Facebook noscript imageSkogkär: Nato är till för att skydda demokratin – inte islam
Mats Skogkär
Ledare
Skogkär: Nato är till för att skydda demokratin – inte islam
Har Rasmus Paludan eldat sin sista koran i Sverige? Foto: Fredrik Sandberg/TT
Har Rasmus Paludan eldat sin sista koran i Sverige? Foto: Fredrik Sandberg/TT

Polisen har bestämt sig för att stoppa koranbränningar. Det är högst tveksamt om lagen ger utrymme för det.

Rasmus Paludan har eldat sin sista koran på svensk mark. I alla fall under överskådlig tid. I alla fall om Polisen och Säkerhetspolisen får bestämma. Samma sak gäller andra hugade koranbrännare. Orsaken är den allvarliga hotbild som finns i nuläget. Att bränna ännu en koran riskerar att utlösa terrordåd såväl i Sverige som mot svenskar och svenska intressen i utlandet, för att tala klarspråk.

Det är i alla fall den slutsats Säkerhetspolisen drar. Enligt Säpo är situationen “problematisk”. Det förekommer allt fler hot riktade mot Sverige, som “bedöms stå i större fokus än tidigare för våldsbejakande islamism globalt.”

Att i nuvarande situation undvika att ytterligare elda på vreden hos muslimska extremister kan framstå som klokt. Och nöjda islamister – i såväl som utanför Sverige – ser det som en seger. Men frågan är om lagen ger Polisen möjlighet att ta sådana hänsyn som nu tas.

De gångna veckorna har Polisen avslagit två ansökningar om tillstånd att få bränna en koran på allmän plats. Det senaste fallet gäller en man som vill bränna koranen utanför Iraks ambassad i Stockholm. Polisen motiverar i båda fallen sina avslagsbeslut med att det finns en hotbild mot Sverige och att “en sådan sammankomst bedöms kunna orsaka allvarliga störningar av den nationella säkerheten”. Polisen framhåller att besluten tagits efter “dialog med Säkerhetspolisen”.

I Polisens egen information riktad till allmänheten sägs följande om när demonstrationstillstånd kan nekas:

“Polisen kan endast vägra tillstånd till en allmän sammankomst om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten.”

Det rör sig således om konkreta ordningsstörningar i samband med manifestationen, störningar av en sådan omfattning att polisen inte kan garantera säkerheten på plats. Det rör sig inte om något abstrakt, diffust hot riktat mot Sverige och svenska intressen i utlandet. Eller för den delen risken för vålds- och terrordåd som möjligen skulle kunna utlösas någon gång, någonstans, till följd av sammankomsten.

För drygt en vecka sedan avslog Polisen en ansökan om bränna en koran utanför Turkiets ambassad. Henrik Wenander, professor i offentlig rätt vid Lunds universitet, sade då att han inte tidigare sett någon liknande argumentation från Polisens sida och att beslutet enligt hans bedömning saknade stöd i lagen. Polisens beslut ska i båda de nu aktuella fallen ha överklagats till förvaltningsrätten.

Polismyndigheten säger sig fatta självständiga och objektiva beslut, utan politiska hänsyn. Ändå är det svårt att frigöra sig från misstanken att ansvariga inom myndigheten lagt örat mot rälsen och uppfattat vibrationerna från regeringskansliet Rosenbad.

Läs även: Altstadt: Om koranen blir helig enligt lag måste den censureras

Svenska politiker har i det närmaste snubblat över varandras fötter i sin iver att ta avstånd från allt vad koranbränningar heter. Statsminister Ulf Kristersson (M) var snabbt ute och beklagade Paludans tilltag. Det som är lagligt är inte alltid “lämpligt, än mindre respektfullt”, har Kristersson framhållit gång på gång. Oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) vill inte vara sämre. “Det som är lagligt är ju inte alltid lämpligt, det kan vara saker som väcker anstöt”, konstaterade hon.

Så är det förstås. Men en yttrandefrihet som villkoras av att det som yttras är “respektfullt”, inte “väcker anstöt” och så vidare, skulle inte vara mycket till frihet. Yttrandefriheten är tvärt om till för att skydda åsikter och tankar som andra finner just respektlösa, anstötliga – rent ut sagt avskyvärda. Det som inte retar någon behöver inget skydd.

Såväl Kristersson som Andersson framstår dock som rakryggade i jämförelse med Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg.

På en pressträff tillsammans med den turkiske utrikesministern Mevlüt Cavusoglu på torsdagen kallade Stoltenberg brännandet av ”den heliga boken” för en “avskyvärd händelse” och fortsatte:

“Jag fördömer brännandet starkt, men välkomnar också det faktum att Sverige kunnat stoppa andra manifestationer där koranen skulle brännas”.

Viljan att i nuvarande situation blidka Turkiet är måhända logisk. Men det är inget vackert skådespel.

Det faktum att Sverige inte har någon lag som förbjuder hädelse borde vara helt irrelevant för medlemskapsprocessen. Alliansen är märk väl till för att värna gemensamma, demokratiska värderingar. Att regeringen och Nato på det sätt som skett låtit den svenska yttrandefriheten dras in i ett smutsigt politiskt köpslående med den halvtotalitära, islamistiska turkiska regimen är djupt olyckligt.

Läs även: Skogkär: Det lönar sig inte för regeringen att krypa för Turkiet

Mats Skogkär

Utbildad vid Journalisthögskolan i Göteborg. Reporter på TT Nyhetsbyrån i 15 år. Ledarskribent på Sydsvenskan i 15 år.

mats@bulletin.nu