Inte ens det akuta behovet av att bryta landets beroende av rysk gas och olja kan förmå Tysklands rödgröna regering att skjuta på kärnkraftsavvecklingen. Senast vid årsskiftet kommer de återstående tre reaktorerna att tas ur drift – som planerat.

“Vi beslutade, av skäl som jag anser är mycket goda, att fasa ut dem”, förklarade förbundskansler Olaf Scholz (S) under en frågestund i förbundsdagen på onsdagen, enligt Bloomberg News.

De “mycket goda” skälen är alltså olyckan vid kärnkraftverket Fukushima 2011, en följd av en tsunami som drabbade Japan. Den tyska regeringen beslöt då, närmast på stående fot, att panikavveckla landets kärnkraft.

Det ryska anfallskriget mot Ukraina har skapat ett tryck på Tyskland att sluta finansiera Vladimir Putins krigsmaskin genom import av rysk energi. På torsdagen antog EU-parlamentet med överväldigande majoritet en resolution som kräver ett fullständigt embargo mot import av rysk olja, kol, kärnbränsle och naturgas. Det är särskilt för tyskt vidkommande lättare sagt än gjort. Tyskland köper drygt hälften av all gas och kol, och drygt en tredjedel av sin olja från Ryssland. Arbetslöshet och massfattigdom skulle enligt den tyska regeringen bli följden av ett omedelbart importstopp; tyskarna skulle inte kunna värma sina hem, inte köra sina bilar.

Det hade varit lättare att känna förståelse för Tysklands svåra situation om det inte var för att landet med vett och vilja försatt sig i denna knipa. Dels genom att göra Ryssland till sin huvudleverantör av energi, dels genom att avveckla kärnkraften.

Det är sol och vind som Tyskland förlitar sig på för att bryta sitt beroende av fossila bränslen. Den uppgiften blir inte enklare av att även kärnkraftselen måste ersättas – och det redan från årsskiftet. Trots att merparten av den tyska kärnkraften redan stängts ner svarar de reaktorer som fortfarande är igång för drygt sex procent av landets energiförsörjning.

Läs även: Skogkär: Räkna med dyrare el när Tyskland stänger kärnkraften för gott

Det ihärdiga, närmast religiösa kärnkraftsmotståndet blir inte lättare att förstå med tanke på veckans rapport från FN:s klimatpanel IPCC. Rapportens fokus ligger på hur effekterna av klimatförändringarna kan minskas på olika sätt. Och här, liksom i tidigare rapporter, har kärnkraft en självskriven plats i en fossilfri energimix. När IPCC 2018 presenterade fyra tänkbara scenarier för att begränsa den globala temperaturhöjningen till 1,5 grader ingick i samtliga fyra en omfattande utbyggnad av kärnkraft. Det innebar ingen rekommendation från IPCC:s sida, skyndade sig kärnkraftskritiker att invända. Nej, det var väl mest ett konstaterande av fakta. Kärnkraften går inte gärna att tänka bort.

I den nya IPCC-rapporten noteras att det under perioden 2015–2019 skedde en mycket kraftig tillväxt av sol- och vindkraft runt om i världen. Ändå producerade kärnkraft 2019 globalt totalt 2 790 TWh mot 680 TWh för solkraft och 1 420 TWh för vindkraft. Kärnkraft svarade alltså för en större andel av den globala elproduktionen detta år än sol och vind tillsammans.

Det irrationella kärnkraftsmotståndet är inte unikt för Tyskland. Även i Sverige är det i högsta grad levande. Antyd att IPCC ser kärnkraftsutbyggnad som ett självklart inslag i en omställning mot fossilfri energiproduktion och organisationer som Naturskyddsföreningen går i taket. Även i Sverige har kärnkraftsreaktorer stängts ner i förtid av ideologiska skäl. Det har Miljöpartiet sett till. Det har starkt bidragit till skenande elpriser i södra Sverige, Romsonpriser.

Frankrike satsar däremot på ny kärnkraft, i alla fall om Emmanuel Macron lyckas bli omvald i det stundande presidentvalet. Då ska det byggas sex nya reaktorer, eventuellt ytterligare åtta. Enligt Macron är det enda möjligheten för Frankrike att uppnå koldioxidneutralitet senast 2050.

På onsdagen presenterade den brittiska regeringen i sin tur en plan för att öka landets energioberoende. Här har utbyggd kärnkraft en framträdande plats. En ny myndighet, Great British Nuclear, ska ansvara för satsningen, vars mål är att starta upp till åtta nya reaktorer under detta decennium.

För att återvända till den ovannämnda nya rapporten från IPCC gav den alla domedagsprofeter ny energi. Nu återstår endast tre år innan utsläppskurvan måste börja böja av nedåt. Det gör det irrationella motståndet mot kärnkraft i Tyskland, Sverige och på andra håll än svårare att förstå.

Att avveckla kärnkraft enligt plan borde inte vara viktigare än att snarast möjligt sluta finansiera den ryska krigsmaskinen.

Och den som tar klimathotet på allvar kan inte gärna prioritera en kärnkraftsavveckling när all tillgänglig fossilfri el behövs.

Men kanske tror domedagsprofeterna själva inte riktigt på sina profetior. För inte kan det väl vara viktigare att göra sig kvitt kärnkraft än att rädda världen.

Läs även: Rekordstort stöd för ny kärnkraft