Ett år har gått sedan Muharrem Demirok tog över efter Annie Lööf som partiledare i Centern. Men om någon eventuellt trott att det skulle innebära förnyelse och omprövning så är det dags att lägga sådana fantasier åt sidan: det kommer inte att ske. Demirok är en förvaltare och det han förvaltar är arvet efter Lööf.

Centerdrömmen lever om att det finns ett regeringsalternativ i mitten, mellan det rödgröna och det blågula blocket. För det är endast genom en bred allians över blockgränsen Sverigedemokraterna kan fråntas allt inflytande, och det är när allt kommer omkring det överordnade målet för Centern under Demirok, precis som det var på Lööfs tid.

I dag samlas partiets förtroendevalda i Umeå till kommundagar. Här ska Centern anta sin valplattform inför EU-parlamentsvalet i juni. Med tanke på opinionsläget är risken överhängande att åtminstone en av de två platser Centern i dag har i EU-parlamentet ryker.

Centern övergav landsbygden för Stureplan och förlorade på så sätt sin traditionella förankring och sina kärnväljare. De nya väljarna som strömmade till strömmade lika snabbt vidare när Lööf försvann. Nu är Demirok en kung utan land. Eller åtminstone en lillprins utan hertigdöme. I opinionsmätningarna ligger partiet ömsom strax över, ömsom strax under fyraprocentsspärren till riksdagen.

Demiroks svar på hur den nedåtgående trenden ska brytas är att “att nöta sula” att “jobba kaffekopp för kaffekopp”. Han tycks tro att det inte är politiken det är fel på utan att budskapet inte nått ut riktigt. Ett vanligt misstag i partier som hamnat i en nedåtgående spiral. Men det finns en anledning till att liberalismen befinner sig i kris runt om i Europa. Efterfrågan på mer migration – något liberaler av någon anledning gjort till sin hjärtefråga – är begränsad bland européer som alltmer kommit att känna sig som främlingar i sitt eget land och på sin egen kontinent.

Men Centerpartiet förskräcks inte. Tvärtom. Intervjuad i Aftonbladet beklagar sig Demirok över att Moderaterna och Socialdemokraterna tävlar om vems migrationspolitik som varit stramast. Det pågår “ett race to the bottom”, menar han. “Det är förvånande att samhällsdebatten och samhällsklimatet är där”, säger Demirok.

Det borde dock inte förvåna någon som förmår se de enkla och självklara sambanden mellan samhällsutvecklingen och de senaste decenniernas massinvandring. Men den förmågan besitter Demirok uppenbarligen inte. Tvärtom. Han vill åter öka flyktingmottagningen.

Läs även: Skogkär: Centern är ett parti med dödslängtan

Frågan är vad Magdalena Andersson (S), Centerns förvalda statsministerkandidat, säger om det. Socialdemokraterna har dyrt och heligt lovat att den strama migrationspolitik partiet numera låtsas att det alltid stått för, kommer att ligga fast. Inte för att socialdemokratiska löften ska tas på allvar, men det öppnar onekligen intressanta perspektiv inför eventuella rödgröna försök att framstå som ett trovärdigt regeringsalternativ inför valet 2026.

I migrationspolitiken står Centern, Miljöpartiet och Vänsterpartiet alla tre för en helt annan annan linje än Socialdemokraterna. När Daniel Helldén (MP) som nyvalt språkrör intervjuades i 30 minuter i SVT slog han fast att invandringen till Sverige inte alls varit för stor. Utan den invandring vi haft hade Sverige sannolikt inte fungerat, förklarade han.

“Däremot har vi varit dåliga med integrationen.”

Samma analys, eller vad det nu ska kallas, gör Muharrem Demirok.

“Vi talar hela tiden om hur många ett land kan ta emot och inte, men vi pratar aldrig om det systemet som tar emot dem”, säger han i Kvartals fredagsintervju.

Med lägre trösklar in på arbetsmarknaden, om de människor som kom hade fått kvalificera sig in i välfärdssystemet – med mer Centerpolitik helt enkelt – då hade situationen sett väldigt annorlunda ut, föreställer sig Demirok.

Detta är inget annat än ett medgivande av att Centern drev på för mer invandring i full vetskap om att det svenska samhället – enligt partiets egen analys – inte var inrättat för att hantera denna ökade invandring. Nu är partiet uppenbarligen redo att göra om den bravaden.

Den som inte lär av historien är dömd att upprepa sina misstag – till exempel att lägga sin röst på Centerpartiet. Att den gruppen tycks bli allt mindre känns trösterikt.

Läs även: Skogkär: Centerns dilemma – politiken till höger, väljarna till vänster