Natten till onsdagen sköts en 16-årig pojke till döds på en cykelväg strax utanför Sandvikens centrum. Polisen misstänker att mordet är kopplat till stadens undre värld. Knappast någon är väl förvånad.

Dödsskjutningarna har blivit en del av svensk vardag. Numera krävs speciella omständigheter – som att offret är ett barn – för att morden ska väcka någon större uppmärksamhet.

Dödsskjutningarna och den grova brottsligheten har blivit en del av svensk vardag även på andra sätt. Det dödliga skjutvapenvåldet, tidigare främst förknippat med gängmiljöer i Stockholm, Göteborg och Malmö, har spridit sig till mindre städer. Som Sandviken, med drygt 25 000 invånare.

“Vi ser att det har skett en ökad utveckling av gängkriminalitet på andra orter än i storstadsregionerna. Vi ser ett ökat antal dödsskjutningar i mellanstora och mindre orter”, säger Jesper Kotander, sektionschef på Polisens nationella operativa avdelning, Noa, till Dagens Nyheter.

De senaste fem åren har det dödliga gängvåldet utanför storstadsområdena ökat kraftigt. För fem år sedan skedde endast 15 procent av dödsskjutningarna utanför Stockholm, Göteborg och Malmö. I år är är det närmare 40 procent.

Eskilstuna ligger med sina 23 skjutningar i år på samma nivå som Malmö. Kristianstad, Örebro och Kalmar är andra städer som drabbats. “Förortsproblematiken flyttar på sig”, som Carina Lennquist, biträdande regionpolischef i polisregion Öst, uttrycker saken apropå situationen i Eskilstuna.

Enligt Jesper Kotander är det inte storstadsgängen som utökar sitt territorium utan gängen i de mindre städerna som tagit till sig storstadsgängens metoder.

Runt månadsskiftet sköts tre män till döds i Södertälje på bara några dagar. Där varnar polisen nu stadens föräldrar för att de kriminella gängen försöker värva allt yngre barn. Först lockas ungdomarna med gåvor, sedan pressas de att utföra gentjänster åt gängen.

“Ungdomar som dras in i detta kan tvingas hålla vakt, hantera narkotika, bära eller till och med använda skjutvapen”, skriver Södertäljepolisen på sin Facebooksida.

Boel Godner (S), kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, är kritisk till de gångna åtta årens socialdemokratiskt ledda regeringar. Kritisk till att arbetskraftsinvandringen inte stramats åt. Mot att att en nationell folkräkning inte genomförts. Mot att inte ebo-lagen – som innebär att asylsökande kan bosätta sig var de vill – avskaffats för länge sedan.

“Det är jag arg på varje dag. Jag har varit otroligt upprörd”, säger Godner i Svenska Dagbladet.

Läs även: Skogkär: Samhället är inte alltid starkare än gängen

Hur ska utvecklingen vändas? Går den ens att vända? Att vinna kampen mot den grova kriminaliteten är “en uppgift av en magnitud så stor att många misstror att den ens är möjlig”, medgav statsminister Ulf Kristersson (M) i regeringsförklaringen.

Och så här långt finns ingenting – absolut ingenting – som tyder på att en vändpunkt närmar sig.

“Samhället är alltid är starkare än gängen”, hävdade en tidigare statsminister, Stefan Löfven (S). “Vi har snaran om halsen på dem”, alltså på de kriminella, påstod den tidigare inrikesministern Mikael Damberg (S) för halvannat år sedan. Det lät som besvärjelser då, det låter som besvärjelser nu. Men ord besitter inte någon magisk kraft som i sig kan förändra verkligheten. Inte ens när de yttras av ministrar.

Något positivt har i alla fall hänt i och med valet. De partier som ingenting lärt och ingenting förstått om orsakerna till gängkriminalitetens utbredning, det vill säga Miljöpartiet, Centern och Vänsterpartiet, är borta från den politiska makten och kommer förhoppningsvis att få ägna de kommande fyra åren – minst – åt att skrika från åskådarläktaren.

Positivt är också att Socialdemokraterna tycks vara beredda att köpa i stort sett allt av vikt som rör kriminalitet, migration och integration i de fyra blågula partiernas Tidöavtal, som ligger till grund för regeringens politik på dessa områden.

Det är ett hårdare och kallare Sverige som väntar. Så långt har kritikkören mot den nya regeringens politik rätt. Men de som nu i högsta möjliga tonläge beklagar att medmänsklighet och humanism sätts på undantag, de som hävdar att rättsstaten är hotad, vill inte erkänna att det är decennier av medmänsklighet och humanism, deras variant av medmänsklighet och humanism – till varje pris, utan eftertanke, utan hänsyn till konsekvenserna – som gjort att Sverige hamnat här. De bäddade sängen. Nu vill de inte ligga i den.

Läs även: Gudmundson: Skjutningar – Sverige bland Europas värsta