Det var fel av Transportarbetareförbundet att utesluta den politiskt aktive Sverigedemokraten Mats Fredlund fastslår Svea hovrätt i en dom på torsdagen. Rätten nöjer sig med att konstatera att uteslutningen bryter mot förbundets egna stadgar och går därför inte in på andra, mer intressanta, principiella frågor som exempelvis föreningsfriheten för såväl medlemmar som förbund.

Nu ska Fredlund, som uteslöts 2019, ansöka om medlemskap i Transport på nytt.

“Det gick som förväntat. Det är alla människors rättighet att kunna få vara med i svenska fackförbund”, säger han till nyhetsbyrån TT.

Det är sannolikt en övertolkning av hovrättens dom, som nog inte utesluter att Transport hade kunnat få rätt om förbundets stadgar varit annorlunda och tydligare formulerade.

Transportarbetareförbundet hänvisar som brukligt är i dessa sammanhang till principen om alla människors lika värde. Eftersom SD enligt Transport inte står bakom denna princip ägnar sig den som är aktiv i SD därför åt verksamhet som inte är förenlig med medlemskap, hävdas det. Det är som i George Orwells satiriska roman Djurfarmen där det faktum att alla djur är lika mycket värda inte hindrar att vissa djur är mer värda än andra.

Mycket står på spel. Lars Mikaelsson, förbundssekreterare på Transport, kallar domen “ett hot mot demokratin” och utesluter inte att förbundet försöker få Högsta domstolen att ta upp ärendet.

Transport gömmer sig bakom vackra principer men i praktiken handlar detta mindre om människosyn och mer om makt och pengar. Om ett parti har makten i ett fackförbund kan det bestämma hur förbundets pengar, det vill säga medlemmarnas pengar, ska användas. LO är arbetarrörelsens fackliga gren, Socialdemokraterna den politiska. Genom åren har svensk fackföreningsrörelse satsat hundratals miljoner av medlemmarnas pengar på att Socialdemokraterna ska erövra eller behålla den politiska makten. Inför årets val bidrog LO-förbunden med 30 miljoner kronor till Socialdemokraternas valkampanj. “Den absolut största satsningen någonsin”, uppgav LO:s ordförande Susanna Gideonsson.

Men i takt med att andelen medlemmar som röstar på Socialdemokraterna minskar, blir det också svårare för LO och dess medlemsförbund att motivera och försvara att ett visst parti gynnas.

Läs även: Brinkemo: Alla människors lika värde och andra trosbekännelser

Numera är det färre än hälften av LO-medlemmarna som röstar S. Enligt vallokalsundersökningen, genomförd av valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet, var Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna nästan lika stora bland arbetare i årets val, med 32 respektive 29 procent av stödet. Enligt den senaste partisympatiundersökningen från SCB sympatiserar 33,7 procent av LO-anslutna män med S och 31,0 procent med SD. Bland privatanställda arbetare är SD större än S, 29,7 respektive 25,9 procent.

Den här utvecklingen har pågått länge. “Vi växer så det knakar i fogarna på LO-borgen”, konstaterade en nöjd Jimmie Åkesson (SD) häromåret. Och med fler medlemmar som röstar på SD, desto större chans att medlemmarna också nominerar aktiva Sverigedemokrater till fackliga förtroendeuppdrag, något de traditionellt socialdemokratiskt kontrollerade fackföreningarna till varje pris vill stoppa. De S-trogna facktopparna hör också hur det knakar, men för dem är det ett i högsta grad oroväckande ljud.

Nyligen beslöt IF Metall att ändra stadgarna så att det inte ska vara möjligt att samtidigt vara förtroendevald i Metall och i SD. Men andra förbund, som Transport, har gått längre. Där får politiskt aktiva sverigedemokrater inte ens vara medlemmar. En linje som kan bli svår att upprätthålla efter hovrättens dom.

Att en förening vilken som helst själv avgör vad och vem den är till för och vad som krävs för medlemskap är i allmänhet fullt rimligt. Men nu är ett fackförbund inte som en schackklubb, inte som en förening vilken som helst. Ett fackförbund är en organisation med en väldigt specifik och central roll i samhället.

I Sverige har fackföreningsrörelsen en makt som i de flesta andra länder innehas av politiker. Facket tecknar kollektivavtal och är på så sätt med och bestämmer villkor och löner för alla på arbetsmarknaden. Det kallas den svenska modellen.

Så här argumenterar fackförföreningsrörelsen själv när den ska övertyga arbetstagare att gå med i facket:

Som fackligt ansluten har du möjlighet att påverka dina arbetsvillkor.

Som medlem i facket får du hjälp att förhandla dig till en bra och rättvis lön.

Hamnar du i en konflikt på din arbetsplats som du inte kan lösa själv, hjälper facket dig genom juridiskt stöd och rådgivning.

Via facket kan du teckna en inkomstförsäkring så att du inte står utan pengar om du blir av med jobbet.

Den som blir utslängd ur facket förlorar allt detta. Fackens argument för medlemskap blir därmed också argument för att facket inte ska ha rätt att utestänga någon enbart på politiska grunder.

Även om inte facket överklagar är andra motdrag att vänta, vilket regeringen bör vara uppmärksam på. Att utvidga diskrimineringslagen till att även omfatta politisk övertygelse eller motsvarande kan bli nödvändigt. Den som är medlem i facket ska inte behöva vara utlämnad åt S-märkta småpåvars godtycke.

Läs även: Skogkär: Socialdemokrater på gränsen till nervsammanbrott