Hur vet man att Miljöpartiets språkrör ljuger? Svar: Läpparna rör sig. Ja, ursäkta detta slitna och tarvliga skämt, men återvinning ligger trots allt Miljöpartiet varmt om hjärtat.

I Ekots partiledarintervju begick språkröret Per Bolund än en gång våld på sanningen när han gjorde gällande att det är bristande lönsamhet och ingenting annat som är förklaringen till att kärnkraftsreaktorer lagts ner och till att inga nya byggts. Marknaden tror inte på kärnkraft, fastslog Bolund, den är inte lönsam.

“När vi har ett system där man inte ger subventioner till att bygga ut ny el, ja då är det tydligt att marknaden väljer den förnybara elen. Det står nu många företag på kö för att bygga havsbaserad vindkraft medan intresset för att bygga kärnkraft, det är ju extremt lågt eller till och med noll”, hävdade Bolund.

Det kan förstås tyckas lite förvånande och motsägelsefullt att Miljöpartiet visar sådant förtroende för marknaden i just denna fråga. På i stort sett alla andra områden vill partiet subventionera och styra människors konsumtion. Som med elcykelpremien eller systemet med bonus malus där den som köper elbil får en bonus medan den som köper bensin- och dieselbil straffbeskattas.

Att den förnybara elen inte skulle vara subventionerad är mer miljöpartistiskt nonsens. Bolund låtsas inte om alla subventioner som gått till exempelvis vindkraft genom åren. Enligt branschorganisationen Svensk Vindenergi rör det sig om 21,3 miljarder kronor perioden 2002–2020.

Inte heller låtsas han om de mångmiljardsubventioner det innebär när statliga Svenska kraftnät i fortsättningen ska stå för anslutningen av havsbaserad vindkraft till stamnätet på land. Enligt Svenska kraftnät kommer en första utbyggnad som omfattar sex havsbaserade anslutningspunkter att gå lös på i storleksordningen 30–42 miljarder kronor.

Mot den bakgrunden framstår det som inte mindre motsägelsefullt att det i Bolunds och Miljöpartiets värld är helt uteslutet att subventionera en fossilfri energikälla som kärnkraft. Trots allt står ju världen enligt miljöpartisterna inför en snabbt annalkande klimatkatastrof. En katastrof som mänskligheten bara har några få år på sig att avvärja. Och om alternativet är civilisationens undergång, är kanske kärnkraft, även subventionerad sådan, trots allt det minst onda? Inte för Miljöpartiet.

Kärnkraft tar för lång tid att bygga ut, hävdar Bolund alltid, medan vindkraft kan byggas ut snabbt och geschwint. Men de jättelika vindkraftparker till havs som Miljöpartiet främst sätter sitt hopp till byggs inte på en kafferast. I maj godkände regeringen Vattenfalls planer på en stor havsbaserad vindkraftpark tre mil utanför kusten vid Trelleborg, Kriegers Flak. Den beräknas vara i drift runt 2028. Planeringen tog sin början 2002.

I den mån marknaden inte tror på kärnkraft beror det främst på tydliga politiska signaler från politiskt håll om att kärnkraft inte är ett önskvärt energislag. Där har Miljöpartiet spelat en avgörande roll.

Läs även: Skogkär: Farmanbar fabulerar om kärnkraftens förutsättningar

För inte så länge sedan, fortfarande efter att elpriserna börjat skena, gömde sig Miljöpartisterna inte bakom “marknaden”. Då skröt De grönas företrädare öppet med att partiet lyckats tvinga fram nedstängningar av kärnkraftreaktorer.

“Jag tar hemskt gärna cred för nedlagd kärnkraft. Utan MP hade nog flera av de nedslängda [sic] reaktorerna rullat vidare”, twittrade partiets klimat- och energipolitiska talesperson Lorentz Tovatt så sent som i januari i år.

I sitt valmanifest 2014 lovade Miljöpartiet att stänga “flera gamla kärnkraftsreaktorer”. I en överenskommelse mellan MP och Socialdemokraterna efter valet samma år hette det att “kärnkraften ska ersättas med förnybar energi och energieffektivisering”. Det slås även fast att “kärnkraften ska bära en större andel av sina samhällsekonomiska kostnader”, det vill säga göras mindre lönsam. De två partierna var även ense om att ta “ett helhetsgrepp” om statliga Vattenfall och styrningen av bolaget, med målet att ställa om till en större andel “förnybar energi” och se till så att en planerad satsning på ny kärnkraft skrinlades.

När Vattenfalls besked kom 2015 om att tidigarelägga stängningen av reaktorerna Ringhals 1 och 2 konstaterade dåvarande språkröret Åsa Romson (MP) förnöjt:

“Vi har ökat kärnavfallsavgiften och säkerhetskraven för kärnkraftverk, vilket innebär ökade kostnader för dem.”

Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan inte heller hävda att ingen varnade för konsekvenserna av denna förtida avveckling av kärnkraftsreaktorer. Till exempel påpekade Svenska kraftnät inför höjningen av effektskatten på kärnkraft 2015 att “en stängning av Oskarshamn 1 och 2 samt Ringhals 1 och 2 markant skulle öka risken för effektbrist i södra Sverige (elområde 3 och 4)”. Detta framgår av regeringens vårändringsbudget 2014/15.

Och där står vi nu, med sommarpriser på el som för bara ett par år sedan hade framstått som helt vansinniga – även mitt i smällkalla vintern.

Inte konstigt att Bolund skyller ifrån sig.

Läs även: Skogkär: Regeringens magiska energilösning