En av de frågor Riksrevisionen tittar närmare på i sin senaste granskningsrapport är beslutet 2015 att höja effektskatten på kärnkraft. Höjningen ledde till att fyra kärnkraftsreaktorer stängdes i förtid med vid det här laget kända konsekvenser för Sveriges elförsörjning liksom för hushållens och företagens ekonomi.

Riksrevisionen konstaterar följande:

Höjningen av effektskatten kom vid en tidpunkt då elpriserna sjunkit under flera års tid och var mycket låga. Elpriset låg 2015 på i genomsnitt 22 öre per kilowattimme i elområde 3. Efter en skattehöjning som åt upp ytterligare motsvarande 7,7 öre per kWh återstod 14 öre per kWh för övriga kostnader, en “betydligt lägre” nivå än någon bedömning av kärnkraftens kostnader som Riksrevisionen kunnat hitta.

Olyckan i japanska Fukushima 2011 ledde till höjda och för ägarna kostsamma säkerhetskrav på kärnkraften. Samtidigt som kärnkraften drabbades av nya pålagor subventionerades utbyggnaden av förnyelsebara kraftslag, främst vindkraft, genom systemet med elcertifikat.

Den på papperet beskedliga höjningen av skatten var precis vad som behövdes för att göra flera äldre reaktorer olönsamma. Vilket också var den rödgröna regeringens avsikt.

Och mycket riktigt. Efter att skattehöjningen klubbats av riksdagen beslutade ägarna inom loppet av några månader att avveckla fyra reaktorer.

Enligt Riksrevisionen fattades beslutet om att höja effektskatten “på oklar grund och i strid med befintlig kunskap”. Konsekvenserna för elsystemet bedömdes inte. De resonemang som fördes för att motivera att kärnkraften kunde bära sina kostnader, inklusive höjd effektskatt, “var i hög utsträckning felaktiga”.

Följden av nedläggningarna av de fyra reaktorerna blev, fastslår Riksrevisionen, “utmaningar med att upprätthålla effektbalansen i södra Sverige, minskad överföringskapacitet från norra till södra Sverige och sämre driftssäkerhet i transmissionsnätet på grund av minskade stödtjänster”.

Läs även: Skogkär: Farmanbar far med osanning i vanlig ordning

Det finns en halv mening i Riksrevisionens rapport som de rödgröna partierna, ansvariga för detta energihaveri, kommer att famla efter som en drunknande griper efter en livboj:

“Regeringen avsåg inte att bidra till nedläggningar av kärnkraftsreaktorer.”

Det framstår som en märklig slutsats med tanke på vad som sedan länge är allmänt känt. Förklaringen är att Riksrevisionen begränsat sin granskning till underlaget för vårändringsbudgeten. Och där framförs inga andra argument för höjningen av effektskatten än rent fiskala: att dra in mer pengar till statskassan.

Men vad regeringen skriver i en budgetproposition är inte nödvändigtvis hela eller ens halva sanningen.

År 2014 var Socialdemokraterna motståndare till kärnkraft. I partiprogrammet från 2013 slås fast att kärnkraften ska avvecklas. Miljöpartiet lovade för sin del i sitt valmanifest inför valet 2014 att stänga flera kärnkraftsreaktorer under mandatperioden. Efter valet, som ledde till att Socialdemokraterna och Miljöpartiet bildade en koalitionsregering, gjorde de båda partierna omedelbart upp om energipolitiken. Där sades förvisso inget om att reaktorer skulle stängas. Men det finns mer än ett sätt att flå en katt. För Miljöpartiets dåvarande språkrör Åsa Romson rådde det inga tvivel om vad åtgärderna i överenskommelsen – som skärpta säkerhetskrav och höjd kärnavfallsavgift – skulle leda till. Löftet i valmanifestet att stänga flera reaktorer, “det kommer vi också att uppnå”, försäkrade Romson.

När ledningen för statliga Vattenfall antydde att Ringhals 1 och 2 nog ändå skulle gå att driva vidare med lönsamhet ryckte Miljöpartiets energipolitska talesperson Lise Nordin ut och klargjorde att det “är regeringen som bestämmer vad Vattenfall ska syssla med”.

Beslutet att höja effektskatten togs i vårändringsbudgeten 2015. De dåvarande allianspartierna, Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern, motsatte sig höjningen.

När budgeten debatterades i riksdagen kallade Aron Modig (KD) skattehöjningen “en straffskatt på kärnkraft som riskerar att bidra till att väl fungerande kärnkraftsreaktorer stängs i förtid och att Sveriges tillgång till stabil och billig el därmed görs mer osäker.” Med andra ord precis vad som kom att ske, vilket Riksrevisionens granskning nu bekräftar.

Miljöpartiets Rasmus Ling spann däremot som en katt. Under riksdagsdebatten konstaterade han belåtet att höjningen av effektskatten kommer att göra kärnkraften olönsam:

“Den avvecklar sig själv utan att vi fattar politiska beslut om att avveckla.”

Länge tog miljöpartister också stolt åt sig äran för den förtida avvecklingen. Det slutade de med när elpriserna förra året skenade och Svenska Kraftnät varnade för att delar av elnätet skulle komma att släckas ned.

Riksrevisionens rapport är ännu en påminnelse om att svenska politiker gång på gång fattar för landet avgörande beslut utan en tanke på konsekvenserna. Om det beror på dumhet, politiskt högmod, ideologisk blindhet eller en kombination ligger i betraktarens öga.

Läs även: Skogkär: Marknaden hette Fridolin, Romson och Löfven