Den sedan årtionden dominerande bilden av män som slår kvinnor är att det egentligen inte finns mycket som förenar dem – utöver själva våldsutövandet och det faktum att de är just män. Kvinnomisshandlare finns i alla samhällsklasser, i alla yrken, i alla åldrar, kort sagt överallt, brukar det heta.

“Mäns våld mot kvinnor utövas av ‘vanliga’, ‘välanpassade’ män från alla samhällsklasser”, för att citera två Lundaforskare, Inger Lövkrona, professor emerita i etnologi, och Gabriella Nilsson, docent i etnologi.

“Vi behöver förstå att det är ganska vanliga män som håller på med det här”, förklarar maskulinitetsforskaren Lucas Gottzén, professor vid institutionen för barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet, i en intervju i tidningen Allas.

Vanligheten framhålls ofta. Det numera allerstädes närvarande begreppet “mäns våld mot kvinnor” signalerar också just detta, vanligheten, att kvinnomisshandel är något som i princip varje man kan tänkas hemfalla åt, oavsett bakgrund, och att det är en företeelse som alla män bär ett ansvar för.

Särskilt viktigt har det varit att förneka varje samband mellan invandring och våld mot kvinnor. Att män med invandrarbakgrund skulle vara ”särskilt benägna att utsätta kvinnor för våld” är enligt Amnesty en av många myter som florerar kring våld mot kvinnor.

När Jimmie Åkesson (SD) i en partiledardebatt våren 2021 kopplade våld mot kvinnor i Sverige till “importerade värderingar” och en “ansvarslös migrationspolitik”, gick dåvarande Centerledaren Annie Lööf i taket.

“Jag känner sådant förakt när jag hör ditt resonemang”, replikerade Lööf.

Ett forskningsråd vid Brottsförebyggande rådet slog fast att det inte rörde sig om ett invandrarfenomen eftersom antalet kvinnor som dödats av närstående minskat under samma tid som invandringen ökat. Vilket förstås inte säger något om det eventuella sambandet: det dödliga våldet hade kunnat minska ytterligare om invandringen varit mindre.

För Märta Stenevi (MP), som då var jämställdhetsminister i regeringen Löfven (S), var problemet att “pojkar och män fostras att slå”.

För några veckor sedan publicerade SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, forskningsrapporten Våld i nära relationer: riskfaktorer och konsekvenser. Rapporten fick inget större genomslag. Kanske för att den motsäger flera av de självklara sanningar som så länge dominerat debatten i fråga om våld mot kvinnor.

Slutsatserna i rapporten skulle kunna sammanfattas som så att det alls inte är vanliga män som utövar våld i nära relationer. Tvärtom finns det tydliga gemensamma drag hos förövarna som gör att de skiljer ut sig från den stora majoriteten av män.

Läs även: Hjort: Centervåld och mäns våld

Rapporten bygger på registerdata som omfattar 31 000 förövare och cirka 25 000 våldsoffer mellan åren 1998 och 2021. I studien ingår personer födda 1920–2014 samt deras barn och föräldrar. Förövare av våld i nära relationer har jämförts med en grupp bestående av män som aldrig rapporterats som förövare.

Att våld mot närstående kan förekomma i alla samhällsklasser och hos människor med alla möjliga bakgrunder är ett trivialt påpekande, ungefär lika självklart som att det finns olyckliga människor i alla samhällsklasser. Men det säger inget av värde. Och det leder tankarna och debatten fel. Faktum är att det finns en tydlig överrepresentation när det gäller vissa bakgrundsfaktorer.

Det är exempelvis tio gånger vanligare att män som gjort sig skyldiga till våld i nära relationer är dömda för andra våldsbrott. Hela 57 procent av förövarna saknade förvärvsinkomst under minst ett år före den första rapporterade våldshändelsen, mot jämförelsegruppens 29 procent.

Våldsmännen har också påtagligt låg utbildning. Endast 17,6 har någon form av eftergymnasial utbildning mot 34 procent i kontrollgruppen.

Och, slutligen, långt mer än dubbelt så många av förövarna är födda utomlands jämfört med kontrollgruppen, 43 procent mot 17 procent. Det är också mer än dubbelt så vanligt att den som har en förälder född i utlandet rapporteras för våld i nära relationer.

Vad rapporten också visar är att det finns bakrundsfaktorer som förenar våldets offer. Samma bakgrundsfaktorer som hos männen som slår: ingen arbetsinkomst, kriminalitet, utlandsfödd och så vidare.

Den verkliga myten är med andra ord att den som utövar våld mot kvinnor och andra närstående är en man vilken som helst. I själva verket är den som slår typiskt sett kriminell, lågutbildad, arbetslös – och ofta född i utlandet eller med utländsk bakgrund.

Läs även: Gudmundson: ”Mäns våld mot kvinnor” är kärnkraft för vänstern