I ett yttrande till regeringen motsätter sig Kriminalvården den föreslagna sänkningen av straffbarhetsåldern: att sätta så unga i fängelse kan få negativa konsekvenser. Kriminalvården anser sig inte heller vara rustad att ta emot så unga brottslingar.

Sänkningen av straffbarhetsåldern från nuvarande 15 till 13 år är tidsbegränsad och ska gälla i fem år. I detta anas en förhoppning om att utvecklingen ska vända. Sänkningen omfattar brott med ett minimistraff på fängelse i fyra år eller mer, samt försök, förberedelse och stämpling till sådana brott. Den som är 13 år ska kunna dömas till samma påföljder som andra lagöverträdare under 18 – med sedvanlig ungdomsrabatt. Straffet för en 13-åring skulle hamna på en tiondel av straffet för en vuxen.

Det är inte så att 13- eller 14-åringar som begår grova brott automatiskt kommer att “kastas i fängelse”, som motståndare till reformen beskriver det. De påföljder som i dag finns och som är särskilt anpassade för unga lagöverträdare – ungdomsvård, ungdomstjänst och ungdomsövervakning – kommer alla att finnas kvar. Inlåsning är aktuellt enbart för de allra allvarligaste brotten, som mord och grova bombdåd.

Regeringens förslag innebär att det som kallas sluten ungdomsvård avvecklas. Den slutna ungdomsvården är inrättad för ungdomar i åldern 15–17 år som begår allvarliga brott. Den längsta strafftiden där är fyra år. Den slutna ungdomsvården har inte fungerat tillfredsställande, för att uttrycka det försiktigt.

Dessa ungdomar – och de som är upp till två år yngre – ska i fortsättningen hanteras av Kriminalvården. Enligt justitieminister Gunnar Strömmer (M) rör det sig om 100-150 anstaltsplatser i ett första skede för åldersgruppen 13–17 år.

Kriminalvårdens negativa inställning till förslaget kommer inte som någon blixt från klar himmel. Intervjuad i SVT:s 30 minuter i september sade myndighetens avgående generaldirektör Martin Holmgren att han för egen del inte anser att 13-åringar ska sitta i fängelse.

“I själ och hjärta tycker jag inte det. En 13-åring är typiskt sett så omogen att han eller hon, som gör fel, borde tas om hand på ett annat sätt”, sade Holmgren.

Men som Kriminalvården också konstaterar i sitt yttrande är frågan om straffbarhetsålder upp till politikerna. Riksdagen beslutar och myndigheterna verkställer.

Läs även: Skogkär: Gängens barnsoldater ännu en utmaning ingen såg komma

I själ och hjärta tycker säkert de flesta som Holmgren – 13-åringar ska inte sitta i fängelse. På samma sätt tycker de allra flesta – i själ och hjärta – att 13-åringar inte ska bli barnsoldater i de kriminella gängens tjänst. De allra flesta tycker inte att 13-åringar ska ta på sig morduppdrag. De allra flesta tycker att 13-åringar ska ha helt andra drömmar i livet än att göra kriminell karriär.

I själ och hjärta tycker de flesta att Sverige inte borde se ut som det gör, med nästan dagliga bombdåd och skottlossningar, med en allt grövre gängkriminalitet som kryper längre och längre ner i åldrarna. Men nu är det dessvärre så Sverige ser ut.

Det finns enligt Polisens nyligen uppdaterade lägesbild omkring 17 500 aktiva gängkriminella i Sverige och ytterligare 50 000 personer som bedöms ha kopplingar till gängkriminella. Det är som ett helt Karlstad. Av de aktivt gängkriminella är 5 procent under 18 år, av dem som har kopplingar till gängkriminella är andelen 8 procent. Det är totalt närmare 5 000 unga. Det är som 170 skolklasser.

Det är ett misslyckande på många nivåer – men framför allt på den politiska nivån. Talet om att det är “samhällets” fel är i vanlig ordning ett sätt för de ansvariga att försöka fly sitt ansvar.

Invändningarna mot sänkt straffbarhetsålder är väl kända: barns hjärnor är inte färdigutvecklade. Barn har sämre impulskontroll. Barn är mer riskbenägna och har svårt att förstå konsekvenserna av sina handlingar. De är lättpåverkade. Men det är också egenskaper som gör dem intressanta för gängen.

Kritikerna vänder på orsakssambandet. Det är inte regeringen som driver fram allt hårdare tag mot allt yngre kriminella. Det är utvecklingen med allt yngre grovt kriminella, som gör att regeringen ser sig tvingad att ta till hårdare tag.

Misstänkta under 15 ställs inte inför rätta – just eftersom de inte är straffmyndiga. Men vid särskilt allvarliga brott kan åklagare begära att en domstol prövar skuldfrågan genom så kallad bevistalan. Enligt en genomgång i Svenska Dagbladet nyligen ökade antalet fall av bevistalan från tio år 2023 till 122 det här årets nio första månader. Av dessa gällde tre respektive 55 mord.

Få länder har erbjudit kriminella – även våldsbrottslingar – så många nya chanser som Sverige. Få länder har använt lika lena silkesvantar mot unga lagöverträdare som Sverige, få länder har haft lika generösa ungdomsrabatter. Och ändå ser utvecklingen ut som den gör. Empirin – verkligheten – visar att den så länge dominerande svenska synen på kriminella, på brott och straff, passerat sitt bäst-föredatum med god marginal. Den fungerade – möjligen – i en annan tid, i ett annat Sverige. Det är en politik som haft chansen att visa sig effektiv, men utan att lyckas.

Det innebär inte att allt vad förebyggande insatser heter ska avvecklas. Tvärtom. Men förebyggande insatser tycks med tanke på det senaste decenniets dramatiska utveckling ha begränsad effekt. Minst sagt.

Självklart finns det en baksida även med denna nyordning. Men när inget annat hjälper återstår inlåsning. En 13-åring på morduppdrag med automatvapen är inte mindre farlig än en 15-åring eller en 25-åring med samma vapen, snarare tvärtom.

Gängens barnsoldater måste bort från gatorna. Så enkelt är det.

Läs även: Skogkär: Bullbak med barnsoldater