I februari kommer regeringens elstöd att betalas ut till hushållen i södra Sverige – om allt går enligt plan. Det beskedet gav regeringen på onsdagen.

Pengarna lär komma väl till pass, även om många hushåll helt säkert hade önskat att de inte behövt vänta så länge. De senaste dagarna har priset på el än en gång nått rekordnivåer. Och värre kan det bli. Snart stängs Oskarshamn 3 för reparation under nio dagar. Reaktorn svarar i normala fall för åtta procent av Sveriges elförsörjning. Sedan tidigare är Ringhals 4 avställd för reparation och beräknas inte kunna tas i drift förrän den 31 januari.

Samtidigt varnas för att “arktisk kyla” kan vara på väg mot Sverige. Svenska Kraftnät förbereder planerade nedstängningar av elnätet under vintern.

Inget kraftslag kan leverera för fullt hela tiden. Alla anläggningar kräver regelbunden översyn och emellanåt reparationer. Men medan Svenska Kraftnät i sin planering utgår från att 90 procent av kärnkraftens kapacitet normalt ska vara tillgänglig, är motsvarande andel av vindkraften endast 9 procent. Vindkraften levererar bara när det blåser, om det blåser. Under dagen igår bidrog vindkraften i Sverige med mellan 600 till 800 MW, motsvarande några få procent av landets samlade kraftproduktion. Närmast försumbart. Och när elen behövs som mest, under vinterns köldknäppar, blåser det också som minst. Det är alltså denna hopplöst opålitliga och instabila vindkraft som rödgröna energicharlataner hävdar ska ge alla svenska hushåll och företag tillgång till billig el i överflöd.

Vid onsdagsmorgonens pressmöte om elstödet underströk energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) att regeringen i enlighet med Tidöavtalet går vidare med att bana väg för ny svensk kärnkraft. Miljöbalkens förbud mot fler än tio reaktorer och mot reaktorer på nya platser kommer att tas bort, tillståndsprocesserna ska kortas, kärnkraftens ekonomiska förutsättningar ses över, kreditgarantier för ny kärnkraft införas.

Ny kärnkraft byggs inte i en handvändning. Just därför är det angeläget att komma till skott. Innan vindkraftsfällan slår igen för gott.

Läs även: Skogkär: Per Bolund och sanning är som olja och vatten

Socialdemokraterna vill att regeringen bjuder in till förhandlingar om en ny energiuppgörelse. Men om det ska bli aktuellt krävs det ett “entydigt ställningstagande att vi ska behålla den kärnkraft vi har och att vi ska bygga ny kärnkraft”, svarar statsminister Ulf Kristersson (M).

En bred energiöverenskommelse över blockgränsen hade varit önskvärd. Men utsikterna för att en sådan ska komma till stånd – om den innebär att vägen öppnas för en satsning på ny kärnkraft – är försumbara.

I verkligheten är Socialdemokraternas motstånd mot ny kärnkraft obrutet, även om Magdalena Andersson och andra partiföreträdare numera vill ge sken av något annat.

Socialdemokraternas energipolitiske talesperson, Fredrik Olovsson, har anmält statsminister Ulf Kristersson (M) till konstitutionsutskottet för att i riksdagens partiledardebatt ha hävdat att den tidigare socialdemokratiska regeringen ”i total hållningslöshet lade ner svensk fungerande kärnkraft”.

Olovsson har rätt på en punkt: det var inte hållningslöst. Tvärtom. Detta var och är Socialdemokraternas hållning till kärnkraft: den ska avvecklas.

Det finns på sina håll en naiv föreställning om att Socialdemokraterna tvingades in i detta – den förtida avvecklingen av kärnkraft – av Miljöpartiet, att det var en förutsättning för att kunna bilda regering.

Men det stämmer inte. Magdalena Andersson skar ut det i papp i sitt installationstal som ny partiledare för ett år sedan. Där lade hon ut texten om en nära förestående grön, industriell revolution som innebar att elproduktionen måste snabbas på:

– Men inte med ny kärnkraft. För den är för dyr.

Däremot har Socialdemokraterna lärt sig så pass mycket av elprischocken att den befintliga kärnkraften behöver vara kvar för nu. Och Miljöpartiets företrädare har för sin del slutat skryta om att ha lagt ner kärnkraft i förtid. Den attityden går inte hem så bra hos väljarna i tider när både hushållens och företagens ekonomi håller på att slås sönder av skyhöga elfakturor – numera i kombination med skenande inflation och räntor.

Medan den tidigare energipolitiske talespersonen Lorentz Tovatt (MP) talade om att han mer än gärna tog åt sig en del av äran för reaktorstängningarna, hörs numera harmset högljudda förnekanden från MP om att partiet hade med saken att skaffa. Det senaste halvåret eller så har miljöpartisterna kämpat för att skriva om historien. Nu låtsas de att det var “marknadsmässiga bedömningar” som ledde till stängningen av Ringhals 1 och 2. Mycket riktigt upprepar Fredrik Olovsson den rödgröna lögnen att dessa reaktorer togs ur drift på marknadsmässiga och säkerhetsmässiga grunder. Men lögner blir inte till sanning ens om de upprepas i det oändliga av honom, Magdalena Andersson, Per Bolund eller Märta Stenevi.

Och oavsett var Socialdemokraterna står så kommer partiet inte att kunna bilda regering med en energipolitik som innebär en satsning på ny kärnkraft – det skulle de fanatiska kärnkraftsmotståndarna i Miljöpartiet, Centerpartiet eller Vänsterpartiet inte gå med på. Utan nej till kärnkraft kommer Socialdemokraterna helt enkelt inte att få ihop något regeringsunderlag. Ett ja till kärnkraft innebär ett nej till regeringsmakten. I det valet tvekar Magdalena Andersson inte bråkdelen av en sekund.

Läs även: Skogkär: Marknaden hette Fridolin, Romson och Löfven