, med högre förädlingsvärde som kunde betala högre löner. Rehn–Meidner-modellen kallades det, efter de två LO-ekonomerna Gösta Rehn och Rudolf Meidner.

Därför är Sverige också det land inom EU som har lägst andel enkla jobb. Om enkla jobb är räddningen skulle det kräva att utvecklingen körs baklänges. Det är inget att sträva efter – om det ens är möjligt.

Enkla jobb är jobb som inte kräver yrkesutbildning. Men för stora grupper av invandrare som har låg utbildningsnivå i kombination med bristande kunskaper i svenska, är även enkla jobb ouppnåeliga på dagens arbetsmarknad. Det krävs ännu enklare jobb, i regel kombinerade med massiva subventioner. Som Shukri Mohamed Hassans skogsarbete.

Men med det orwellska nyspråk som utmärker dagens politikerklass kan även arbetslöshet framställas som en framgång.

De långtidsarbetslösa är trots allt en del av “vårt historiskt höga arbetskraftsutbud” som “överträffar alla i EU”, för att citera finansminister Magdalena Andersson (S) ur en riksdagsdebatt för drygt ett år sedan.

“Det går alltså inte dåligt med sysselsättningen utan väldigt bra med arbetskraftsutbudet. Detta är i grunden positivt, för ska man komma i jobb måste man såklart vara med på arbetsmarknaden”, fortsatte hon.

Istället för EU:s lägsta arbetslöshet år 2020, som Socialdemokraterna utlovade, fick Sverige EU:s största arbetskraftsutbud.

Det är, hur Magdalena Andersson än vrider på orden och verkligheten, inget annat än ett fiasko.

Läs även: Arbetsförmedlingen fick som den ville