Föreställ er följande: Svenskt Näringsliv tillkännager i samband med sin valupptakt att organisationen ger Moderaterna 50 miljoner kronor i stöd till årets valrörelse.

Samtidigt med beskedet om detta generösa ekonomiska bistånd publiceras en debattartikel i Svenska Dagbladet där Svenskt Näringslivs ordförande Fredrik Persson räknar upp vad hans medlemsföretag förväntar sig i gengäld:

Sänkt bolagsskatt, sänkta arbetsgivaravgifter, stopp för skärpta regler för arbetskraftsinvandring, en uppluckring av lagen om anställningsskydd med mera.

Föreställ er det ramaskri som skulle eka genom den svenska offentligheten.

Något motsvarande hände häromdagen. Det är bara att byta ut Moderaterna mot Socialdemokraterna, Svenskt Näringsliv mot LO, Svenska Dagbladet mot Aftonbladet och de uppräknade motprestationerna mot andra: höjd pension, höjt tak i a-kassan, avskaffat karensavdrag, höjda kapitalskatter, rättviseskatt på alla årsinkomster över en miljon med mera.

Detta är några av kraven från LO på det parti som i år får 50 miljoner kronor i stöd av den fackliga centralorganisationen – Socialdemokraterna.

Organisationen Transparency International presenterade i veckan sitt årliga korruptionsindex. Sverige tillhör i vanlig ordning den handfull av länder som år efter år toppar listan – det vill säga har minst korruption.

Detta fick Sveriges största socialdemokratiska ledarsida, den i Aftonbladet, att i fredagens tidning filosofera kring ämnet. Rubriken är dramatisk: “Korruptionen får Sverige att ruttna”.

Ledaren illustreras med en bild av Liberalernas ordförande Nyamko Sabuni. Att Sabuni får illustrera denna moraliska förruttnelseprocess motiveras med att hon “fått hård kritik för att ha låtit partiets politik styras av näringslivet”.

I övrigt pekas på hur olika borgerliga politiker gått till näringslivet efter avslutad politisk karriär.

Ja, på samma sätt som Socialdemokraternas tidigare ordföranden Göran Persson, precis som tidigare finansministrar (S) som Pär Nuder och Thomas Östros – listan skulle kunna göras lång. Väldigt lång.

Men även blinda hönor kan som bekant hitta ett och annat korn och Aftonbladet är inne på något väsentligt när tidningen pekar på att fenomenet korruption är mer komplicerat än ett tjockt kuvert med pengar som diskret byter hand under något restaurangbord.

Det handlar om inflytande, om påverkan. Om tjänster och gentjänster.

Läs även: Den röda valvinnarmaskinen drivs med LO-medlemmarnas pengar

I den förra valrörelsen spenderade riksdagspartierna sammantaget 346 miljoner kronor på sina kampanjer. Socialdemokraterna brände mest pengar, 100 miljoner kronor, Centern var näst värst: 70 miljoner. Sverigedemokraterna och Moderaterna gjorde av med 50 miljoner kronor vardera.

LO:s ekonomiska bidrag till årets S-valkampanj är alltså lika stort som Moderaternas hela valbudget 2018.

Att facket förväntar sig något i utbyte för det mångmiljonstöd som ges till Socialdemokraterna valår efter valår råder det ingen tvekan om. Det är inget som LO försöker dölja. Tvärtom. Det är så denna användning av medlemmarnas pengar motiveras. Tjänster som förväntas ge resultat i form av gentjänster.

Att det finns risker och problem förknippade med ekonomiska bidrag till partier, eller med att personer byter från politisk karriär till en karriär i privat sektor, är allmänt erkänt. Därför finns lagen om insyn i finansiering av partier som förbjuder anonyma bidrag över ett visst belopp. Därför finns regler om karens för statsråd och statssekreterare som övergår till annan än statlig verksamhet.

1990 avskaffades kollektivanslutningen, som innebar att den som gick med i ett LO-fack automatiskt blev medlem i Socialdemokraterna, och att S fick in stora summor i form av medlemsavgifter. Men pengarna fortsatte att flöda från LO-borgen vid Norra Bantorget till Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen 68. Kommunicerande kärl, eller två grenar på samma träd, som det brukar heta.

LO-ledningen hävdar att miljonrullningen till Socialdemokraterna är i medlemmarnas intresse och helt i sin ordning eftersom beslutet tas på LO-kongressen. Men kongressen är i praktiken ett forum för de partilojala. Utan partibok gör du inte facklig karriär inom LO.

Och skulle du ha politiska uppdrag för Sverigedemokraterna riskerar du att kastas ut ur facket. Fackliga förtroendeuppdrag kan du glömma, även om medlemmarna – dina arbetskamrater – valt dig. Sådan är LO:s demokratisyn.

Sex av tio LO-medlemmar röstar numera på andra partier än S. En av fyra LO-medlemmar röstar på Sverigedemokraterna. Det innebär att i runda slängar 12,5 av de 50 miljonerna som S stöttas med tas från LO-medlemmar som röstar SD. LO vill inte ta i SD eller i SD-aktiva med tång, men SD-väljares pengar luktar uppenbarligen inte.

Först fick bara medlemmar i Socialdemokraterna vara med i facket. Sedan blev den som gick med i facket automatiskt medlem i Socialdemokraterna. I dag måste den som är med i facket finansiera Socialdemokraternas valkampanjer antingen hon vill det eller ej.
Tiden går men tvånget består.

Läs även: Blott Sverige svensk korruption har