Hoten mot offentliganställda har nu nått en nivå där de av säkerhetsskäl inte längre kan skriva under sina beslut med namn, varnar Säkerhetspolisen. Det en gång så öppna Sverige blir oåterkalleligen allt mer slutet.
I spåren av den framväxande allt våldsammare och allt mer välorganiserade brottsligheten är Sverige på väg att förändras till oigenkännlighet. Ett en gång öppet land, byggt på tillit, sluts steg för steg. Misstron växer. Ingen del, ingen nivå av samhället, är längre förskonad. Utvecklingen har gått så långt att Säkerhetspolisen bedömer att myndighetsbeslut måste anonymiseras.
“Hoten mot offentliganställda har nått den nivån att det är nödvändigt att dölja tjänstemannens namn och ersätta det med en spårbar tjänstebeteckning.”
Så heter det i Säpos yttrande över utredningen om hur offentliganställda ska skyddas mot våld, hot och trakasserier (SOU 2024:1). Enligt Säpos bedömning är anonymisering nödvändigt för att bevara en myndighetsutövning “utan otillbörlig påverkan, självcensur och utan att korruption och gängkriminalitet styr”.
På onsdagen ställde sig riksdagen bakom ett förslag av regeringen som innebär att poliser som arbetar mot organiserad brottslighet ska kunna vara anonyma. De kommer inte att behöva underteckna beslut och dokumentation om exemplvis ingripanden, visitationer och beslag av vapen, narkotika och pengar med eget namn. Alla partier utom Vänsterpartiet stödde förslaget. Det lär komma mer i den vägen.
Våld, hot och trakasserier mot anställda förekommer numera inom all offentlig verksamhet och på i princip hela arbetsmarknaden. Det är betydligt enklare att räkna upp de yrkesgrupper som inte är utsatta än de som är det. Tidigare har det mestadels handlat om att enskilda individer, när de fått ett beslut som gått emot dem, tagit till hot och våld. Den gruppen finns fortfarande men utgör inte längre det stora problemet.
Det är inte bara den organiserade brottsligheten som genom trakasserier och hot mot enskilda handläggare försöker påverka myndigheter, utan även grupper och individer som är politiskt eller ideologiskt motiverade, framhåller Säpo.
“Det kan medföra systematiska trakasserier från grupper av personer med kopplingar till sådana organisationer eller sammanslutningar. I dessa fall sker inte angreppen i affekt utan är planerade hot i syfte att påverka myndigheterna i den riktning gruppens intressen är riktade mot.“
Några exempel på sådana politiskt och ideologiskt motiverade grupper ger Säpo inte i yttrandet, men att det bland annat kan röra sig om de mer extrema delarna av olika klimat-, miljö- och djurskyddsrörelser, eller de islamister som exempelvis varit verksamma i kampanjen mot den svenska socialtjänsten, är knappast någon långsökt tanke.
Utredningen Säpo yttrar sig om säger nej till anonymisering med hänvisning till att det skulle ha begränsad effekt för de offentliganställda som är mest utsatta. Det är dock en slutsats som ifrågasätts av fler remissinstanser än Säpo. Brottsförbyggande rådet ställer sig bakom utredningens förslag – bortsett från förslaget om att namn inte ska kunna ersättas med en anonym beteckning. Flera myndigheter, bland dem Kriminalvården och Skatteverket, bedömer att utredningens förslag inte är tillräckligt långtgående.
Andra remissinstanser, som Justitieombudsmannen, är skeptiska eftersom de anser att utredningens förslag mest blir ett slag i luften som inte får någon större effekt för att minska offentliganställdas utsatthet. Vilket i och för sig skulle kunna tas till intäkt för att utredningen inte går tillräckligt långt.
Läs även: Skogkär: En brottslighet som liknar terrorism
Nära kopplat till frågan om offentliganställdas behov av anonymitet är det faktum att personuppgifter som hemadress, telefonnummer med mera i de allra flesta fall är enkelt sökbara på nätet. Det innebär att beslutsfattande tjänstemäns privata förhållanden snabbt kan kartläggas av den som så önskar.
“Hoten och våldet mot tjänstemännen har utvecklats mot en allvarlig grad samtidigt som den digitala utvecklingen förenklat att hitta personlig information om en individ på ett sätt som inte var möjligt tidigare”, noterar Säpo.
Dessa frågor behandlas huvudsakligen i en separat utredning som ska bli klar i november i år. Syftet, förklarade justitieminister Gunnar Strömmer (M) i samband med att utredningen tillsattes, är att göra det svårare för kriminella att kartlägga personer i olika söktjänster i syfte att begå brott.
Den svenska offentlighetsprincipen, närmast unik när den tillkom som en del av 1766 års tryckfrihetsförordning, kommer förr eller senare att begränsas. En ordning där i princip hela den folkbokförda befolkningen i Sverige kan kartläggas av vem som helst via databaser på nätet, av främmande makt såväl som av organiserad brottslighet och kriminella gatugäng – eller vilken våldsverkare som helst – går inte att försvara så som det svenska samhället numera ser ut.
Är det en önskvärd utveckling? Nej. Lika lite önskvärd som det allt mer repressiva framväxande kontroll- och övervakningssamhället. Men så går det när gränslösa utopister i decennier tillåts testa sina idéer i ett politiskt fullskalexperiment kallat Sverige.
