Regeringens första utrikespolitiska deklaration innehåller inga överraskningar. Med tanke på det kritiska säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde är plötsliga, oväntade rörelser heller inte att rekommendera.
Rysslands angrepp på Ukraina fortsätter att kasta sin skugga över svensk politik, och lär så göra under överskådlig tid. Helt naturligt. Ukraina kämpar inte bara för sin egen frihet och överlevnad som självständig nation utan också för Sveriges frihet och säkerhet, som utrikesminister Tobias Billström (M) konstaterade i onsdagens utrikespolitiska debatt i riksdagen.
Det var också med hänvisning till den ryska aggressionen som Billström förklarade att Sverige nu lägger om kursen i den samlade utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken.
“Regeringen kommer i första hand att föra en svensk och europeisk utrikespolitik, där svenska intressen och demokratiska värderingar är kärnan i politiken”, underströk Billström.
Billströms tal om omläggning framstår dock som en överdrift. Det avgörande steget i ny riktning togs när den dåvarande socialdemokratiska regeringen förra året tvingades krypa till korset och ack så motvilligt lämna in Sveriges ansökan om medlemskap i Nato. Detta var kulmen på en utveckling som pågått under lång tid. Sverige hade steg för steg drivit sitt försvarssamarbete med Nato till den punkt där det i praktiken inte var mycket mer än det formella medlemskapet i alliansen som återstod. Formellt, men nog så viktigt, då det enbart är medlemmar som omfattas av Natos ömsesidiga försvarsgaranti. Rysslands angrepp på Ukraina gjorde situationen ohållbar.
För regeringen Kristersson finns ingen angelägnare uppgift än att så snabbt det bara går lotsa det svenska Natomedlemskapet i hamn, Turkiets motstånd till trots. Samma sak brukar höras från Socialdemokraternas ledande företrädare. För den sakens skull ska Tobias Billström och statsminister Ulf Kristersson (M) inte räkna med någon hjälp från socialdemokratiskt håll. Tvärtom.
“Vi kommer att fortsätta att backa upp regeringen i den pågående Natoprocessen”, försäkrade visserligen Morgan Johansson (S), numera partiets utrikespolitiska talesperson, under sitt anförande. Men vad socialdemokratiska företrädare som Johansson säger och vad de sedan gör är som bekant två vitt skilda saker.
Läs även: Skogkär: Socialdemokraterna satte Sverige i Natoklistret
En regeringskris är det sista den svenska Natoprocessen behöver i nuvarande kritiska läge. Ändå är det vad Socialdemokraterna försöker åstadkomma genom att slå in en kil mellan regeringen och dess stödparti Sverigedemokraterna.
Genom att utan några som helst bevis göra Sverigedemokraterna direkt ansvarigt för koranbränningen utanför den turkiska ambassaden, pekar Socialdemokraterna ut regeringen Kristersson som indirekt ansvarig – eller åtminstone som gravt oansvarig.
Att regeringen gjort sig beroende av ett “högerextremt, främlingsfientligt och islamfientligt parti har fått allvarliga negativa konsekvenser för Sverige”, förkunnade Johansson. I den socialdemokratiska retoriken är SD inte ett stödparti utan tvärtom det parti som har den verkliga makten och Ulf Kristersson blott Jimmie Åkessons marionett. Om den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan mot förmodan skulle behöva ytterligare argument för att säga nej till svenskt Natomedlemskap så viskar Socialdemokraterna gärna i hans öra.
Det var också endast med svårighet som Morgan Johansson förmådde dölja sin skadeglädje över uppgifterna om att Finland planerar för att kunna gå med i Nato utan Sverige. I sak är det inget märkligt. Att förbereda sig för alla eventualiteter är vad varje ansvarskännande regering bör göra. Men för Johansson erbjöd detta ytterligare en öppning för angrepp.
“Det är i så fall ett misslyckande för den svenska regeringen att man inte kunnat hålla samman Sverige och Finland”, slog Johansson fast. Under åtta år som justitieminister misslyckades Morgan Johansson med att få kontroll över den skenande grova våldsbrottsligheten. Det ledde inte till någon självrannsakan. Nu tycker han sig tydligen kunna utrikespolitikens alla finesser på sina fem fingrar. Men kanske är det främst Johanssons bevisade förmåga som grälsjukt nättroll partiordföranden Magdalena Andersson hoppas att Socialdemokraterna kan dra nytta av.
Efter att Sveriges ansökan väl lämnats in förra året vinnlade sig den dåvarande borgerliga oppositionen om att inte inleda ett ordkrig om Natoprocessen. Trots att det var valår höll denna borgfred i stort sett utan allvarligare incidenter. Detta politiska vapenstillestånd bröt Socialdemokraterna så fort de förlorat regeringsmakten.
Onsdagens utrikespolitiska debatt blev ytterligare en bekräftelse på att Socialdemokraterna sätter jakten på makten framför allt annat. Även om konsekvensen skulle bli en regeringskris som hotar svenskt Natomedlemskap och därmed svensk säkerhet.
