Sverige är inte Rumänen. Inte ens Italien. Men korruption finns och den tilltar. Och med tanke på hur snabbt det gick att bli ett av länderna i Europa med flest dödsskjutningar är det nog förmätet att tro att Sverige aldrig kan bli lika korrupt som Italien. Eller Rumänien.
Korruptionen ökar i Sverige. Och något annat är väl inte att vänta med tanke på den allmänna utvecklingen i samhället. På tre år, från 2020 till 2023, har antalet mutbrottsåtal i Sverige nästan tredubblats, från 38 till 96. Det visar Institutet mot mutors, IMM, rättsfallssamling för 2023.
Strax under hundra åtal på ett år, varav de flesta fällande domarna resulterade i dagsböter, kanske inte låter så allvarligt. Men mörkertalet är stort och den långsiktiga trenden tydlig.
“Vår självbild och det rykte vi har motsvarar inte verkligheten”, säger IMM:s generalsekreterare Parul Sharma till Svenska Dagbladet.
Det finns vissa samhällssektorer där korruptionskulturen av antalet domar att döma fått fäste: transport- och fordonsrelaterade verksamheter som trafikskolor och bilbesiktningar, ordningsmakten i form av polis och kriminalvård, bygg- och anläggningssektorn samt vård och omsorg.
Tidigare i år publicerade organisationen Transparency International sitt årliga korruptionsindex som mäter den upplevda korruptionen i offentlig sektor i 180 länder. Där fortsätter Sverige att dala, får 82 poäng av 100 möjliga, ett tapp på sju poäng sedan 2015. Sverige förblir ett av de minst korrupta länderna men halkar efter våra nordiska grannar.
En undersökning genomförd av Eurobarometer våren 2022 visar också att svenskarna är betydligt mindre bekymrade över korruption än medborgare i de flesta andra EU-länder. I Sverige bedömer en tredjedel av de svarande att korruptionen i det egna landet är utbredd medan två tredjedelar anser att korruption är sällsynt. För hela EU är resultatet det omvända: två tredjedelar bedömer att korruptionen är utbredd, en tredjedel att den är sällsynt.
Läs även: Hjort: Sveriges ökande korruption är en del av ett större förfall
Denna svenska tillförsikt är inte opåkallad. I internationella jämförelser – som Transparency Internationals index – har Sverige alltid tillhört en exklusiv skara av länder som bedömts vara i det närmaste fria från korruption, i alla fall av det allvarligare slaget. Den höga motståndskraften mot korruption har förklarats av hög ekonomisk utvecklingsnivå, stabil demokrati och likaledes stabila institutioner.
Men dessa institutioner har visat sig vara sårbara för infiltration, korruption och bedrägerier. Den grova organiserade brottsligheten nästlar sig in överallt, i den offentliga sektorn och den privata. Kriminalvården infiltreras genom anställda som hjälper de intagna. Andra myndigheter, som domstolsväsendet och Polisen, har liknande problem. Gangsteradvokater hjälper klienter med tjänster som bryter mot både god advokatsed och svensk lag. Enligt forskningsrapporten Kriminella entreprenörer från Stockholms Handelskammare har var tredje person inom den organiserade brottsligheten i Sverige haft någon form av företagsengagemang, till exempel en styrelsepost.
“Den organiserade brottsligheten är inbäddad i stora delar av samhällssektorn. Man ska inte tro att det är isolerat till unga män som knarkar och skjuter varandra”, sade Amir Rostami, professor i kriminologi och en av studiens författare, när rapporten publicerades i januari i år.
Institutet mot mutor pekar på att det är där privat och offentlig sektor möts – till exempel vid offentlig upphandling – de flesta mutbrotten sker. IT-entreprenören Jens Nylander har utvecklat ett verktyg som med stöd av artificiell intelligens kan granska gigantiska mängder av dokument som fakturor och upphandlingsavtal. Det han det senaste året avslöjat i form av riggade upphandlingar och märkliga avtal kan göra vem som helst mörkrädd. Och det väcker oundvikligen frågor om hur mycket av dessa svindlande affärer som inbegriper korruption i någon form. Att Nylanders granskning visar på ett gigantiskt slöseri med skattemedel råder det i alla fall ingen tvekan om.
I december 2020 fick Sverige sin första handlingsplan mot korruption i offentlig verksamhet. Tre år senare konstaterade Statskontoret att en del “utmaningar i att arbeta medvetet och strukturerat mot korruption” kvarstod. Det är nog ingen överdrift.
Läs även: Brinkemo: Korruption à la Mellanöstern – i Sverige
