Vem bestämde en gång i tiden att grunden för svensk energiförsörjning skulle vara en kombination av vattenkraft och kärnkraft? Var det verkligen fria företag på en konkurrensutsatt marknad som kom på den lysande men så småningom förfuskade idén?

Om energisektorn verkligen är en fri och öppen marknad där privata aktörer självständigt avgör vilka kraftslag de ska investera i, hur kan det då komma sig att det endast är vissa företag som får bygga nya reaktorer, att nya reaktorer bara får byggas på de platser där reaktorer redan finns och då endast för att ersätta reaktorer som tas ur drift?

Frågorna kan låta märkliga men är föranledda av ett likaledes märkligt uttalande från Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke i en intervju med SVT:

“Ebba Busch ska inte bestämma om det ska byggas ny kärnkraft. Det ska investerare och företag göra på marknadens villkor.”

Se där, högerregeringen har inte ens näringslivet med sig i sitt kärnkraftsvurmande, är det inte särskilt subtila budskapet i inslaget.

Men när en av statstelevisionens mer tendentiösa reportrar varit framme och klippt och klistrat bland frågor och svar har det sina risker att dra alltför långtgående slutsatser utifrån resultatet av hans vedermödor vid redigeringsbordet.

Jacke är så klart medveten om att det han kallar marknadens villkor i sin tur är avhängiga spelregler som politikerna författat. Alternativet, att Svensk Näringslivs vd skulle vara lyckligt ovetande om att det finns något som heter energipolitik, faller på sin egen orimlighet.

Och inte heller kan Jacke leva i illusionen att det är den marknadens osynliga hand ekonomen Adam Smith en gång skrev om i sitt banbrytande verk Nationernas välstånd som styr hur investeringar i energiproduktion fördelas i blandekonomins Sverige nådens år 2022. De senaste decennierna visar exempelvis upp en bred provkarta på politiska ingrepp avsedda att styra bort från investeringar i fossil energiproduktion till förnybart, inte minst vindkraft.

Energipolitik är nära kopplat med säkerhets- och försvarspolitik, vilket kriget i Ukraina är en brutal påminnelse om. Tyskland tog ett politiskt beslut att förtidsavveckla sin kärnkraft. Som en följd av detta gjorde landet sig energiberoende av Ryssland. Det var samtidigt ett beslut med enorma säkerhetspolitiska konsekvenser som hela EU nu drabbas av.

Att låta investeringar i vital energiinfrastruktur som stamnät och produktionsanläggningar av avgörande betydelse för energiförsörjningen skötas av företag på en fri marknad vore inte lika dumt som att lägga ut försvaret på entreprenad via anbudsförfarande. Bara nästan.

Läs även: Skogkär: Grön omställning är ett annat ord för energifattigdom

Sedan har Jacke fel i sak. Ebba Busch (KD) både kan och bör, i egenskap av statsråd och företrädare för regeringen, bestämma om det ska byggas ny kärnkraft.

Det ska Ebba Busch göra i det fall hon och regeringen bedömer att det är nödvändigt för att långsiktigt trygga en stabil elförsörjning för landets hushåll och företag.

Och regeringen har också verktyg för detta i sin hand i form av statliga energijätten Vattenfall. Vill regeringen att Vattenfall ska bygga ny kärnkraft så är det bara för Vattenfall att leverera. Det är inte konstigare än att Miljöpartiet och Socialdemokraterna 2014 bestämde att Vattenfall skulle avbryta den då pågående planeringen för att bygga ny kärnkraft. Poängen med att ha statliga bolag är att de ska kunna agera utifrån andra syften än det rena vinstintresset.

Jacke har rätt i att energimarknaden, i de delar den kan kallas marknad, är betjänt av tydliga och långsiktiga spelregler. Teknikneutralitet – att olika kraftslag behandlas lika – är ett önskvärt mål men inte alltid möjligt just för att kraftslag är olika med olika egenskaper. En regering som vill att det ska finnas el att tillgå även dagar när det är vindstilla eller mulet gör klokt i att se till att det finns planerbar kraft som kärnkraft och inte bara vind- och solenergi.

Att energisituationen ser ut som den gör talar kanske inte direkt till den väldigt synliga politiska handens fördel. Men när politiken misslyckas är inte det givna svaret alltid att låta marknaden ta över. Ibland är det som behövs helt enkelt en annan och bättre politik.

Läs även: Skogkär: Farmanbar fabulerar om kärnkraftens förutsättningar