Polisen i Malmö har gjort ett första gripande efter söndagskvällens och -nattens korankravaller i Rosengård. En 17-årig pojke sitter anhållen, misstänkt för våldsamt upplopp.

Utredarna håller på att gå igenom ett omfattande material av foton och filmer från oroligheterna – bland annat bilder tagna med drönare.

“Vi kommer att identifiera fler personer som deltog och vi är hoppfulla om fler frihetsberövade i närtid”, säger Malmöpolisens talesperson Nils Norling till nyhetsbyrån TT.

Oroligheterna utbröt efter en koranbränning på Värnhemstorget i centrala Malmö på söndagseftermiddagen. Ett tjugotal bilar i Rosengård stacks i brand och ytterligare ett ännu så länge okänt antal fordon förstördes vid en anlagd brand i ett underjordiskt garage på Ramels väg. Polisen utsattes för stenkastning. Det var en “stökig kväll”, sammanfattade lokaltidningen Sydsvenskan i en rubrik på förstasidan.

Och efteråt summerade polisområdeschef Petra Stenkula sina känslor på följande sätt i en intervju med SVT:

“Mest blir jag ledsen och tycker det är tråkigt.”

Om nu Stenkulas känslor alls är av intresse så hade en rimligare reaktion hos en polischef i det här läget varit att bli förbannad. Eller ännu hellre: fast besluten att se till att något liknande inte upprepas, att våldsverkare inte ännu en gång ska kunna ta över gator och torg, ges fritt spelrum att härja, kasta sten, vandalisera och bränna bilar.

Att Stenkula blir ledsen och bedrövad lär inte få några upploppsmakare att tänka om och bättra sig. Det är ingen tröst för de Rosengårdsbor som fått sina bilar förstörda.

Läs även: Skogkär: Upploppen handlar om islam

Polisen var förvarnad om att det skulle bli oroligheter som vedergällning för koranbränningen tidigare samma dag. Ändå kunde upploppet inte kvävas i sin linda. Ändå kunde ingen gripas. Kravallutrustade poliser rörde sig i grupper i området. Polispiketer körde då och då fram mot stenkastarna med påslagna sirener och blinkande blåljus. På filmbilderna ger det ett närmast planlöst intryck.

Enligt polisen var det en liten grupp våldsverkare, kanske tio till femton personer, som låg bakom stenkastningen och mordbränderna. Krävs det inte fler ligister än så för att polisen i Malmö uppgivet ska slå ut med händerna och huka medan stenarna regnar och de boende får se sitt område förvandlas till ett slagfält?

Intervjuad i Aktuellt i SVT på tisdagskvällen vidhöll Petra Stenkula, som också var kommenderingschef under insatsen, att polisen agerat genomtänkt och helt enligt handboken.

“Det som gick bra var att vi kunde begränsa upploppet till en begränsad del av stadsdelen Rosengård, och vi behövde inte använda mer våld än vad som var nödvändigt.”

Inte mer våld än nödvändigt tycks i det här fallet ha varit inget våld alls. Syftet var uppenbarligen att till varje pris undvika en upprepning av de betydligt mer omfattande korankravallerna påskhelgen 2022. Då brandbombades en lokalbuss som var i trafik, Rosengårdsskolan stacks i brand, liksom flera miljöhus.

Kritiken om passivitet avfärdade Petra Stenkula. Att ingripa mot en folksamling på en plats som Rosengård kräver särskilda hänsynstaganden för att undvika att situationen eskalerar, låter hon förstå. I klartext: att agera mot en handfull våldsverkare skulle kunna få de hundratals åskådarna som också fanns på plats att ta upprorsmakarnas parti mot polisen. En liten brasa skulle kunna bli en storbrand. Bättre då att inte ge elden mer syre. Bättre då att avvakta, iaktta och hoppas att de som begår brott ska kunna identifieras i efterhand och lagföras.

Så ser förutsättningarna ut i Rosengård och många andra så kallade utsatta områden. Här är det inte självklart att polisen har det största våldskapitalet. Det är en farlig situation för ett samhälle att befinna sig i.

Läs även: Skogkär: Vem ska trösta polisen?