Årets kraftiga prisökningar på el är i värsta fall bara en försmak av vad som väntar när den tyska kärnkraftsavvecklingen går in på upploppet.
Vid årsskiftet stänger Tyskland ner tre av landets sex kvarvarande kärnkraftsreaktorer. Under det kommande året tas de sista tre ur drift.
Därefter ska Tyskland gå på sol och vind. Men också på kol och gas, som i nuläget svarar för omkring 25 respektive 16 procent av landets elproduktion.
Om man tar klimathotet (klimatnödläget enligt vissa) på allvar verkar det minst sagt bakvänt att i nuvarande läge fasa ut den fossilfria kärnkraften istället för kol och gas.
Sett till de senaste månadernas skenande elpriser infaller nedstängningen dessutom vid sämsta tänkbara tidpunkt.
Europa – och inte minst Tyskland – har gjort sig beroende av rysk naturgas och således även av den ryske presidenten Vladimir Putins välvilja. I takt med att temperaturen sjunkit under hösten och vintern har de ryska gasleveranserna till Europa mycket riktigt sinat. Det borde inte komma som någon total överraskning. Att stänga av gaskranen till länder som inte uppför sig till Moskvas belåtenhet är en väl beprövad rysk taktik.
Efter den orangea revolutionen i Ukraina chockhöjde Ryssland vintern 2008–2009 gaspriset för att sedan – när Ukraina inte kunde betala – stänga av gasen. Det ledde till att inte heller Europa fick någon gas via ledningarna genom Ukraina. Europas politiska ledare tycks dock inte ha dragit några lärdomar angående Rysslands pålitlighet som gasleverantör av detta. Omkring en tredjedel av den naturgas som importeras till Europa kommer i dag från Ryssland.
Men Europa har inte bara gjort sig beroende av Putin för sin energiförsörjning. Europa har också gjort sig vindkraftsberoende, det vill säga väderberoende. När det är som kallast och behovet av el för uppvärmning är som störst blåser det i regel också som minst.
Mildare väder och mer vind har fått elpriserna på den europeiska marknaden att sjunka de senaste dagarna. Det, och att leveranser av naturgas är på väg med tankbåtar från USA, har pressat priserna. Sannolikt är det bara en tillfällig respit.
Läs även: Skenande energipriser: Intresset för kärnkraft inom EU ökar
Det är svårt att inte imponeras av den tyska beslutsamheten. Och lika svårt att inte förundras över det irrrationella i nedstängningen.
Bara några dagar efter att tsunamin slagit in över staden Fukushima på Japans östkust den 11 mars 2011 och fått kärnkraftverket Dai-ichi att haverera, beslutade Tyskland att ta sina sju äldsta reaktorer ur drift i tre månader.
I juni samma år lade dåvarande förbundskanslern Angela Merkels regering fram ett lagförslag i förbundsdagen som innebar att åtta kärnkraftverk skulle stängas omedelbart och de återstående nio senast 2022. Kärnkraft svarade vid tidpunkten för Fukushimaolyckan för omkring en fjärdedel av den tyska energiproduktionen. Med andra ord ungefär lika stor andel som i dag kommer från kol.
Förslaget antogs med stor majoritet av förbundsdagen, över 80 procent av ledamöterna röstade ja.
Följden av beslutet blev, bland mycket annat, en gigantisk kapitalförstöring, och kraftigt ökad användning av fossila bränslen, inte minst kol. “En enorm hysteri”, kallade Jürgen Grossmann, då vd för Tysklands största energiproducent RWE, avvecklingsbeslutet.
Det kan vara värt att notera att Japan, där Fukushimaolyckan trots allt inträffade, inte har avvecklat sin kärnkraft. Samtliga reaktorer togs visserligen ur drift omedelbart efter olyckan, men de första återstartades 2015 och i dag är tio reaktorer i gång igen. Ytterligare femton befinner sig i olika stadier av tillståndsprocessen för återstart och två nya reaktorer ska så småningom också tas i bruk.
De sex kärnkraftverk som klockan nu klämtar för svarade förra året för drygt elva procent av den samlade tyska elproduktionen. Det är ett rejält bortfall som väntar.
Enligt en rapport från forskningsinstitutet DIW, Deutsches Institut für Wirtschaftsforschung, förväntas denna slutgiltiga utfasning av tysk kärnkraft inte leda till elbrist. År 2020 exporterade Tyskland totalt 20 terawattimmar (TWh), motsvarande fyra procent av landets elproduktion, konstaterar DIW. Dessutom är Tyskland integrerat i det europeiska elnätet, framhålls det. Eventuella störningar i distributionen och den lokala tillgången på el kan därför förväntas bli minimala.
Att det i viss mån är önsketänkande ska inte uteslutas. DIW är uttalat kritiskt till kärnkraft och vill se övriga EU följa Tysklands exempel.
Även Sverige producerar ett överskott av el på årsbasis. Även Sverige är anslutet till det europeiska nätet. Att detta inte hindrat kraftigt höjda och våldsamt skiftande elpriser har knappast undgått någon.
Bli inte förvånad om det väntar mer av den varan när Tyskland nu släcker ner de sista reaktorerna och sättter sin lit till vädrets makter – och till Vladimir Putin.
