Förslaget att göra det enklare att byta juridiskt kön splittrar regeringen. Moderaterna och Liberalerna kallar det frihetsreform. Men det som möjligen kan beskrivas som ökad frihet för främst ett fåtal biologiska män riskerar att minska friheten för flertalet kvinnor.
I dag ska ett slutligt förslag till ny könstillhörighetslag behandlas i riksdagens socialutskott. Förslaget innebär att det från 16 års ålder ska bli fritt fram att byta juridiskt kön. Utan betänketid. Och byta tillbaka, om det visar sig att skon inte passar.
Men frågan är omstridd och splittrar regeringen. Därför tänker Moderaterna och Liberalerna köra över regeringskollegorna i Kristdemokraterna och driva igenom lagändringen i riksdagen med stöd av de rödgröna. Redan i april väntas riksdagen ta ställning.
Ärendets hantering väcker frågor. För att snabbt få igenom förslaget rundar Moderaterna och Liberalerna lagen. I Riksdagsordningen finns ett minoritetsskydd som innebär att ytterligare information ska inhämtas i ett ärende om minst fem ledamöter i ett utskott begär det. I detta fall har fem av ledamöterna i socialutskottet gjort just detta. En sådan begäran från minoriteten får avslås endast om ”åtgärden skulle fördröja ärendets behandling så att avsevärt men skulle uppkomma”. Hur “avsevärda men” skulle kunna uppstå i detta fall är högst oklart. Ändå vägrar utskottsmajoriteten att ge behandlingen av ärendet mer tid.
För att ändra juridiskt kön med nuvarande lagstiftning krävs en diagnos och ett intyg som utfärdas efter utredning av läkare, psykolog och socionom. Dessa begränsningar försvinner med det nya förslaget. Åldersgränsen sänks från 18 till 16.
Det finns en rad problem med förslaget. Som ett antal myndigheter påpekat riskerar den nya lagen att missbrukas i kriminella syften. Till exempel avstyrker Ekobrottsmyndigheten med hänvisning till att nyordningen enkelt kan utnyttjas av kriminella som genom att ändra personnummer i flera led kan villa bort rättsväsendet.
Ett viktigt steg för att öka friheten för transpersoner och göra det möjligt för dem “att leva sina liv fullt ut”, skriver bland andra statsråden Camilla Waltersson Grönvall (M) och, Paulina Brandberg (L) i en debattartikel i Expressen:
“Varje samhälle har en plikt att se till så att våra lagar och samhällssystem bygger på en grundläggande respekt för människors olika behov.”
Läs även: Makram: Biologiska könsskillnader är fakta – och inte ett hot mot kvinnor
Förslaget utgår från uppfattningen att den som känner sig som kvinna också har rätt att uppfattas och behandlas som kvinna. Men det som framställs som den enes frihet kan bli den andres tvång. Som kritiker påpekat, bland dem Mikael Landén, professor i psykiatri vid Göteborgs universitet, innebär rätten att byta juridiskt kön också en rätt att tvinga andra att acceptera denna självidentifiering.
I Göteborgs-Posten, i en debattartikel som förtjänar att läsas i sin helhet, skriver Landén:
“En man som registrerar sig som kvinna har fortfarande manligt kön men får tillgång till kvinnliga omklädningsrum, kan tävla i boxning i kvinnoklassen, placeras i kvinnofängelser och bli kvoterad som kvinna till företagsstyrelser.”
Lagen gäller självfallet även kvinnor som identifierar sig som män, men könsdysfori, att inte identifiera sig med sitt biologiska kön, är betydligt vanligare bland flickor och unga kvinnor än bland pojkar och unga män. Det är i regel också konsekvenserna när biologiska män byter kön som debatten kretsar kring.
En liberal grundprincip är att individen ska ha frihet att göra vad den vill så länge det inte inkräktar på någon annans frihet. Men individens frihet att byta juridiskt kön kommer oundvikligen att begränsa andras frihet. Den biologiske mannens frihet att utifrån ändrad juridisk könstillhörighet kräva tillgång till kvinnornas omklädningsrum kommer att inkräkta på friheten för alla de kvinnor som inte vill byta om eller duscha i närvaro av biologiska män. På samma sätt kommer friheten att inskränkas för de idrottande kvinnor som tvingas tävla mot biologiska män. Men i landet som strävar efter att vara jämställdast i världen kan kvinnors friheter tydligen slängas under bussen när det passar.
Finns det något sätt att kringgå dessa problem? Kanske ska biologiska män som juridiskt är att betrakta som kvinnor ändå inte få tävla mot biologiska kvinnor i brottning eller simning? Kanske inte få byta om i kvinnornas omklädningsrum? I den ovan nämnda debattartikeln hänvisar M och L till ett exempel från Danmark. Där ansökte en man som ändrade sitt juridiska kön efter att ha dömts till fängelse för sexualbrott om att få flytta till en avdelning för kvinnor, men nekades detta med hänvisning till säkerhetsskäl. “Personen fick dock rätt att tilltalas som kvinna”, noterar M och L.
Om denna och liknande manövrer ska vara lösningen på de konflikter som oundvikligen kommer att uppstå innebär det att den som byter juridiskt kön ändå inte kommer att betraktas som en “riktig” kvinna i lagens mening, utan som ett mellanting. Kvinna på papperet men inte i praktiken. Inte fullt ut.
De krav som ställs i den befintliga lagstiftningen är väl avvägda. Det finns inga tunga skäl att peta i den. Särskilt inte som transdebatten är på väg att svänga. I Storbritannien kom häromdagen beskedet att det nationella sjukvårdssystemet NHS ska sluta skriva ut pubertetsblockerre till barn med könsdysfori. Allt fler ifrågasätter det rimliga i att stympa tonåringars kroppar, exempelvis genom att operera bort bröst, eller att avbryta den normala pubertetsutvecklingen. Ingrepp som är genomgripande och oåterkalleliga och förutsätter livslång medicinering.
Föreställningar om att piller och kirurgi är lösningen för unga som är osäkra på sin könsidentitet, att kön är en social konstruktion utan egentlig biologisk grund, är förhoppningsvis på väg ut.
Läs även: Ahmed: Transkriget mot barnen är en ohygglig tragedi
