När Sveriges Television ska skildra det pågående kriget i Gaza är sanningen det första offret. Bokstavligen. I söndags sände SVT Play Tre månader sedan 7 oktober-attacken. Ett program tänkt att ge en överblick över de tre gångna månaderna och analysera kriget mellan Israel och Hamas och dess konsekvenser, påstods det.

Så vad hände den 7 oktober? Svaret på den frågan blir den självklara utgångspunkten för ett program med det angivna syftet. Enligt Sveriges Television och programledaren Hiba Daniels beskrivning var det så här allting började:

“Flera tusen raketer sköts mot israeliska städer och dödade civila nära Gazaremsan. 1 200 personer dödades och 240 i gisslan togs in i Gaza. Attacken besvarades med att Israel förklarade krig och en fullständig belägring av Gaza.”

Denna beskrivning är ren verklighetsförfalskning. De 1 200 som dödades, dog inte av Hamas raketer, vilket SVT får det att låta som. Alla utom ett litet fåtal dödades när hundratals Hamasterrorister och Gazabor trängde in i Israel och massakrerade män, kvinnor och barn i deras hem. Hundratals ungdomar på en musikfestival slaktades. Det besinningslösa, bestialiska våldet, de sadistiska sexuella övergreppen, de brutala våldtäkterna på levande och döende – till stor del dokumenterat av Hamasterroristerna själva – förtiger SVT. På samma sätt förtiger SVT hur Hamas mordorgie firades i Gaza, hur Hamas paraderade tillfångatagna och misshandlade judar genom Gaza inför en upphetsad, skränande folkmassa. På samma sätt förtigs mycket annat.

Programmet fortsätter med noggrant utvalda delar av det som hänt under de tre månaderna. Andra delar av det som hänt är lika noggrant bortvalda.

Att SVT vidarebefordrar okontrollerbara uppgifter om antalet döda från terrorgruppen Hamas som om de vore fakta går på ren rutin. Utöver påståendet att över 22 000 Gazabor, varav hälften barn, dödats av Israel, påstod programledaren även att tre ur gisslan “dött av Israels attacker i Gaza”, något som Hamas “bekräftat”.

I studion fanns tre inbjudna gäster. Abdalhadi Alijla, forskare i freds- och konfliktstudier med rötter i Gaza. Said Mahmoudi, iransk diplomat som sedan blev forskare och så småningom professor i internationell rätt vid Stockholms universitet. Anders Persson, statsvetare vid Linnéuniversitetet och en numera av medierna ofta anlitad expert på den israelisk-palestinska konflikten.

Abdalhadi Alijla påstod att situationen i Gaza är “den värsta humanitära krisen i historien”, till och med värre än andra världskriget. Ett påstående så absurt att det är svårt att tro att det kan framföras ens i SVT utan att ifrågasättas. Men varken programledaren eller de båda andra inbjudna gästerna reagerade.

“Problemet här är att Israel ännu inte har erbjudit någon typ av positiv vision för palestinierna, eller någon typ av lösning, och så länge det inte finns lär ju den här konflikten pågå”, resonerade Anders Persson.

Nu har det ju presenterats ett antal lösningar sedan Osloavtalen i mitten av 1990-talet. Vid ett par tillfällen, senast 2008, har det funnits konkreta erbjudanden från den israeliska regeringen om ett fredsavtal som skulle ha gett palestinierna en egen stat.

Vad gäller just Gaza så monterade Israel ner sina bosättningar och lämnade området 2005. Som en del av en lösning. Med känt resultat. Hamas tog makten med våld och skapade en terrorenklav.

Konstigt nog förväntas palestinierna aldrig vara lösningsinriktade. Om nu inte Hamas vision om en slutgiltig lösning på judefrågan i Mellanöstern räknas.

Läs även: Skogkär: Statstelevisionen är en socialdemokrats bästa vän

Som så ofta är de frågor som aldrig ställs väl så talande som de frågor som ställs. Inga frågor ställs i programmet om Irans roll i konflikten, om hur regimen i Teheran finansierar, beväpnar och tränar Hamas terrorister. Inga frågor ställs om Qatars roll, Qatar som är Muslimska brödraskapets beskyddare och Hamas främsta finansiär vid sidan av Iran, Qatar där Hamas högsta ledning lever lyxliv under emiren Tamim bin Hamad al-Thanis beskydd.

Det blir inte någon diskussion om hur Hamas använder den civila befolkningen i Gaza som mänskliga sköldar. Inget om hur Hamas utnyttjar sjukhus, skolor och moskéer som vapenlager. Inget om hur Hamas förlägger sina avfyrningsramper för raketer i eller i anslutning till bostäder och andra civila byggnader. Inget om Hamas gigantiska tunnelbyggen. Inget om Hamas övergrepp mot gisslan. Inget om Hamas ideologi, öppna judehat eller långsiktiga mål, att utplåna staten Israel. Inget om Hamas skräckvälde i Gaza.

Hamas och palestinierna är på sin höjd statister i detta skådespel, eller snarare en kuliss i ett krig som förs av Israel. Tre månader sedan 7 oktober-attacken är ett program som är bedövande i sin ensidighet. För den som följer SVT:s rapportering från konflikten är det förutsägbart in i minsta förvridna detalj. Här finns ingen som ger Israels perspektiv på konflikten. Här görs inte ens ett pliktskyldigt försök att leva upp till kraven på saklighet och opartiskhet. Att ett sådant program trots allt produceras och sänds säger någonting om hur säkra de ansvariga på SVT är på att ingen kan komma åt dem. Det säger att en eventuell fällning i Granskningsnämnden inte på något sätt avskräcker.

Enligt SVT:s vd Hanna Stjärne har behovet av saklig och opartisk information aldrig varit större i dessa tider av växande desinformation. Hon ser det som ett argument för att ett starkt public service behövs. Men SVT är inte lösningen. SVT är en del av problemet. Vilket visas om och om igen.

Läs även: Skogkär: Blågula blocket kommer inte att tackla public service