Vad gör regeringen? Den frågan har många ställt sig under de senaste dagarnas tystnad angående den tilltagande korankrisen. Med rätta.

På måndagen noterades i alla fall vissa livstecken inifrån regeringskansliet Rosenbad. Carl-Oskar Bohlin (M), minister för civilt försvar, bjöd in till en pressträff om pågående påverkanskampanjer mot Sverige. Frågan är dock om hans framträdande gjorde någon särskilt mycket klokare.

“Sverige utsätts för påverkanskampanjer understödda av stater och statsliknande aktörer i syfte att skada svenska intressen och ytterst svenska medborgare”, inledde Bohlin.

Men så mycket har sannolikt även den som endast med förstrött intresse följt nyhetsflödet den senaste tiden snappat upp. Att Bohlin sedan pekar ut Ryssland som en av de mest framträdande aktörerna i detta sammanhang lär knappast föranleda några höjda ögonbryn det heller.

Bohlin konstaterar vidare att koranbränningarna i många fall “utförts av individer som ofta har mycket svag koppling till Sverige”. Som bland andra terrorforskaren Hans Brun noterat finns det tecken på att koranbrännaren Salwan Momikas egentliga syfte med sina hårt marknadsförda aktioner är att skada Sverige. Den saken vill Bohlin inte spekulera kring.

Situationen är allvarlig. I ett pressmeddelande talar Säpo om “löpande attentatshot som riktas mot Sverige och svenska intressen”. Susanna Trehörning, Säpos biträdande chef för kontraspionage och författningsskydd, säger till Sveriges Radio att “bilden av Sverige har gått från att vara ett tolerant land till att uppfattas i vissa delar av världen som ett muslimfientligt land”.

Terrorhotet mot Sverige ligger än så länge kvar på förhöjd nivå, en trea på en femgradig skala.

“Vi gör vad vi kan för att mottrycka den felaktiga bild som just nu sätts av Sverige”, försäkrade Bohlin och cirklade vidare runt elefanten i rummet: vad det är regeringen gör. För vad det än är syns inga tecken på att det har någon effekt.

Läs även: Skogkär: Endast total underkastelse gör islamister nöjda

De länder som öppet driver kampanj mot Sverige har inte tröttnat. På måndag ska utrikesministrarna i de 57 länder som ingår i den Islamiska konferensorganisationen, IKO, hålla ett extrainsatt möte för att diskutera koranbränningarna i Sverige och Danmark. Mötet är ett gemensamt initiativ från Iran och Irak.

Den religiösa diktaturen Irans politiske och andlige ledare Ali Khamenei anklagar den svenska regeringen för att ha förklarat krig mot den muslimska världen. Khamenei kräver att koranbrännaren ska utlämnas till ett muslimskt land där han kan förvänta sig strängast möjliga straff.

Om Rysslands främsta mål är att så långt det går fördröja Sveriges inträde i försvarsalliansen Nato, är Irans mål att med hot och terror flytta fram islams positioner. Målet är att islams lag, sharia, ska tillämpas även i icke-muslimska länder. Därav kravet på utlämning av koranbrännare. Detta är inget annat än en fortsättning på den kampanj den iranska regimen inledde 1989 i och med fatwan – ett religiöst uttalande som i praktiken innebar en dödsdom – mot den brittiske författaren Salman Rushdie med anledning av hans bok Satansverserna.

Regeringen har i klara ordalag fördömt koranbränningarna. I ett uttalande från Utrikesdepartementet, föranlett av kritiken från IKO, hette det:

“Brännandet av Koranen, eller någon annan helig skrift, är en kränkande och respektlös handling och en tydlig provokation. Uttryck för rasism, främlingsfientlighet och därtill kopplad intolerans har inte någon plats i Sverige eller i Europa.”

Det kan ifrågasättas om inte regeringen här går över en gräns när den angriper enskilda individer som använder sig av de fri- och rättigheter svensk grundlag trots allt garanterar.

Oavsett har regeringens försök att distansera sig från koranbränningarna inte haft avsedd effekt. Snarare tycks det ha ökat de muslimska staternas beslutsamhet. Ängslighet imponerar inte.

Enligt Aftonbladet ska utrikesminister Tobias Billström (M) de senaste dagarna ha fört samtal med bland andra Algeriets, Libanons, Irans och Iraks utrikesministrar. Han ska också ha varit i kontakt med EU:s höge representant i utrikesfrågor, Josep Borrell.

Denne slår nu i ett officiellt uttalande fast att ”skändning av koranen eller någon annan bok som anses helig är kränkande, respektlöst och en tydlig provokation. Uttryck för rasism, främlingsfientlighet och relaterad intolerans har ingen plats i EU”.

Det är som synes ett i det närmaste ordagrant upprepande av uttalandet från det svenska utrikesdepartementet. Sveriges och EU:s taktik är uppenbarligen att ligga lågt med den fromma förhoppningen att stormen ska blåsa över.

Men en konflikt som rör grundläggande värderingar kan inte skjutas på framtiden i all oändlighet.

Läs även: Ahmed: Välkommen till islamiseringen