Att sanningen är krigets första offer är en gammal sanning. Men när mediernas främsta uppgift borde vara att försöka hålla sanningen vid liv, ägnar sig många journalister i stället åt aktiv dödshjälp.
I måndags fylldes tidningar, radio och teve med braskande rubriker om att en FN-utredning slagit fast att Israel inte kunnat visa några bevis på att anställda inom hjälporganisationen för palestinska flyktingar, Unrwa, deltagit i Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober.
Stor sensation. Det var bara ett fel med denna rapportering. Ett grundläggande fel. Det som påstods stämmer inte.
“Det finns inget som tyder på att Unrwa-anställda skulle ha kopplingar till terrorstämplade Hamas eller Islamiska jihad. Israel har fortfarande inte presenterat några bevis för sina anklagelser gentemot FN-organisationen, slår en tung rapport fast”, inledde nyhetsbyrån TT en artikel som publicerades i en lång rad tidningar och på ett stort antal nätsajter.
I Dagens Nyheter löd rubriken: “Oberoende utredning: Israel saknar bevis för anklagelserna mot Unrwa” Rubriken på Ekots inslag om rapporten löd: “FN: Israel har inte lämnat bevis för Hamaskopplingar hos Unrwa”
I ett inslag i SVT:s Aktuellt på måndagskvällen hette det att en oberoende utredning beställd av FN nu kommit med sina slutsatser och “inte hittat några belägg för anklagelserna.”
Den intet ont anande läsaren, lyssnaren eller tittaren kan inte gärna dra någon annan slutsats än att den utredning medierna hänvisar till faktiskt granskat om det finns någon grund för Israels anklagelser mot Unrwa. Men det har utredningen inte. Eftersom det aldrig var dess uppdrag.
Utredningen som avses har letts av en tidigare fransk utrikesminister, Catherine Colonna. Hon har haft hjälp i sin granskning av bland annat Raoul Wallenberginstitutet vid Lunds universitet. Utredningen tillsattes av FN:s generalsekreterare António Guterres och började sitt arbete för drygt två månader sedan. Gruppens uppdrag har varit att granska hur Unrwa fungerar utifrån sitt mandat, till exempel vilka mekanismer som finns för att upprätthålla kravet på neutralitet och hur uppgifter om brott mot dess regelverk hanteras internt.
Läs även: Skogkär: Gasljusjournalistik i statstelevisionen
Något av det första Colonna tog upp under sin pressträff på måndagen, innan hon gick in på själva granskningsrapporten, var att understryka att den utredning hon lett inte berör Israels anklagelser om att Unrwa-medarbetare deltog i attacken den 7 oktober.
“Jag vill vara mycket tydlig på den här punkten; dessa anklagelser utreds av Oios, FN:s kontor för interna tillsynstjänster, det är ett separat uppdrag och ligger inte inom vårt mandat”, underströk Colonna.
Hon var uppenbarligen inte tillräckligt tydlig.
Det står annars klart angivet i rapporten, om nu någon på de berörda redaktionerna faktiskt bemödat sig om att kika i den, att granskningsgruppen inte haft till uppgift att utreda anklagelser om brott mot Unrwas regelverk.
Så varifrån kommer då påståendena om att Israel “saknar bevis” eller att FN “inte hittat några belägg” för anklagelserna mot Unrwa?
När Israel i mars i år fick en uppdaterad lista över samtliga Unrwa-anställda hävdade Israel att det bland dessa fanns hundratals medlemmar i olika terroristorganisationer. I Colonnarapporten noteras att Israel ännu inte lagt fram några bevis till stöd för detta. Men, underströk Catherine Colonna vid pressträffen:
“Vi har skrivit att Unrwa inte fått några bevis av Israel, inte att det inte finns några bevis. Det är en väldigt stor skillnad.”
Hon påpekade även att Israel inte har någon skyldighet att överlämna eventuella bevis till Unrwa, utan till Oios, som utreder frågan.
Välkommen till gasljusjournalistikens förtrollade värld, där publiken manipuleras och vilseleds genom att information förvanskas eller utelämnas. Där en uppgift tas ur sitt sammanhang, ges en helt annan innebörd än vad den faktiskt har, och runt detta vävs därefter en berättelse som inte har med verkligheten att göra.
Det är inte en vinkling. Det är inte ens en hårdvinkling. Det är en rapportering som inte gärna kan beskrivas som annat än grovt vilseledande.
Men så mycket annat ska kanske inte förväntas av de medier som nu i över ett halvår förbehållslöst vidarebefordrat overifierade och många gånger overifierbara påståenden från en terroristorganisation som Hamas.
