Stolt men inte nöjd – med det mottot gick dåvarande statsministern Göran Persson (S) till val 2006. Avgående justitieministern Morgan Johansson (S) är inte fullt så blygsam. Johansson är – tro det eller ej – både stolt och nöjd med vad han åstadkommit de två senaste mandatperioderna.

“Sett i efterhand när man ser på allt det vi har gjort så hittar man nog inga exempel på andra regeringar som har gjort mer”, sammanfattade Johansson i en intervju i Dagens Nyheter nyligen.

Morgan Johansson kan inte beskyllas för någon falsk blygsamhet, så mycket är klart.

I vanlig ordning har Johansson en uppsjö av förklaringar till varför situationen är som den är, trots att han själv gjort i princip allting rätt.

Han börjar bortförklaringarna med en klassiker – Socialdemokraterna “fick ärva ett stort budgetunderskott” när de tog över efter valsegern 2014. Den regering han ingick i var därför nödd och tvungen att få ordning på statsfinanserna först innan man kunde ta itu med annat, som polis och rättsväsende. Dessutom hade Moderaterna suttit på justitiedepartementet i åtta år och bara rullat tummarna, enligt Johansson.

Tongångarna känns igen från otaliga intervjuer med Johansson de senaste åren. Det är alltid några andra som inte gjort sitt. Kommunerna, exempelvis, med ansvar för skola och socialtjänst, har inte gjort tillräckligt för att bryta nyrekryteringen till gängen, det förebyggande arbetet brister. Och det, är Johansson noga med att understryka, är inte hans bord, det ligger “utanför kriminalpolitikens område”.

För egen del har han däremot dukat bordet för sin efterträdare på posten, vem det nu blir, hävdar han:

“Jag lämnar ju över i en situation där vi har fler poliser och hårdare straff än någonsin tidigare. Polisen har fått bättre verktyg och både häkten och anstalter är fyllda till 100 procent.”

Läs även: Skogkär: Justitieminister Morgan Johanssons självkritik är uppfriskande

Samtidigt kan alla konstatera att oavsett vad Morgan Johansson gjort, hur mycket eller hur lite, om han gjort rätt eller fel saker, så har det inte hjälpt. Våldsspiralen fortsätter. Verkligheten talar sitt tydliga språk.

Hittills i år har 51 personer skjutits till döds i Sverige, ett nytt rekord. Sedan Morgan Johansson tog över som justitieminister efter valet 2014 har det dödliga skjutvapenvåldet formligen exploderat. Men efter tre år på sin post var Morgan Johansson säker på sin sak – nu vänder det, nu hade den rödgröna regeringen kopplat greppet på den organiserade brottsligheten. Inget kunde ha varit mer felaktigt. Ingenting hände. Ingenting vände. Tvärtom fortsatte utvecklingen i helt fel riktning.

Från det att Polisen i slutet av 2016 började föra samlad statistik över skjutningar och fram till i dag har 268 personer, främst unga män, skjutits ihjäl och över 700 skadats i närmare 2 000 skjutningar. Och gängmorden, som tidigare i stor utsträckning var koncentrerade till landets tre största städer, har spridit sig ut i landet. Till Kristianstad. Kalmar. Landskrona. Helsingborg. Eskilstuna. Linköping. Örebro. I Södertälje, där Socialdemokraterna för övrigt styrt i 30 år, sköts tre personer ihjäl på öppen gata på mindre än en vecka.

Men framför allt: dödssskjutningarna är bara den synliga toppen på ett växande isberg av organiserad kriminalitet som sakta men säkert befäster sin makt och utökar sitt inflytande på snart sagt varje samhällsnivå.

Så ser arvet efter Morgan Johansson ut. Åtta förlorade år. Ingen svensk justitieminister i modern tid har lämnat sitt uppdrag med ett så uselt facit.

Åtskilliga straff har skärpts men det hjälper inte om gärningsmännen går fria. Personer i den kriminella miljön vill inte tala med polisen. Allmänheten vågar inte. Tystnadskulturen breder ut sig. Risken att åka fast närmar sig det försumbara. Få mord i gängmiljö klaras upp. Från 1990 fram till och med 2021 inträffade runt 3 000 fall av dödligt våld i Sverige. I början av 90-talet ledde 80 procent av utredningarna till en fällande dom. Runt millennieskiftet hade andelen sjunkit till 50 procent. 2015, året efter att Morgan Johansson blivit justitieminister, var det bara ett av fyra mord i gängmiljö som resulterade i att någon inblandad dömdes. Och på den vägen är det. ”Vi har inte varit så här dåliga på tjugo år”, säger en tidigare gruppchef vid en av Stockholmspolisens utredningssektioner för grova brott till Svenska Dagbladet.

På måndagen begärdes två unga män häktade för torsdagens mord och mordförsök i Södertälje. Om de även åtalas och fälls så hör det till ovanligheterna. När Dagens Nyheter för ett par veckor sedan gick igenom samtliga dödsskjutningar i Sverige under året – det var då 48 till antalet – visade det sig att endast fyra klarats upp. Och inte någon av dessa var en gängskjutning. I 44 av 48 dödsskjutningar pågick utredningen fortfarande och i 26 av dessa hade ingen frihetsberövats, misstänkt för att ha begått själva mordet.

Morgan Johansson är nöjd och stolt. Det har han ingen som helst anledning att vara.

Läs även: Gudmundson: Varken hårda mot brott eller mot brottens orsaker