Utrikesfödda är kraftigt överrepresenterade i den grupp som brukar kallas ”fattigpensionärer”, visar en rapport från Finanspolitiska rådet. Det borde inte förvåna någon.
Decennier av migration har skapat en invandrad underklass i Sverige. Med högre arbetslöshet och större bidragsberoende. Fattiga, trångbodda och med sämre hälsa.
Det är därför föga förvånande att en oproportionerligt stor del av gruppen pensionärer med riktigt låga inkomster har utländsk bakgrund.
Av den rapport om det svenska pensionssystemet som Finanspolitiska rådet presenterade på fredagen framgår att den grupp som i debatten ofta benämns “fattigpensionärer” i påfallande hög grad utgörs av personer som invandrat till Sverige.
“Exempelvis har 23 procent av alla utrikes födda pensionärer en disponibel inkomst som är lägre än gränsen för låg ekonomisk standard, jämfört med 9 procent bland inrikes födda. Bland dem som är födda i Asien eller Afrika är siffran ännu högre, nästan 50 procent”, noteras det i rapporten.
Under 1990-talet var de ekonomiska skillnaderna små mellan inrikes och utrikes födda pensionärer, men har därefter ökat sakta men säkert. Både den allmänna pensionen och den totala pensionen, alltså när tjänstepensionen räknats in, har ökat betydligt snabbare för svenskfödda än för utrikesfödda.
Sannolikt speglar denna utveckling hur migrationen till Sverige förändrats. Från arbetskraftsinvandring fram till 1970-talet som därefter övergick till i stort sett enbart flykting- och anhöriginvandring – ända tills alliansregeringen 2008 i princip släppte arbetskraftsinvandringen fri.
Läs även: Skogkär: Ropen skalla, valfläsk åt alla
Skillnaderna i ekonomiska villkor mellan pensionärer födda i Sverige och utrikesfödda pensionärer visar sig också när det gäller grundskyddet.
Grundskyddet, som är avsett för personer med låg inkomstgrundad pension, utgörs av garantipension, bostadstillägg för pensionärer samt äldreförsörjningsstödet. Grundskyddet finansieras via statens budget och alltså inte via pensionssystemet. År 2020 fick 80 procent av pensionärerna födda i Afrika eller Asien ersättning från grundskyddet, jämfört med 30 procent av inrikesfödda.
De inrikesfödda som får ersättning från grundskyddet är ofta äldre kvinnor som haft inga eller låga förvärvsinkomster under livet. Denna grupp kommer att minska framöver av naturliga orsaker – de som ingår i gruppen avlider. Gruppen utrikesfödda som är beroende av grundskydd väntas däremot öka.
Eftersom andelen utrikesfödda i befolkningen ökat kraftigt kommer andelen utrikesfödda i pensionärskollektivet också att öka framöver. Men då sysselsättningsgraden bland utrikes födda är låg – alltför få arbetar och försörjer sig själva – riskerar kostnaderna för grundskyddet att explodera. Pensionsmyndigheten har i en tidigare beräkning kommit fram till att statens utgifter för grundskyddet till utrikes födda kommer att öka med omkring 30 miljarder kronor i dagens penningvärde fram till 2060. Det kan jämföras med att kostnaderna för grundskyddet i år uppgår till totalt 26 miljarder, alltså för såväl inrikes som utrikes födda.
Länge hette det att invandringen var nödvändig för att rädda pensionerna. Genom invandring skulle en åldrande svensk befolkning föryngras. Fler i arbetsför ålder skulle bidra till att försörja de delar av befolkningen som antingen är för unga eller för gamla för att jobba. Försörjningbördan skulle lätta.
“Att inte vara öppen för migration, att inte uppmuntra människor till att komma till det egna landet har en mycket hög kostnad. Det bidrar till att erodera pensionssystemet”, för att citera den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt (M).
Tidningarna var under decennier fyllda av rubriker som “Hög invandring räddar Sveriges pensionärer”. Det var ogrundad optimism – om inte rena lögner. Det blev tvärtom, vilket alla kan konstatera.
Och förklaringen är enkel, vilket framgår av bland annat Finanspolitiska rådets rapport: alltför många utrikes födda tjänar inte ihop till en pension det går att leva på.
Det finns naturligtvis lösningar. En är att minska invandringen av lågutbildade utan förutsättningar att försörja sig själva och därmed att tjäna ihop till en dräglig pension. En annan är att få fler utrikes födda i arbete, vilket utöver att alla jobbar längre är den lösning Finanspolitiska rådet förespråkar. Det problemet – att få fler utrikesfödda i arbete – har som bekant sysselsatt landets politiker i decennier. Med så här långt ytterst klent resultat.
Läs även: Skogkär: Med den migrationspolitiken hjälper ingen integrationspolitik
