Justitieminister Morgan Johanssons (S) våldsfantasier kring Kristdemokraternas ordförande Ebba Busch borde vara en guldgruva för en psykoterapeut.

Först anklagade Johansson Busch för att ha önskat en massaker under påskhelgens upplopp. Han följde upp genom att jämföra henne med den filippinske presidenten Rodrigo “Slakta alla knarkare” Duterte.

Häromdagen twittrade Johansson att Ebba Busch vill att svensk polis skulle skjuta mot demonstranter och att hon hämtat inspiration till detta från USA:s förre president Donald Trump.

Den tweeten raderades efter en stund. Tydligen finns det någon på regeringskansliet som – till skillnad från Morgan Johansson – har något slags omdöme kvar.

Att statsminister Magdalena Andersson (S) låter Johansson härja på sociala medier kan i förstone tyckas förvånande. Ända tills man erinrar sig att hon ju också låter honom sitta kvar som justitieminister med ansvar för rättsväsendet, vilket hur man än vänder och vrider på saken är åtskilliga snäpp värre.

I snart åtta år har Johansson tillåtits missköta sitt ämbete. Två förlorade mandatperioder, i alla fall för Sveriges del. En av regeringens prioriterade frågor är trots allt att “tränga tillbaka det våld och den brottslighet som hotar samhällsgemenskapen”. Det finns få tecken på att regeringen haft några som helst framgångar på detta område.

På 1 maj framhöll Morgan Johansson stolt att skjutningarna i Malmö minskat med två tredjedelar de senaste åren. Nedgången i det dödliga skjutvapenvåldet för Malmös del är något justitieministern mer än gärna återkommer till. Utvecklingen är glädjande för Malmö – det är bara att hoppas att det håller i sig – men på riksplanet är situationen en helt annan.

Polisens officiella statistik över skjutningar har nu utökats med april månad. En jämförelse med siffrorna från 2021 pekar mot en närmast katastrofal utveckling om trenden håller i sig.

Hittills i år har Polisen registrerat 133 skjutningar mot 77 under samma period förra året, med 36 skadade (25) och mer än en tredubbling av antalet dödade, 27 jämfört med 8.

Kriminologen Manne Gerell konstaterar att det ser “otroligt illa ut” när det gäller dödligt skjutvapenvåld 2022. Jämfört med genomsnittet för föregående fem år talar vi om en fördubbling av antalet dödade. Skjutningarna brukar dessutom följa ett mönster med en lugn inledning i början av året och en topp under de varma sommarmånaderna.

Sverige lär behålla sin position som ett av de EU-länder där dödligt skjutvapenvåld är mest utbrett.

Läs även: Skogkär: Det farligaste gänget sitter i Rosenbad

Opinionsinstitutet Novus mäter återkommande vilka politiska frågor som är viktigast i väljarnas ögon.

I mars låg “lag och ordning” på en andraplats, efter “sjukvården”. 52 procent av alla tillfrågade hade “lag och ordning” som en av de viktigaste frågorna. “Lag och ordning” har i princip konkurrerat med “invandring/integration” om platsen som väljarnas näst viktigaste fråga ända sedan valet 2018.

Inget i den pågående utvecklingen tyder på att någon av dessa frågor kommer att bli mindre aktuella före höstens val, vilket borde göra Socialdemokraterna extremt oroliga.

Lägg till skjutningarna påskhelgens korankravaller, som åskådliggjorde de tilltagande etniska och religiösa motsättningarna i Sverige.

Regeringens presskonferens i torsdags, om hur man “växlar upp kampen mot kriminaliteten”, blev snarare ett bevis för hur tomhänt ministären Andersson står.

“Samhället är helt enkelt för svagt för att bryta segregationen och tränga tillbaka parallellsamhällena”, medgav statsministern. Hon beskrev därefter hur alldeles för många invandrare hamnat långt bort från det svenska samhället, utan att kunna svenska, utan att ha ett jobb, i en tillvaro präglad av trångboddhet och fattigdom “där man kan vara beroende av klaner eller kriminella nätverk”.

Att en sittande regering målar ut situationen i landet med så mörka färger med bara drygt fyra månader kvar till valet är uppseendeväckande. Och att de förslag samma regering då presenterar för hur utvecklingen ska vändas är så tama och till intet förpliktande – en handfull nya utredningar – är minst sagt oroväckande.

Det borde vara skördetid för oppositionen. Ändå talar det mesta för att valet i september blir något av ett dött lopp. Är det oron i omvärlden som får väljarna att ty sig till Socialdemokraterna och Magdalena Andersson? En svag, anemisk opposition (läs Moderaterna)? En kombination?

Det kan ju inte gärna bero på hur denna regering sköter landet.

Läs även: Skogkär: Nätkrigaren Morgan i Rosenbad