Italien och Albanien har träffat en överenskommelse som innebär att upp till 36 000 migranter årligen ska kunna överföras från Italien till Albanien, och få sina asylansökningar prövade där istället.

Beskedet tog EU-kommissionen på sängen. I Bryssel gnisslas det inte oväntat tänder. EU har kämpat i åratal för att ta fram en migrationspolitik som medlemsstaterna kan enas kring. Under hösten är det tänkt att sista handen ska läggas vid denna överenskommelse. Uppenbarligen råder det tvivel på sina håll inom EU om huruvida denna migrationspakt verkligen innebär en lösning på problemen med illegal migration, inte minst för de länder som utgör EU:s yttre gräns.

Hittills i år har omkring 145 000 migranter anlänt till Italien i båtar över Medelhavet. Det är praktiskt taget en 50-procentig ökning jämfört med 2022 och mer än en fördubbling jämfört med 2021. Antalet migranter närmar sig siffrorna från krisåren 2015–2016.

Den italienska regeringen är inte ensam om att försöka hitta sätt att komma åt den illegala migrationen.

Den 2 november möttes den österrikiske inrikesministern Gerhard Karner och hans brittiska kollega Suella Braverman i Wien för att diskutera frågor kring illegal invandring, terrorism och gränsöverskridande brottslighet. Såväl Österrike som Storbritannien vill hitta en lösning som gör det möjligt att genomföra asylprocessen i tredje land.

Karner sade bland annat att Österrike ska fortsätta att trycka på i Bryssel för att få EU-kommissionen att ta fram en procedur för hur asylprövning kan ske utanför unionen.

Inom EU har den danska regeringen fört samtal med Rwanda om att förlägga den danska asylprocessen dit. Planerna ligger tills vidare på is i hopp om att fler länder inom EU ska visa intresse för en sådan lösning.

Intresse finns uppenbarligen. Nya tongångar hörs till och med från Tyskland, där dåvarande förbundskanslern Angela Merkel var den som med sitt “wir schaffen das” under flyktingkrisen 2015 såg till att EU:s portar öppnades på vid gavel.

Både Merkels parti, kristdemokratiska CDU/CSU som är i opposition, och det liberala regeringspartiet FDP talar om att utlokalisera asylprocessen. För några dagar sedan öppnade Lars Klingbeil, ordförande i socialdemokratiska SPD, det största regeringspartiet, för att diskutera en sådan lösning.

Läs även: Skogkär: Mot illegal migration kämpar EU förgäves

Merparten av dem som med hjälp av människosmugglare tar sig till Europa över Medelhavet saknar asylskäl. De är ekonomiska migranter. Ändå måste deras asylansökan prövas. Under den tiden har de rätt att uppehålla sig i landet där ansökan lämnats in. Den som väl tagit sig in i EU har goda chanser att också hålla sig kvar, på ett eller annat sätt, även om de inte har skyddsbehov. Många stannar och blir en del av ett växande skuggsamhälle.

Oavsett om de menar det eller ej säger politiker från höger till vänster att det ska vara ordning och reda i asylpolitiken – den som får avslag på sin asylansökan måste lämna landet. I praktiken fungerar det inte så. Inte i Sverige, inte i övriga EU.

Av 420 100 personer som beordrades att lämna EU under förra året var det mindre än en femtedel som gjorde så. Av migranterna från Afghanistan och Syrien – de två länder varifrån störst antal asylsökande kommer – var det bara någon enstaka procent som lämnade EU.

Inte ens grovt kriminella kan utvisas på grund av människorättskonventioner. Tre av fyra som dömts till utvisning till Syrien sedan 2016 finns kvar i Sverige.

En fungerande asylprocess måste även med åtminstone någorlunda tillförlitlighet kunna skilja dem som har skyddsbehov från dem som inte har det. Det är högst tveksamt om den gör det i dag.

Under 2021 gick 54 750 flygresor från Sverige till Irak, 31 916 till Iran och 22 148 till Somalia, visar siffror från utrikesdepartementet som tidningen Kvartal grävt fram. Att det i de allra flesta fall rör sig om människor som återvänt till de länder de påstår sig ha flytt ifrån för att undkomma förföljelse – och därför beviljats asyl i Sverige – är knappast en djärv gissning.

I en undersökning Novus gjorde för Bulletins räkning förra hösten uppgav 79 procent av dem som fått uppehållstillstånd i Sverige som flyktingar att de vid något tillfälle åkt tillbaka till sitt hemland på semester.

Just nu befinner sig över 400 personer med svenskt medborgarskap eller uppehållstillstånd i Hamasstyrda Gaza. En fråga som infinner sig är hur många av dessa som i Sverige uppgett sig vara flyktingar från den palestinska enklaven?

EU behöver ta kontroll över sin yttre gräns. EU behöver ta kontroll över migrationen. Om det kommer att gå är en öppen fråga.

Det är möjligheten att genom en asylansökan ta sig in i EU oavsett om du har skyddsbehov eller ej som till stor del driver migranttrafiken över Medelhavet. Endast om den möjligheten tas bort kommer den illegala migrationen – i bästa fall – att upphöra eller åtminstone minska radikalt. Den insikten tycks nu sprida sig inom unionen.

Läs även: Skogkär: Europa kan inte vara en allmänning för miljoner