Sverige måste satsa mer på att minska narkotikadödligheten. Det var huvudbudskapet när utredaren Thomas Lindén på torsdagen presenterade sin översyn av den svenska narkotikapolitiken för socialminister Jakob Forssmed (KD).

Lindén föreslår som uttalat mål för en reformerad svensk narkotikapolitik att minska antalet döda (miss)brukare med en femtedel på fem år. Utredningen innehåller också 64 konkreta förslag om hur det ska gå till.

Varje år dör 800–900 personer av läkemedels- och narkotikaförgiftning i Sverige, en siffra som ökat stadigt sedan slutet av 1990-talet. Jämfört med våra nordiska grannländer ligger Sverige högt – även med hänsyn tagen till folkmängden. I Danmark rapporteras årligen omkring 250 förgiftningsdödsfall till följd av narkotika- och läkemedel. Den översyn och omprövning som föreslås i utredningen är således väl motiverad.

Utredningen tillsattes i mars 2022 av den förra, rödgröna regeringen. I Thomas Lindéns uppdrag ingick inte att se över frågan om avkriminalisering eller legalisering. Och på torsdagens pressträff klargjorde Jakob Forssmed att regeringen Kristersson inte umgås med några som helst planer på att göra en bredare översyn av strafflagstiftningen. Den restriktiva svenska narkotikapolitiken ligger fast. Allt annat hade också varit sensationellt.

Men det finns anledning att överväga en avkriminalisering, det vill säga att göra eget bruk och visst innehav för eget bruk lagligt. Om inte annat så för att avlasta polisen – samt förhindra att jakt på brukare blir ett sätt att bättra på Polismyndighetens statistik över uppklarade brott. I Sverige 2021 gällde 50 procent av de registrerade narkotikabrotten innehav och 42 procent eget bruk.

Läs även: Gudmundson: Dags att se över narkotikapolitiken

Legalisering, att tillåta produktion och försäljning av narkotika, har de senaste åren förts fram som ett sätt att komma åt den organiserade brottsligheten. Ofta hänvisas till USA där en legaliseringsvåg dragit fram över landet de senaste tio åren. I dag är det ett fyrtiotal delstater som antingen gjort cannabis helt lagligt eller lagligt för medicinskt bruk.

Legalisering kan påverka kriminaliteten på olika sätt. Till exempel genom att minska den brottslighet som missbrukarna svarar för i sin jakt på pengar för att finansiera sitt missbruk. Här visar studier som gjorts i USA på minst sagt blandade resultat.

En annan fråga är effekterna på den grova organiserade brottsligheten. I somras lade den tyska regeringen fram ett förslag om att legalisera cannabis, vilket fick svenska legaliseringsförespråkare att piggna till. Hälsoministern Karl Lauterbach, socialdemokrat, motiverade det med att komma åt den svarta marknaden och narkotikarelaterad brottslighet.

Kanada legaliserade cannabisbruk 2018. Ett år senare var det fortfarande över 40 procent av brukarna som vände sig till den svarta marknaden. En förklaring var priset – den lagliga cannabisen var nästan dubbelt så dyr.

INCB, International Narcotics Control Board, ett oberoende organ som kontrollerar efterlevnaden av FN:s konventioner om narkotika, konstaterar i sin senaste årsrapport att effekterna av legalisering till stor del beror på förhållandena och förutsättningarna i det enskilda landet. Att dra slutsatser utifrån effekter i andra länder är därför minst sagt vanskligt.

Än så länge får legaliseringsförespråkarna betraktas som en perifer rörelse i svensk politik, huvudsakligen bestående av unga liberaler. I Malmö vill Centerpartiet som ett pilotprojekt göra cannabis lagligt i kommunen. En av de positiva konsekvenserna skulle enligt riksdagsledamoten Niels Paarup-Petersen bli att gängen förlorar “pengar och makt”.

Men gängen är inte dummare än att de kan anpassa sig till konkurrensen från en legal marknad. Tvärtom är den organiserade brottslighetens affärssinne ofta imponerande. Och även om cannabis i dag är den överlägset vanligaste drogen i brukarled finns det andra, tyngre droger där gängen kommer att ha kvar sitt monopol. Eller tänker sig legaliseringsförespråkarna att även släppa kokain, amfetamin och andra tyngre droger fria, återigen med argument om att det kommer att rycka undan mattan ekonomiskt för den organiserade brottsligheten? Det pris i form av ökat missbruk och därmed ökad mänsklig olycka som i så fall måste betalas skulle bli mycket högt. Narkotikaförsäljning är dessutom bara ett av många ben den organiserade brottsligheten står på. Att en annan narkotikapolitik är möjlig innbär inte att den måste ge ett bättre resultat.

Som nybliven folkhälsominister 2002 lovade Morgan Johansson (S) att göra Sverige narkotikafritt på tio år. Johansson är en i de flesta fall tillförlitlig kontraindikator. Om han säger en sak är sannolikheten hög att utvecklingen kommer att gå i motsatt riktning. Och det har den gjort. Därmed inte sagt att andra ministrar med annan politisk färg varit mer framgångsrika. Drömmen om ett narkotikafritt samhälle förblir en dröm.

Att minska de skador narkotikabruket medför är dock fullt möjligt.

Läs även: Skogkär: Rikspolischef Sisyfos och den organiserade brottsligheten