Miljöpartiets språkrör Per Bolund hävdar att investeringar i kärnkraft – till skillnad från sol- och vindkraft – är ett ekonomiskt högriskprojekt beroende av massiva statliga subventioner. Sanningen är, som så ofta när Bolund är i farten, snarare den motsatta.
Om Per Bolund varit Pinocchio hade hans näsa vid det här laget räckt flera varv runt jorden. Så kan det bli efter en lång politisk karriär.
“Kärnkraft är olönsam i ett elsystem med mycket sol- och vindkraft. Det gör att kärnkraften kommer vara ett ekonomiskt högriskprojekt som ingen vill ge sig in i (om inte regeringen tänker ösa in enorma mängder av våra skattepengar i riktade subventioner)”, twittrade Bolund häromdagen.
Kanske tror Bolund på sina egna fantasier. Det är dock inte ett skäl för andra att låta sig bedras.
Sanningen är snarare att utbyggnaden av sol- och vindkraft kan göra varje investering i elproduktion till högriskprojekt. När det inte blåser räcker inte elen. När det blåser mycket och ihållande riskerar priset att bli så lågt att elproduktion blir olönsam för alla.
När det gäller Bolund, men inte bara Bolund, är det klokt att aldrig ta något han påstår för givet utan att alltid gå till källorna. Språkrörets inlägg var en kommentar till en artikel i finska Yle om att elproduktionen dragits ner vid Finlands nya kärnkraftreaktor Olkiluoto 3 på grund av låga elpriser. Tidigt på onsdagen låg priset för elen i Finland på 0,3 cent per kilowattimme, drygt 3 öre. Tidvis gick priset under noll.
De senaste åren har det skett en kraftig utbyggnad av vindkraften i Finland. Förra året tillkom över 400 nya vindkraftverk med en samlad effekt på 2 400 megawatt. Olkiluoto 3 har, som jämförelse, en kapacitet på 1 650 megawatt.
Liksom Sverige använder Finland i vanliga fall huvudsakligen vattenkraft för att få produktion och förbrukning av el i balans. Onsdagens mycket speciella situation förklaras av att kraftiga vattenflöden i norra Finland gjorde att produktionen vid vattenkraftverken inte kunde dras ner i nödvändig omfattning. Det handlar alltså inte om att sol- och vindenergi gjort finsk kärnkraft olönsam, vilket Bolund vill ge sken av.
Det Bolund framställer som en svaghet är i verkligheten en styrka. En fördel med kärnkraft, vattenkraft och kraftproduktion som bygger på fossila bränslen, är att den till skillnad från sol- och vind är just reglerbar. Vindkraft kan förvisso stängas av, men blåser det inte så blåser det inte.
Alla, utom möjligtvis miljöpartister, förstår att inget energislag är lönsamt när det produceras så mycket el att priset för en kilowattimme till och med blir negativt. Inte heller ägare av vind- eller solkraftsanläggningar är intresserade av att betala för att bli av med den el som produceras.
Det händer att både små och stora aktörer på marknaden stänger av verken eller skruvar ner effekten när priserna blir för låga. För att inte hamna i den situationen för ofta prissäkrar vindkraftsproducenterna sin produktion, det vill säga skriver avtal med en köpare om att leverera en viss mängd el till ett i förväg fastställt pris. Samma sak gör självfallet ägare till kärnkraftverk.
Läs även: Skogkär: Regeringen är inmålad i vindkraftshörnet
För att ett energisystem ska fungera och leverera el måste det vara i balans. I princip ska produktionen motsvara förbrukningen i varje givet ögonblick. I annat fall blir det elavbrott. Med opålitliga väderberoende kraftkällor som sol och vind blir det allt mer komplicerat att upprätthålla denna effektbalans. Lösningen blir olika slags stödtjänster och avhjälpande åtgärder, som det kallas. Det kan – vid en köldknäpp i januari – handla om att dra igång det oljeeldade Karlshamnsverket.
Att ta fram nya och mer omfattande stödtjänster blir allt viktigare ju större del av den svenska energimixen som består av väderberoende kraftslag.
Ansvarig för att få systemet med stödtjänster att fungera är Svenska Kraftnät, som förra året inledde en pilotstudie som går ut på att vindkraftsproducenter ska få betalt för att dra ner på produktionen när elpriset blir för lågt. Det är så klart bra för vindkraftsföretagens ägare, ifall de får ersättning oavsett om de producerar mycket, lite eller inte alls.
De kostnader som orsakas av att sol- och vindkraft inte går att lita på vältras över på konsumenterna, som via elräkningen tvingas betala för de allt mer omfattande och komplicerade stödtjänster ett likaledes allt mer komplext, svåröverskådligt och väderberoende svenskt energisystem kräver.
När Bolund sedan börjar tala om att kärnkraft kräver massiva subventioner växer hans näsa ytterligare. Subventioner är Miljöpartiets återkommande svar på hur deras omställning till förnybar energi ska genomdrivas. Det MP vill ha ska det ösas skattemedel över, det MP inte vill ha ska straffbeskattas. Miljöpartiet drev igenom subventioner av elcyklar. Subventioner är MP:s svar på frågan hur fler ska fås att köpa nya, dyra elbilar. Sol- och vindenergi har sedan millennieskiftet subventionerats med tiotals miljarder, främst genom systemet med elcertifikat. När regeringen beslöt att vindkraftsparker till havs måste betala för landanslutning, alltså kablarna som krävs för inkoppling på elnätet, och inte få dessa subventionerade, tuggade Bolund fradga.
Om miljöpartisters munväder kunde generera el skulle Sverige ha en outsinlig kraftkälla. Dessvärre inte reglerbar.
