Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg förbjuder politiska manifestationer på skolans område. Beslutet upprör många på vänsterkanten som verkar anse att vad Sverige behöver just nu är mer av antisemitism och israelhat i det offentliga rummet.

Enligt Chalmers rektor Martin Nilsson Jacobi och Isabelle Jarl, ordförande i Chalmers studentkår, är syftet med förbudet att värna arbetsmiljö och trygghet för studenter och anställda.

Beslutet fick snabbt kritik av Socialdemokratiska studentförbundet. Förbudet skadar “så väl det demokratiska samtalet som studenters möjlighet att vara aktiva demokratiska samhällsmedborgare”, förklarade förbundsordförande Emma Fastesson Lindgren i ett skriftligt uttalande. Andra socialdemokrater följde upp i sociala medier.

“Är det ok att bli rädd nu?”, frågade sig socialdemokratiska Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg retoriskt på X och fick ett snabbt “Ja” som svar från tidigare statsrådet Annika Strandhäll (S). Ett “fullständigt intellektuellt haveri av Chalmers” och ett resonemang som “hör hemma i diktaturer”, ansåg Daniel Bernmar (V), kommunalråd i Göteborg. Och så rullade det på. Det här “går stick i stäv” med den öppna och fria debatt alla universitet och högskolor bör ha, sade Socialdemokraternas ordförande Magdalena Andersson på onsdagen.

Utbildningsminister Mats Persson (L) tycker däremot att det är ett korrekt beslut av Chalmers, och drar sig inte för att tala klarspråk.

“Våra studenter, inte minst våra judiska studenter, ska kunna känna sig trygga i det här läget”, säger Persson till Göteborgs-Posten.

Formellt är förbudet politiskt neutralt. Det drabbar alla lika, gäller alla manifestationer, oavsett ändamål och budskap. Men beslutet är inte taget i ett vakuum.

Runt om i Europa har antalet antisemitiska hatbrott ökat kraftigt, i Sverige med närmare 50 procent från en månad till en annan. I Storbritannien rapporterades över 1 000 antisemitiska incidenter veckorna efter Hamas attack, jämfört med 160 under samma period förra året. Som en följd av den ökade hotbilden har judiska kulturevenemang ställts in. Den judiska församlingen i Malmö såg sig tvingad att avlysa sin sedvanliga ceremoni till minnet av novemberpogromen i Tyskland 1938, Kristallnatten.

Sedan den 7 oktober och terrororganisationen Hamas massaker på judar i Israel har gator och torg i Sverige och runt om i Europa regelbundet tagits över av propalestinska demonstrationer. Det offentliga rummet har mer eller mindre ockuperats. Vid en demonstration i Göteborg i söndags hissades den palestinska flaggan upp i en flaggstång framför stadshuset på Gustav Adolfs torg. Polisen tittade på utan att ingripa. Även Malmö, Helsingborg, Kristianstad och givetvis Stockholm har sett stora demonstrationståg med i vissa fall tusentals deltagare.

Arrangörerna hävdar vid så gott som varje tillfälle att de bara förespråkar ett slut på våldet i Gaza. Med tanke på det har aggressiviteten och upphetsningen i samband med dessa protester varit iögonenfallande. Våldet har legat i luften.

I flera fall har det förekommit antisemitiska inslag. Staten Israels rätt att existera har förnekats. Palestina ska befrias “från floden till havet,” alltså det område som delvis utgörs av dagens Israel. Vilket också är målet för terrorgruppen Hamas.

Läs även: Skogkär: Vänstern och Hamas – en spirande romans

Palestinarörelsen gör allt för att exportera konflikten mellan Israel och palestinierna till andra länder. Målet är att göra Israel till en internationell paria, att isolera landet politiskt, ekonomiskt och kulturellt. På flera svenska universitet cirkulerar sedan en tid namnlistor med sådana krav.

För ett par veckor sedan uppmanade Palestinagrupperna i Sverige till en walkout på landets universitet, högskolor och folkhögskolor, det vill säga att studenter och lärare vid en given tidpunkt skulle lämna undervisningslokalerna “för att visa solidaritet med Gaza”. I själva verket är målet att polarisera, skapa konflikt, skuldbelägga och pressa andra att ta politisk ställning.

Yttrandefrihet innebär inte en frihet att yttra sig var som helst och när som helst. Ett universitet är en plats för utbildning, inte för politiska kampanjer och indoktrinering. Studenter som vill manifestera för palestiniernas sak eller något annat ändamål är i sin fulla rätt att göra det på sin fritid, på andra platser och i andra sammanhang.

Sverige har problem – eller utmaningar som många föredrar att kalla det. Ett av de största är alla de etniska, religiösa och politiska konflikter som följt med migrationen hit. Att samhällets institutioner – som universitet och andra lärosäten – inte låter sig pressas till att bli en arena för dessa konflikter är av största vikt.

Läs även: Brinkemo: Klanvåldets Palestina och rättsstatens legitimitet