”Den är sannolikt den bästa polisutredningen i svensk kriminalhistoria”, sa flera höga polischefer och chefsåklagare på seminariet.

Jag deltog i ett projekt som hette ”Antagonistiska hot och dess påverkan på lokalsamhället” som leddes av Försvarshögskolan. Utredningen som hyllades pågick mellan 2011 och 2014, hette Tore 2 och syftade till att slå mot de kriminella i det som kallades ”Södertäljenätverket”.

Läs även: Ytterligare en skottlossning i Södertälje – fjärde på en vecka

Den var föranledd av rad händelser som hade ägt rum redan under slutet av 1990-talet och som indikerade att något inte stod rätt till i Södertälje. Här fanns en brottslighet som hotade och riktade sig direkt mot stat och kommun. Exempelvis hade en alkoholinspektör fått en bomb placerad på sin bil och polishuset hade beskjutits med automatvapen.

Det var en av de största utredningarna någonsin i Sverige och polisen samverkade med en rad olika myndigheter: Arbetsförmedlingen, Skatteverket, Tullverket, Kronofogdemyndigheten, med flera.

Den syftade inte bara till att lösa den typ av kriminalitet som gemene man nog främst associerar med brottslighet, som mord, narkotikahandel och skjutningar i ganska lösa grupperingar. Utredningen gick djupare. Här blottlades en kriminalitet som var mångfacetterad och organiserad, med trådar in i både näringsliv och den offentliga sektorn. Korruption och hot uppdagades på olika nivåer. Vissa företag var utsatta för hot och beskyddarverksamhet och andra användes som brottsverktyg, inte minst genom bedrägerier och fusk inom exempelvis hemtjänsten och den personliga assistansen. Det rörde sig om, som Hovrätten beskrev det, systemhotande brottslighet.

Myndigheterna identifierade tre nivåer av inblandade, tecknat som en pyramid. Längst ner fanns den synliga brottsligheten, på gatunivån – ”våldskapitalet”.

I mitten fanns ”experterna” och ”insiders” i den legala ekonomin och på vissa myndigheter. Det kunde handla om personer som hjälpte till med intyg och juridisk vägledning eller om tjänstemän som gav utskänkningstillstånd till restauranger utanför regelverket.

Längst upp i pyramiden fann man vad man kallade ”imperiebyggarna”, äldre personer med mycket stort inflytande i både sociala, politiska och ekonomiska sammanhang.

Det var här och nu, har det sagts mig, som rättsstaten för första gången upptäckte ett parallellt samhälle med informella ”rättegångar” inom ett nätverk där migranter, förenade genom religion, etnicitet och blodsband, agerade.

Sedan länge hade man i Södertälje noterat ett lågt förtroende för polisen och rättsväsendet och en ovilja att anmäla brott. Nu fann man en kriminalitet som utnyttjade och motarbetade samhällets institutioner.

Dessutom blottlades att det kriminella nätverket hade möjliggörare inom den offentliga sektorn. Till och med inom lokalpolitiken.

Brå, Brottsförebyggande rådet, skriver i sin utvärdering av Tore 2 att ”polisen för första gången även vägde in den kulturella kontext som de utpekade kriminella individerna ansågs vara verksamma i […] som ansågs påverka livsvillkoren för svenskar med assyrisk/syriansk bakgrund i Södertälje.”

Läs även: Brinkemo: Klanintyg i ett nytt land och en ny verklighet

Vilken kontext handlade det då konkret om?

I en av domarna angav tingsrätten följande:

För samtliga spelar den kristna kyrkan en betydande roll och det är ofta ’’i kyrkan’’ man löser interna problem och vidmakthåller sina kontakter […] det finns en misstro mot institutionella svenska förhållanden i bl. a. ekonomiskt avseende. Man har i den syriska/assyrianska befolkningsgruppen i stor utsträckning skapat ett helt eget papperslöst ekonomiskt system…

Det framkom inte bara att man inom gruppen löste konflikter genom medling utan inblandning av rättsstaten. I de fall som personer kontaktat polisen hade de tvingats lämna Södertälje och leva med skyddad identitet.

Därtill att ” … rädslan hos flera förhörspersoner för att berätta vad som eventuellt har förekommit är så stor att mened under förhöret framstår som ett säkrare alternativ än att hålla fast vid enstaka besvärande omständigheter, som kan ha framkommit under polisförhör.”

På det stora hela var den gigantiska utredningen framgångsrik och ett stort antal nyckelpersoner dömdes i fyra stora rättegångar. Södertälje tog lärdom av vad som framkommit och valde att sätta hårt mot hårt. Kommunen tog fram en strategi för att undvika infiltration på myndigheter, inom kommunen och politiken genom bakgrundskontroller på alla som anställdes i kommunen. Dessutom utbildade man samtliga medarbetare på att bli bättre på att upptäcka korruption och otillbörlig påverkan.

Men återigen är Södertälje på tapeten med fyra skjutningar på en dryg vecka, där två dog. Samtidigt läser jag i Expressen:

Något märkligt inträffade i Södertälje några dagar efter valet, närmare bestämt på torsdagskvällen den 15 september. Då petades plötsligt Kristdemokraternas gruppledare i Södertälje, David Winerdal, från sin post, trots att partiet hade gått framåt i valet.

Det som hände har beskrivits som ”en kupp”, där KD-ledaren under hotfulla former pressades att avgå. I samband med petningen bytte KD oväntat sida i politiken, vilket nu banar väg för ett historiskt maktskifte i staden.

Jag påminns av det reportage jag läste i Fokus av Anders Sundelin 2012. Där beskrevs hur inslag av klanelement ätit sig in i lokalpolitiken i Södertälje. Kristna grupper från Mellanöstern, på många plan välintegrerade, röstar in landsmän i olika partier, skrev han.

Han nämnde en person som kryssats in av släktingar i Socialdemokraterna. Några år senare bytte han till Moderaterna och fick också denna gång kryss från släktingarna. Han citerar en kritisk syriansk man:

Om jag går in i ett parti kommer jag inte ensam utan med flera hundra röster […] På så sätt har man satt demokratin ur spel. Partiet blir ett redskap för att ha kvar min makt inom gruppen. Ideologin betyder ingenting.

Vad som ligger bakom den senaste tidens händelser i Södertälje återstår att se. En sak står klart; ett samhälle som det svenska klarar en viss nivå av parallellitet, sådana har alltid funnits. Men om nivån blir för hög och inslagen politisk klientelism för många? Någonstans går gränsen för när rättsstaten och hela välfärdsbygget på allvar börjar nötas ned. Om man lyfter på locket också i andra svenska städer, vad skulle då uppenbaras?

Läs även: Brinkemo: Kunskapen om klaner är ett paradigmskifte

Har politiker, journalister, forskare, polis och domstolar i gemen förmågan som krävs, att inte bara fokusera på de enskilda brotten utan förstå kontexten som de utförs inom? Har de det tränade öga som krävs för att avtäcka de parallella strukturerna, deras effekter, inflytande och djupgående rötter?

Tillåt mig tvivla.