Om det sagts av någon annan, för bara några år sedan, hade det kallats alarmism och undergångsretorik. Men numera kan det sägas även av en socialdemokratisk statsminister: de kriminella gängen är “en fara för hela Sverige, för vår gemenskap och vår samhällsmodell”.

Orden är Magdalena Anderssons när hon på tisdagen besökte Södertälje.

Och Anderssons förklaring till utvecklingen hade för bara några år sedan stämplats som rasistisk mytbildning:

“En stor migration kombinerad med en för svag integration har ju bidragit till den segregationen som nu göder kriminella gäng, som gjort att de har kunnat bita sig fast, växa och sprida sitt gift.”

Även om detta erkännande kan ses som ett framsteg är ordvalet värt att notera. Migrationen har inte varit för stor, den har bara varit stor. Integrationen har däremot varit för svag. Det är således integrationspolitiken som brustit, inte migrationspolitiken. Att erkänna att volymer spelar en avgörande roll för om integrationen ska fungera är fortfarande omöjligt.

Annars borde Södertälje vara ett utmärkt exempel på att volymer faktiskt spelar roll. Drygt var fjärde invånare är född utanför Sverige. Det gör Södertälje till landets näst mest invandrartäta kommun. Lägg till dem med två utrikes födda föräldrar och sex av tio Södertäljebor har sina rötter i utlandet.

Tre ihjälskjutna och ytterligare tre skottskadade under två veckor har gjort att Södertälje hamnat i fokus för debatten om gängkriminalitet och dödligt skjutvapenvåld. Det var därför statsministern gjorde ett gästspel i staden. Men Södertälje är först och främst ett exempel på en större och allvarligare utveckling.

Om någon stad i Sverige förtjänar epitetet “gangsterstaden”, så är det Södertälje. Knappast i någon annan stad har kriminella grupperingar lyckats skaffa sig så stort inflytande över lokalsamhället.

Läs även: Brinkemo: Södertälje – klaner, klientelism och kulturell kontext

I Sverige finns det enligt Polisen ett fyrtiotal släktbaserade, kriminella nätverk, emellanåt kallade klaner. När Mats Löfving, då biträdande rikspolischef, berättade om detta i en radiointervju hösten 2020, slog uttalandet ner som en bomb. Kanske inte så mycket för att det Löfving sade var så överraskande i sig, men att det kunde sägas. Öppet.

Nätverk av det här slaget har varit aktiva i Sverige i åtminstone trettio-fyrtio år. Ett av de mest omtalade är Södertäljenätverket vars medlemmar har rötter i Turkiet. I en rapport från researchföretaget Acta Publica, som i sin tur huvudsakligen bygger på Polisens hemligstämplade sammanställning Släktbaserade kriminella nätverk i Sverige, visas hur detta nätverk med stor framgång har byggt upp ett parallellsamhälle i Södertälje. Medlemmarna i nätverket ägnar sig åt våldsbrottslighet av varierande slag, kvalificerad välfärdsbrottslighet liksom annan ekonomisk brottslighet, men också åt helt laglig affärsverksamhet.

Nätverket kontrollerar en kyrka som enligt polisen använts för kriminell verksamhet. Södertäljenätverket har också lagt stor möda på att infiltrera olika verksamheter i Södertälje kommun och myndigheter som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Flera politiker på olika nivåer, bland annat tre riksdagsledamöter, har enligt Polisen kunnat kopplas till Södertäljenätverket.

Att det finns ett klart samband mellan migration och kriminalitet kan knappast ges en bättre illustration. Och det handlar inte om dålig integration. Det handlar om kriminella grupperingar som genom migration etablerar sig i nya länder. De har inte för avsikt att integrera sig, de har för avsikt att bygga en maktbas för fortsatt brottslig verksamhet. En gränslös migrationspolitik har skapat invandrardominerade utanförskapsområden som utgör en perfekt miljö för dessa nätverk i stort sett i varje större svensk stad.

Vid sin sida under besöket i Södertälje hade Andersson partikollegan och kommunstyrelsens ordförande Boel Godner. Hon skrev nyligen (8/10) följande på DN Debatt:

“Flyktingmottagningen stärkte den organiserade brottsligheten för att det finns en kriminell ekonomi kopplad till migration med människosmuggling, handel med bostadskontrakt, svartjobb och handel med id-handlingar.”

Nu kan det sägas, också av dem som in i det längsta förnekat och förringat problematiken. Självfallet hade det inte behövt gå så långt att kriminaliteten, med statsministerns ord, fått växa till att bli en “fara för hela Sverige”.

Det är ett i grunden oerhört konstaterande och ett kraftfullt underkännande av den politik Anderssons eget parti fört de gångna decennierna.

Läs även: Skogkär: Med den migrationspolitiken hjälper ingen integrationspolitik