Så här låter Miljöpartiets företrädare när de i partiets olika officiella dokument formulerar sina tankar om ett fritt och öppet samhälle:

“Att människor undviker att göra sin röst hörd är ett hot mot demokratin i stort.”

Så här låter Miljöpartiets företrädare när någon gör sin röst hörd men säger saker partiet ogillar:

“Riksclown!” “En skam!” “Korrupt!”

I ett inslag i Ekot i torsdags och i en intervju i Dagens Nyheter samma dag berättade Anders Carlsson Jerndal, vd på bageriföretaget Pågen i Malmö, att företagets elkostnader femfaldigats sedan i höstas.

“Det är helt horribelt att det här kan ske i ett välutvecklat land som Sverige”, sade Carlsson Jerndal bland annat till Ekot.

Hans uttalanden föll inte i god jord hos Miljöpartiets klimat- och energipolitiske talesperson Lorentz Tovatt.

I en lång Twittertirad gick Tovatt till angrepp mot företagsledaren.

Carlsson Jerndal är enligt Tovatt en “fossilgasälskande” “riksclown” och “en skam för livsmedelsbranschen”. Pågen är ett “korrupt skitföretag” som ägnar sig åt “greenwashing” – att genom marknadsföring försöka skapa en falsk bild av att vara klimat- och miljömedvetet – och enbart intresserat av att öka sina vinster.

En värdig representant för ett riksdagsparti med ambitionen att sitta med i regeringen nästa mandatperiod? Tydligen.

Det hela utmynnade i en uppmaning till köpbojkott från Lorentz Tovatt:

“Ska du köpa bröd till frukosten? Köp aldrig, aldrig aldrig Pågen.”

Tovatts idoga försök att skapa drev i sociala medier mot Pågen och Carlsson Jerndal fick ryggdunkningar av partikamraten och tidigare miljöministern Karolina Skog (MP), som vet berätta från sin tid som kommunalråd i Malmö att “detta bara en del av deras [Pågens] fulspel”.

Carlsson Jerndal har framfört liknande kritik mot den förda energipolitiken och dess konsekvenser tidigare, med motsvarande reaktion från Tovatts sida. Agerandet är välbekant. Personer som enligt den radikala vänster Miljöpartiet numera tillhör har fel åsikter ska lära sig att tiga. Tiger de inte ska de jagas bort, deras försörjning ska om möjligt tas ifrån dem. I det här fallet riskerar en bojkott förvisso att drabba hundratals vanliga anställda på Pågens, men det bekymrar inte Miljöpartister.

Läs även: Skogkär: Rädda Sverige från De gröna khmererna

För inte så länge sedan var Miljöpartiet ett parti nära den svenska politikens mittfåra, kapabelt att göra upp lika gärna till höger som till vänster. Sedan dess har partiet förflyttat sig långt ut på den vänstra ytterflygeln. Det gamla skämtet att Miljöpartiet är som en vattenmelon, grönt utanpå och rött inuti, stämmer inte längre. Numera är partiet ilsket rött från skalet och inåt.

På partiets valupptakt i maj lovade språkröret Märta Stenevi sina partikamrater att Miljöpartiet ska “in i alla rum där beslut fattas och göra kaos med alla som tänker stå i vägen för klimaträttvisa”. Den ambitionen omfattar vad det verkar även privata företags styrelserum.

Det första den tidigare TV-meteorologen Pär Holmgren, numera Europaparlamentariker för Miljöpartiet, skulle göra om han blev statsminister var att “avskaffa alla val”, berättade han i en intervju. Det var över tio år sedan, så det kan kanske anses vara preskriberat. Men när filosofen Torbjörn Tännsjö betydligt senare, 2018, i en artikel förordade en “upplyst, global despoti” – det enda som enligt Tännsjös mening skulle kunna rädda världen från den annalkande klimatkatastrofen, tyckte Holmgren att resonemanget var “intressant” och berömde Tännsjö för att han vågade “tänka utanför boxen”. Miljöpartisters uppslutning bakom den parlamentariska demokratin med allmän och lika rösträtt ska kanske inte tas för given.

Miljöpartiet framställer sig självfallet också som försvarare av fria medier. Fast journalister förväntas avhålla sig från att släppa fram personer med fel åsikter, det vill säga åsikter som ogillas av Miljöpartiet.

“När ska svenska journalister sluta låta riksclownen Anders Jerndal gråta ut så fort han inte får tag på lite rysk gas?” frågade sig Tovatt retoriskt.

Helst ska journalister istället agera taltratt åt Miljöpartiet och föra ut deras klimatapokalyptiska budskap till massorna. Inför partiets kongress i höstas föreslog ett 30-tal ledamöter, bland dem riksdagsledamoten Rebecka Le Moin, talesperson för biologisk mångfald och en av kandidaterna i det språkrörsval som vanns av Märta Stenevi, att Rapport och Aktuellt skulle vika 15 minuter i varje sändning åt klimatkrisen. På samma sätt ville motionärerna att Sveriges Radio skulle ägna några minuter i sina nyhetssändningar åt klimatkrisen och ”vad vi måste göra snarast för att undvika den slutliga kollapsen för klimatet och naturen”.

Det är lätt att förstå att Miljöpartiets företrädare har svårt att bevara den psykiska jämvikten i ett läge där följderna av deras politik inte längre kan döljas utan går att avläsa svart på vitt på människors elräkningar. På måndagen slogs ännu ett elprisrekord i elområde 4 – 5,80 kronor per kilowattimme, enligt data från elbörsen Nordpool. I mitten av augusti. En sommardag med temperaturer väl över 20 grader. I elområde 3, som bland annat omfattar Stockholm, låg priset samtidigt på 4 kronor medan elen i norra Sverige kostade runt 8 öre. Så går det när planerbar kraft som kärnkraft avvecklas i förtid i södra Sverige – en avveckling Tovatt glatt tagit åt sig äran för.

Detta är ett parti som av en rad olika skäl bör hållas så långt borta från politisk makt och inflytande som det någonsin går.

Så köp bröd från Pågen, från Polarbröd, det lokala bageriet eller baka själv. Men rösta aldrig, aldrig, aldrig på Miljöpartiet.

Läs även: Skogkär: Det är synd om väljarna, inte om Miljöpartiet