Det finns väl vid det här laget ingen som tror annat än att Socialdemokraternas nästa ordförande heter Magdalena Andersson. Och utan att förfalla till konspirationsteorier: detta såg ut att ha varit uppgjort – om än inte avgjort – på förhand.
Det som i media andlöst beskrivs som en dramatisk process där ett intensivt arbete pågår i den socialdemokratiska valberedningen, känns ungefär lika spännande att beskåda som rösträkningen på en nordkoreansk partikongress.
När detta skrivs har fem partidistrikt uttalat sitt stöd för finansminister Magdalena Andersson som ny partiordförande: Halland, Skaraborg, Skåne, Värmland och Fyrbodal.
SSU, det socialdemokratiska ungdomsförbundet, har bestämt sig: Henne ska vi ha!
Eftersom ordförandebytet sker mitt under mandatperioden och i regeringsställning är det även ett statsministerbyte. Det gör det omöjligt för någon som inte sitter i riksdagen att ta över. Det gör det också högst osannolikt att någon utanför skaran av s-märkta statsråd skulle kunna komma ifråga.
Den nya ledaren måste greppa tyglarna under pågående lopp. Och det dessutom i ett prekärt politiskt läge där möjligheterna för den rödgröna minoritetsregeringen att få igenom sin höstbudget är allt annat än ljusa.
Vem kan i det läget vara bättre lämpad att ta över än landets finansminister sedan snart sju år? Hon som länge pekats ut som Löfvens kronprinsessa.
Särskilt som vederbörande har rätt kön och därmed kan som landets första kvinnliga statsminister skriva in sig själv och partiet i Sveriges politiska historia.
Läs även: Nordling: Hur blir Magdalena Andersson som statsminister?
Att det inte tycks finnas någon opposition av betydenhet någonstans inom partiet är lite märkligt med tanke på alla de stridiga viljor som uppenbart härbärgeras i socialdemokratin. Eller så är insikten om alla dessa stridiga viljor förklaringen. Ren självbevarelsedrift gör att de flesta inom partiet vill undvika en partiledarstrid med osäker utgång. Håkan Juholts osannolika väg till ordförandeposten och korta men desto mer turbulenta tid som partiledare är fortfarande i färskt minne.
Den innersta kretsen kring Stefan Löfven lär snabbt ha identifierat vad som möjligen skulle kunna bli ett slukhål under Magdalena Anderssons triumfvagn: partiets vänsterflygel.
Där spelar föreningen Reformisterna en central roll. Från det hållet har det länge klagats på att Magdalena Andersson är höger och håller alltför hårt i pengarna.
Efter riksdagsvalet 2018 gav Daniel Suhonen, som länge varit en drivande kraft i föreningen, Magdalena Andersson ansvaret för att det gått så illa:
“De som förlorade valet genom att aktivt förhindra möjligheten att föra en nydanande socialdemokratisk politik var Magdalena Anderssons finansdepartement”, anklagade Suhonen i en debattartikel i Dagens industri.
Inför valet av ersättare till Löfven har Suhonen efterlyst en öppen process.
“Kandidaterna bör träda fram och klarlägga sin kandidatur och presentera sitt program.”
Inget tyder på att hans krav kommer att mötas av annat än artigt ointresse.
Läs även: Kan vara Sveriges nästa statsminister – det här är Magdalena Andersson (S)
För att blidka vänsteroppositionen alternativt parera deras argument inför partikongressen i november säljs Andersson in som vänster, mycket längre till vänster än någon skulle kunna ana.
Tunga partiföreträdare som Malmös kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh och Niklas Karlsson, ordförande i det skånska partidistriktet, vittnar om att bilden av Andersson som “högersosse” är våldsamt överdriven.
I Sydsvenskan citerar en anonym källa med ”god insyn i regeringskansliet” ett uttalande av Magdalena Andersson:
“Om det varit politiskt möjligt hade vi infört arvsskatt och fastighetsskatt”, påstås Andersson ha sagt.
Stor sak görs av att Magdalena Andersson lett den arbetsgrupp som tog fram rapporten Fördelningspolitik för jämlikhet och rättvisa. Där framförs en rad radikala förslag som socialdemokrater på vänsterkanten gillar: “vinstjakten” i välfärden och skolan ska stoppas, en särskild “miljonärsskatt” införas och bankskatten fördubblas.
Folk både inom och utom partiet ställer sig frågan vilken politik Magdalena Andersson kommer att föra när hon blir partiordförande och om hon blir vald till statsminister.
Det är inte så svårt att räkna ut.
Den politik som krävs för att Socialdemokraterna ska kunna behålla makten.
Om det sedan är partiets egen politik eller något annat partis politik lär tiden utvisa.
